Anatomy of andalusian socialist lethargy: de 87 kommuner där PSOE geolokaliserar 580 000 vilande röster
Monteros kampanj har i hög grad förlitat sig på att regeringens president ska täppa till gapet mellan andalusier som röstade på PSOE i de allmänna valen 2023, men inte i de regionala valen 2022. Partiet identifierar, per grannskap, en tillväxtmarginal på 65 % av väljarna som de måste mobilisera för att motsvara Sánchezs maktnivå och utmaning. Moreno ifrågasätter den absoluta majoriteten och vädjar till socialisternas lånade röst "besviken på sanchismo" Andalusien har 785 kommuner och den andalusiska PSOE har radhus i dem alla, men den största ansträngningen av dess valkampanj måste koncentreras till 87.
De är de så kallade "föredragna kommunerna i Marías", med de Monteros röda kommuner. karta, eftersom de 583 794 andalusier som röstade på Pedro Sánchez i de allmänna valen 2023 är koncentrerade där, men ett år innan gick de inte och röstade i regionvalet. De 65,25 % av rösterna som den andalusiska PSOE kan öka den 17 maj är koncentrerade till dessa 87 kommuner, enligt en rapport från partiets regionala ledning. Men klyftan i socialistisk demobilisering är mycket mer abrupt i liten skala: till exempel Isla Cristina, en kustkommun i Huelva med en folkräkning på 15 970 väljare, har den största klyftan i PSOE-väljare i hela Andalusien.
Variationen är 142,8 % mellan de regionala och allmänna valen, även om skillnaden bara är 1 587 fler röster. Monteros kampanjteam arbetar i den skalan för att desperat försöka aktivera Sánchez väljare. En av nycklarna till dessa val är demobiliseringen av vänstern, särskilt den andalusiska PSOE, det hegemoniska partiet i denna gemenskap i 37 år och, än idag, den största federationen i Spanien, med mer än 40 000 medlemmar.
Om de socialistiska väljarna blir aktiva kan de sparka den politiska styrelsen. Montero har "signerat" de väljare han behöver för att vända alla undersökningar - alla - som pendlar mellan en absolut majoritet eller en enkel majoritet för Juan Manuel Moreno, och ett alarmerande bakslag för PSOE. De 87 "föredragna kommunerna" inkluderar de åtta provinshuvudstäderna och de mest befolkade städerna, där 80 % av de andalusiska väljarna är koncentrerade - 6,8 miljoner väljare, varav 369 000 kommer att kunna göra det för första gången - men den sovande socialistiska rösten är inte homogen i dessa kommuner, slöhetens slöhet i dessa kommuner.
PSOE, i själva verket har dem geolokaliserat även efter valsektion, den minsta territoriella indelningen av en valkrets, som omfattar högst två tusen väljare och minst femhundra. "Vi vet i vilka stadsdelar de som röstade på oss i de allmänna valen men inte i de regionala valen bor, och på dessa gator koncentrerar vi dörr-till-dörr-kampanjen, utskick, telefonsamtal och en större närvaro av våra grupper", förklarar teamet från den tidigare vicepresidenten för regeringen. Kampanjanalytiker hänvisar till fenomenet "röstkurvan" för att beskriva fluktuationerna i stöd som ett parti får i olika valprocesser. Det av Morenos PP är en rak linje, eftersom dess väljare är de mest lojala, de upprepar samma omröstning i de regionala, kommunala, allmänna och europeiska valen.
PSOE-kurvan är å andra sidan mycket mer oscillerande. Den stiger i de allmänna valen och i de kommunala valen, men faller abrupt i de andalusiska valen. "Map of hope" Monteros team har övervakat kommuner, valsektioner och stadsdelar där "tillväxtmöjligheterna" för PSOE är koncentrerade. De kallar det "hoppets karta", men för att det ska fungera "måste vårt folk gå och rösta", varnar de.
Det finns 17 kommuner i provinsen Sevilla, med en tillväxtmarginal på 67 % som de beräknar genom att korsa flera variabler (valräkning, deltagande och antal absoluta röster [från 95 838 2022 till 143 875 röster 2023]; ytterligare 17 i provinsen, 9 % kan öka med 9 % i Malaga; givet att de uppnådde 92 152 röster i de regionala och 103 868 av de allmänna. I Cádiz finns ytterligare 15 föredragna kommuner, också med möjlighet att öka sina röster med 85 %, vilket var 87 147 2022 och 102 360 2023; i Granada skulle det finnas tio, med en förbättringsmarginal på 47 % (de gick från 27 967 till 59 555); Huelva skulle vara den provins med det kortaste gapet mellan regionalt och allmänt, med en möjlig tillväxt på 56 % (från 18 809 till 33 828); tillsammans med de sex prioriterade kommunerna Jaén, också med en potentiell tillväxt på 56 % (från 26 382 till 47 133). I Córdoba har sju kommuner markerats som preferenser där socialistiska röster kan ökas med 58 % (från 30 536 till 52 984), och i Almería är alternativen att öka 64 % på sju orter (från 22 593 till 35 573 röster).
Enligt denna karta är marginalen för tillväxt ojämlik i vart och ett av territorierna. Och det betyder inte att PSOE måste vinna och vara den styrka med flest röster i någon av dem (listan över Malaga eller Almería, till exempel, är en mur av absolut majoritet av PP). Men de behöver böja röstkurvan, påskynda tillväxtmarginalen för den socialistiska rösten (trogen i de allmänna valen, återhållsam i de andalusiska) så att ett jordskred inträffar på regional nivå. 2022 lämnades de populära med "resterna" av fem provinser eller alla åtta, beroende på vem du pratar med i Morenos kampanjteam.
Den svaga punkten med denna diagnos är orsakerna till den massiva reaktiveringen av de socialistiska väljarna i de allmänna valen den 23:e. I PSOE:s ledningshögkvarter tror de att Pedro Sánchez är den motbjudande som väckte den vilande omröstningen, och de tillskriver presidenten förmågan att spänna sina baser. Andra röster i partiet menar dock att den utlösande faktorn för att rösta i de allmänna valen var "Sánchez och PSOEs fiender", den hårda och aggressiva profilen hos Feijóo och Abascal, som fick vänsterpartisterna att aktivera sig.
Men i Andalusien finns ingen sådan krigförande profil; Moreno väcker varken den socialistiska väljarens avvisande eller inre reaktion. De mest Sanchista-städerna I de 87 kommuner som är markerade med häftstift på kartan över Andalusien är "röstkurvan" som mest uttalad, det vill säga ärrets bredd är större mellan Espadas-väljarna 2022 och Sánchez-väljarna 2023. De åtta provinsledarna i provinsen har mobiliserat en, med digitala, digitala ledare för att den socialistiska rösten för varje valsektion." Det vill säga där det är som mest nödvändigt att driva militans, från dörr till dörr, från mun till mun.
Med 41 % osäkra enligt undersökningarna. Kartografin av slumrande socialism är så exakt att man kan förstå varför Pedro Sánchez har valt de platser han har valt för de fem kampanjevenemang han har delat med Montero, och de många andra som han medverkade i under förkampanjen. Ta till exempel Dos Hermanas, paradigm för den andalusiska PSOE:s mobiliseringsstrategi.
I denna stad, 17 kilometer från huvudstaden Sevilla, möts alla faktorer under partiets mikroskop. Det är den största staden som styrs av socialisterna med en absolut majoritet i hela territoriet, med en folkräkning på 106 437 väljare, 7% av provinsen. Det är den sista ointagliga bastionen, Sanchismos vagga och talisman för regeringens president.
I det senaste valet i Andalusien fanns det 15 780 PSOE-väljare, ett år senare var det 26 993 i de allmänna valen och 28 303 i de kommunala valen. I de kommunala valen var den socialistiska kandidaten borgmästaren Francisco Rodríguez, idag organisationssekreterare för PSOE-A och vid den tiden direkt ansvarig för Monteros kampanj. Det är den första hänvisningen till hans eget upprop för partiets socialistiska fullmäktigeledamöter, fullmäktigeledamöter och mellankadrer att uppmana till massmobilisering den 17 mars och täcka skillnaden mellan de regionala och kommunala eller allmänna mobiliseringarna.
Röstmarginalen i Dos Hermanas är 71 % (11 213 fler röstsedlar), procentuellt till och med mer än i Sevilla (54,2 %, även om den andalusiska huvudstaden i volym lämnade 44 396 röster i de regionala valen). "Väljarna som stannar hemma i de allmänna valen bor just i de mest ödmjuka kvarteren, medel- och lägre klass, som all vår socialdemokratiska politik riktar sig mot", beklagar en ledamot av den regionala ledningen. I denna provins, där PP idag är hegemoniskt med nio deputerade (jämfört med fem för PSOE), är den största demobiliseringen av socialister koncentrerad till Coria del Río (82,9%). I provinsen Cádiz, där de olika socialistiska familjerna har kämpat sinsemellan i flera år, är variationen i PSOE-omröstningen mellan de allmänna och regionala valen brutal: där flest röster går förlorade på grund av socialistisk demobilisering finns i Jerez de la Frontera (16 972 valsedlar, en variation på 87,8 % jämfört med de andalusiska).
Men det finns upp till nio kommuner som skulle kunna fördubbla antalet socialistiska väljare om de uppnår en mobilisering liknande den 2023: Cádiz huvudstad, med en tillväxtmarginal på 110,5 %; Sanlúcar de Barrameda (122,1 % mer); Barbate (133,9%); Puerto Real (110,4 % mer); San Fernando (108,8%); Conil de la Frontera (106,5%); Algeciras (105,1 %), Chiclana (103,4 %) och La Línea de la Concepción (102,2 %). La Línea (med 3 961 "sovande" socialistiska väljare) var en av kommunerna där Sánchez och Montero delade möte i söndags. Málaga är en annan provins där PP:s absoluta hegemoni avskräcker socialisterna i de regionala valen, även om de kommer överst i de allmänna valen.
I huvudstaden är variationen 80,7 %, med en skillnad på 40 107 röster som skulle göra skillnaden mellan att ha en plats till eller inte ha en. I alla kustkommuner, där de populära alltid vinner, skulle en extrapolering av Sánchez resultat till de regionala ge en skjuts till Monteros chanser: Coín (109 %), Mijas (98 %) och Alhaurín de la Torre (93,3 %) är där klyftan är mest märkbar. I Almería finns det 18 869 socialistiska röster vilande i tre städer med solid konservativ hegemoni: Almerías huvudstad, Roquetas del Mar och El Ejido, med alternativ att växa mellan 69 och 84 %.
I provinsen Córdoba är kurvan mindre uttalad, men gapet mellan väljare i huvudstaden (19 436 fler i de allmänna valen) och Lucena (2 500, 68 % fler) sticker ut. Granada är den andra provinsen med flest PSOE-militanter, efter Sevilla, och där variationen i rösterna mellan de regionala och allmänna valen är lägre (47 %). Almuñécar sticker ut, med en tillväxtmarginal på 93 % (även om det bara är 1 631 fler röster) och volymmässigt Granadas kapital (12 700 fler) och Motril (3 900).
I Huelvas huvudstad är avståndet 75 %, cirka 10 400 röstsedlar i luften, följt av Lepe med 94 % (1 433 röster). I Jaén, ett annat av PSOE:s historiska fästen, är skillnaden i huvudstaden överväldigande: från 17,4 % av granskningen i de regionala valen 2022 till 29,9 % i de allmänna valen följande år, med en tillväxtmarginal på 96,9 %, cirka 9 500 fler röstsedlar. Montero, långt från María Jesús Street Montero gör få handlingar på gatunivå, med liten hudkontakt med medborgarna, till skillnad från Moreno.
Det räcker med att granska hennes kampanjfotoalbum för att verifiera att kandidaten alltid dyker upp på stängda - ganska mörka - platser, i utrymmen som kontrakterats av partiet, där redan övertygade militanter och sympatisörer tas emot. Styrelsens ordförande, å andra sidan, slutar inte ge kyssar, kramar och selfies, och i slutet av varje dag dyker det upp en video på honom omgiven av människor på gatan, en understrykning av känslor, redigerad med allegromusik i bakgrunden.
Mediet är budskapet. Moreno strävar efter en absolut majoritet som, för att mildra en term som är så deterministisk som "absolut", har han själv döpt om "tillräcklig majoritet", "majoritet av stabilitet" och, under de senaste dagarna, "majority of affection." Medan detta händer är den sanna PSOE-kampanjen inte den som genomförs av kandidaten, utan snarare den som har anförtrotts de åtta provinssekreterarna, de lokala grupperna, borgmästarna, rådsmedlemmarna och mellanledningen i partiet, särskilt i de 87 kommuner där den slumrande socialismen lever. "Om vi röstar vinner vi", sa en PSOE-aktivist från Almería för fyra år sedan, under ett möte med dåvarande generalsekreteraren och kandidaten Juan Espadas. Diagnosen är densamma fyra år senare, men då var det meningslöst att veta att en massiv avhållsamhet tärde på den andalusiska PSOE.
Historiskt sett finns det en söndring av vänsterväljare i regionala val, de känner sig inte så oroade, även om 80% av deras liv (hälsa, utbildning, beroende, socialpolitik...) är direkt beroende av ledningen av den regionala regeringen som kommer att komma ut från vallokalerna. Detta påverkar inte PP, eftersom det i dag åtnjuter den så kallade "institutionella omröstningen": "folk röstar på härskaren, i det här fallet Juanma, det är något de också gjort med Manuel Chaves i mer än ett decennium", förklarar en av den populära kandidatens rådgivare. Under de senaste fyra valprocesserna i Andalusien har Morenos folk knappt flyttat sig från intervallet 1,5 miljoner röster, där deras valtak är.
De går inte längre än så, och de har också en kudde på ytterligare 500 000 Vox-röster. Det konservativa blocket i Andalusien är idag mycket mer robust och kompakt än det progressiva, som håller på att förstöras av omröstningens splittring. PP-valanalytiker förlitar sig på interna undersökningar som säkerställer att Morenos absoluta majoritet, 2022, drogs från en bra handfull mittenvänsterväljare, och de kvantifierar att cirka 5% kom från PSOE.
Monteros team påpekar att detta är en "myt", och att det inte stöds av uppgifterna: "När PSOE återvinner 400 000 eller 500 000 väljare i de allmänna valen, förlorar PP dem inte. De kommer från nedlagda röster och ibland från andra vänsterpartister på grund av koncentrationen av den tidigare ministern en användbar röst." Och han tillägger: "Det finns valsektioner där högern dominerar, med ett deltagande på 65 %, medan vårt är på 30 %." PP:s 1,5 miljoner röster representerade 43,1 % av rösterna i det andalusiska valet 2022, 19 poäng bakom PSOE (24 %). Men i de allmänna valen året därpå representerade samma röster (även med 13 600 fler röstsedlar) 36,4 % av rösterna, bara tre poäng fler än socialisterna (33,4 %).
Det är mobiliseringen av vänstern som kommer att avgöra resultatet av 17-M, vilket skedde 2018, 2019, 2022 och 2023.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
12 maj 2026, 22:19
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Anatomía del letargo socialista andaluz: los 87 municipios donde el PSOE geolocaliza 580.000 votos durmientes
Beskrivning
La campaña de Montero se ha apoyado mucho en el presidente del Gobierno para sellar la brecha de andaluces que votó al PSOE en las generales de 2023, pero no en las autonómicas de 2022. El partido identifica, por barrios, un margen de crecimiento del 65% de electores que deben movilizar para igualar la cota de Sánchez y disputar el poder a Moreno Moreno pone en duda la mayoría absoluta y apela al voto prestado de los socialistas “defraudados con el sanchismo” Andalucía tiene 785 municipios y el PSOE andaluz cuenta con casas del pueblo en todos ellos, pero el mayor esfuerzo de su campaña electoral debía estar perimetrado en 87. Son los llamados “municipios preferentes”, los que el equipo de María Jesús Montero señala con un punto rojo en el mapa, porque en ellos se concentran los 583.794 andaluces que votaron a Pedro Sánchez en las elecciones generales de 2023, pero un año antes no fueron a votar en las autonómicas. El 65,25% de los votos que puede crecer el PSOE andaluz el próximo 17 de mayo se concentra en esos 87 municipios, según un informe de la dirección regional del partido. Pero la brecha de la desmovilización socialista es mucho más abrupta a pequeña escala: por ejemplo, Isla Cristina, un municipio costero de Huelva con un censo de 15.970 electores, tiene la mayor brecha de votantes del PSOE de toda Andalucía. La variación es de 142,8% entre las autonómicas y las generales, aunque la diferencia sea sólo de 1.587 votos más. A esa escala está trabajando el equipo de campaña de Montero para tratar desesperadamente de activar a los votantes de Sánchez. Una de las claves de estas elecciones es la desmovilización de las izquierdas, singularmente del PSOE andaluz, partido hegemónico en esta comunidad durante 37 años y, aún hoy, la federación más numerosa de España, con más de 40.000 afiliados. Si el electorado socialista se activa, pueden darle una patada al tablero político. Montero tiene “fichados” a los votantes que le faltan para dar ese vuelco a todas las encuestas -todas- que oscilan entre una mayoría absoluta o una mayoría simple de Juan Manuel Moreno, y un retroceso alarmante del PSOE. Los 87 “municipios preferentes” incluyen las ocho capitales de provincia y las ciudades más pobladas, donde se concentra el 80% de los votantes de Andaluca -6,8 millones de electores, de los que 369.000 podrán hacerlo por primera vez-, pero el voto durmiente socialista no es homogéneo en estos municipios, el letargo del electorado va por barrios. El PSOE, de hecho, los tiene geolocalizados incluso por sección electoral, la división territorial mínima de una circunscripción, que incluye un máximo de dos mil electores y un mínimo de quinientos. “Sabemos en qué barrios viven los que nos votaron en las generales pero no en las autonómicas, y en esas calles concentramos la campaña puerta a puerta, el buzoneo, las llamadas de teléfono y una mayor presencia de nuestras agrupaciones”, explican desde el equipo de la exvicepresidenta del Gobierno. Los analistas de campaña se refieren al fenómeno de la “curva del voto” para describir las fluctuaciones de apoyos que recibe un partido en los distintos procesos electorales. La del PP de Moreno es una línea recta, porque sus votantes son los más fidelizados, repiten la misma papeleta en las autonómicas, las municipales, las generales y las europeas. La curva del PSOE, en cambio, es mucho más oscilante. Sube en las generales y en las municipales, pero cae abruptamente en las andaluzas. “Mapa de la esperanza” El equipo de Montero tiene monitorizados los municipios, las secciones electorales y los barrios donde se concentran “las posibilidades de crecimiento” del PSOE. Lo llaman el “mapa de la esperanza”, pero para que funcione “los nuestros tienen que ir a votar”, avisan. Son 17 municipios en la provincia de Sevilla, con un margen de crecimiento del 67% que calculan cruzando varias variables (censo electoral, participación y número de votos absolutos [de 95.838 en 2022 a 143.875 votos en 2023]; otros 17 en Málaga, la provincia con la brecha más profunda, que puede crecer un 89%, habida cuenta de que lograron 92.152 votos en las autonómicas y 103.868 de las generales. En Cádiz hay otros 15 municipios preferentes, también con la posibilidad de aumentar un 85% sus votos, que fueron 87.147 en 2022 y 102.360 en 2023; en Granada serían diez, con un margen de mejora del 47% (pasaron de 27.967 a 59.555); Huelva sería la provincia con la brecha más corta entre autonómicas y generales, con un crecimiento posible del 56% (de 18.809 a 33.828); junto con los seis municipios prioritarios de Jaén, también con un crecimiento potencial del 56% (de 26.382 a 47.133). En Córdoba se han marcado como preferentes siete municipios donde se pueden aumentar un 58% los votos socialistas (de 30.536 a 52.984), y en Almería, las opciones de repuntar son del 64% en siete localidades (de 22.593 a 35.573 votos). Según este mapa, el margen de crecimiento es desigual en cada uno de los territorios. Y no significa que el PSOE tenga que ganar y ser la fuerza más votada en ninguno de ellos (la lista de Málaga o de Almería, por ejemplo, es una muralla de mayorías absolutas del PP). Pero sí necesitan doblegar la curva del voto, apurar ese margen de crecimiento del voto socialista (fiel en las generales, reticente en las andaluzas) para que se produzca un corrimiento de tierra a escala autonómica. En 2022, los populares se quedaron con “los restos” de cinco provincias o de las ocho, según con quién se hable del equipo de campaña de Moreno. El punto débil de este diagnóstico son las causas de la reactivación masiva del electorado socialista en las generales del 23. En el cuartel de mando del PSOE creen que es Pedro Sánchez el revulsivo que despertó ese voto durmiente, y atribuyen al presidente la capacidad de tensionar a sus bases. Otras voces en el partido, sin embargo, piensan que el revulsivo para ir a votar en las generales fueron “los enemigos de Sánchez y del PSOE”, el perfil duro y agresivo de los Feijóo y los Abascal, que hizo que las izquierdas se activasen. Pero en Andalucía no existe ese perfil beligerante, Moreno no despierta ni el rechazo ni la reacción visceral del votante socialista. Los pueblos más sanchistas En los 87 municipios señalados con chinchetas en el mapa de Andalucía es donde la “curva del voto” es más pronunciada, es decir, el ancho de la cicatriz es mayor entre los votantes de Espadas en 2022 y los de Sánchez en 2023. Los ocho líderes provinciales del PSOE disponen de un documento digital, hiperdetallado, “con el potencial de movilización del voto socialista por cada sección electoral”. Es decir, donde más se necesita apretar a la militancia, el puerta a puerta, el boca a boca. Con un 41% de indecisos según las encuestas. La cartografía del socialismo durmiente es tan precisa, que uno puede entender por qué Pedro Sánchez ha elegido los sitios que ha elegido para los cinco actos de campaña que ha compartido junto a Montero, y los otros tantos que protagonizó durante la precampaña. Pongamos, por ejemplo, Dos Hermanas, paradigma de la estrategia de movilización del PSOE andaluz. En esta ciudad, a 17 kilómetros de Sevilla capital, convergen todos los factores bajo el microscopio del partido. Es la ciudad más grande que gobiernan los socialistas con mayoría absoluta de todo el territorio, con un censo de 106.437 electores, el 7% de la provincia. Es el último bastión inexpugnable, cuna del sanchismo y talismán del presidente del Gobierno. En las últimas andaluzas hubo 15.780 votantes del PSOE, un año después 26.993 en las generales y 28.303 en las municipales. En las municipales el candidato socialista era el alcalde, Francisco Rodríguez, hoy secretario de Organización del PSOE-A y, a la sazón, responsable directo de la campaña de Montero. Es el primer aludido de su propia llamada de corneta para que los regidores socialistas, concejales y cuadros medios del partido llamen a la movilización masiva el 17-M y cubran la diferencia entre las autonómicas y las municipales o generales. El margen de crecimiento de votos en Dos Hermanas es del 71% (11.213 papeletas más), porcentualmente más incluso que en Sevilla (54,2%, aunque por volumen la capital andaluza se deje 44.396 votos en las autonómicas). “Los votantes que se nos quedan en casa en las generales viven precisamente en los barrios más humildes, clase media y baja, a los que van dirigidas todas nuestras políticas socialdemócratas”, se lamenta un miembro de la ejecutiva regional. En esta provincia, donde hoy el PP es hegemónico con nueve diputados (frente a cinco del PSOE), la mayor desmovilización de socialistas se concentra en Coria del Río (82,9%). En la provincia de Cádiz, donde las distintas familias socialistas llevan años peleando entre sí, la variación del voto del PSOE entre las generales y las autonómicas es brutal: donde más votos se pierden por la desmovilización socialista es en Jerez de la Frontera (16.972 papeletas, un 87,8% de variación respecto las andaluzas). Pero hay hasta nueve municipios que podrían duplicar el número de votantes socialistas si logran una movilización similar a la del 2023: Cádiz capital, con un margen de crecimiento del 110,5%; Sanlúcar de Barrameda (122,1% más); Barbate (133,9%); Puerto Real (110,4% más); San Fernando (108,8%); Conil de la Frontera (106,5%); Algeciras (105,1%), Chiclana (103,4%) y La Línea de la Concepción (102,2%). La Línea (con 3.961 votantes socialistas “durmientes”) fue uno de los municipios donde Sánchez y Montero compartieron mitin, el domingo pasado. Málaga es otra provincia donde la hegemonía absoluta del PP desmotiva a los socialistas en las autonómicas, aunque en las generales se vienen arriba. En la capital la variación es del 80,7%, con una diferencia de 40.107 votos que marcaría la diferencia entre tener un escaño más o no tenerlo. En todos los municipios costeros, donde los populares siempre ganan, extrapolar el resultado de Sánchez a las autonómicas daría un subidón a las posibilidades de Montero: Coín (109%), Mijas (98%) y Alhaurín de la Torre (93,3%) son donde más se nota la brecha. En Almería hay 18.869 votos socialistas dormidos en tres ciudades de sólida hegemonía conservadora: Almería capital, Roquetas del Mar y El Ejido, con opciones de crecer entre un 69 y un 84%. En la provincia de Córdoba, la curva es menos pronunciada, pero destaca la brecha de votantes en la capital (19.436 más en las generales) y Lucena (2.500, un 68% más). Granada es la segunda provincia con más militantes del PSOE, después de Sevilla, y donde la variación del voto entre las autonómicas y las generales es menor (47%). Destaca Almuñécar, con un margen de crecimiento del 93% (aunque se trate sólo de 1.631 votos más) y por volumen Granada capital (12.700 más) y Motril (3.900). En Huelva capital la distancia es del 75%, unas 10.400 papeletas en el aire, seguida de Lepe, con un 94% (1.433 votos). En Jaén, otro de los históricos bastiones del PSOE, la diferencia en la capital es abrumadora: del 17,4% del escrutinio en las autonómicas de 2022 al 29,9% en las generales del año siguiente, teniendo un margen de crecimiento del 96,9%, unas 9.500 papeletas más. Montero, lejos de la calle María Jesús Montero está haciendo pocos actos a pie de calle, con escaso contacto de piel con la ciudadanía, al contrario que Moreno. Basta revisar su álbum de fotos de campaña para comprobar que la candidata aparece siempre en lugares cerrados -más bien oscuros-, en espacios contratados por el partido, donde se recibe a militantes y simpatizantes ya convencidos. El presidente de la Junta, en cambio, no para de dar besos, abrazos y selfies, y al final de cada día aparece un vídeo de él rodeado de gente en la calle, un subrayado de emociones, editado con una música allegro de fondo. El medio es el mensaje. Moreno busca una mayoría absoluta que, por suavizar un término tan determinista como “absoluto”, él mismo ha rebautizado como “mayoría suficiente”, “mayoría de estabilidad” y, en los últimos días, “mayoría de cariño”. Mientras esto ocurre, la verdadera campaña del PSOE no es la que está protagonizando la candidata, sino la que se le ha encomendado a los ocho secretarios provinciales, a las agrupaciones locales, a los alcaldes, a concejales y a cuadros medios del partido, sobre todo en esos 87 municipios donde vive el socialismo aletargado. “Si votamos, ganamos”, dijo hace cuatro años un militante del PSOE almeriense, durante un mitin del entonces secretario general y candidato, Juan Espadas. El diagnóstico es el mismo cuatro años después, pero entonces no sirvió de nada saber que la abstención masiva estaba carcomiendo al PSOE andaluz. Históricamente hay un desapego del votante de izquierdas en las elecciones autonómicas, no se sienten tan concernidos, aunque el 80% de sus vidas (sanidad, educación, dependencia, política social...) dependa directamente de la gestión del gobierno regional que saldrá de las urnas. Al PP esto no le afecta, porque hoy disfruta del llamado “voto institucional”: “la gente vota al gobernante, en este caso a Juanma, es algo que también hicieron con Manuel Chaves durante más de una década”, explica uno de los asesores del candidato popular. En los últimos cuatro procesos electorales en Andalucía, los de Moreno apenas se han movido de la franja de los 1,5 millones de votos, donde está su techo electoral. No pasan de ahí, y además cuentan con un colchón de otros 500.000 votos de Vox. El bloque conservador en Andalucía es hoy mucho más robusto y compacto que el progresista, al que la fragmentación del voto le hace polvo. Los analistas electorales del PP se apoyan en encuestas internas que aseguran que la mayoría absoluta de Moreno, en 2022, se nutrió de un buen puñado de votantes de centroizquierda, y cuantifican que en torno al 5% provenían del PSOE. En el equipo de Montero apuntan que eso es un “mito”, y que no se sostiene con los datos: “Cuando el PSOE recupera 400.000 o 500.000 votantes en las generales, el PP no los pierde. Vienen de la abstención y, a veces, de otros partidos de izquierda por la concentración del voto útil”, explica un responsable de campaña de la exministra. Y añade: “Hay secciones electorales donde domina la derecha, con una participación del 65%, mientras las nuestras están en el 30%”. Los 1,5 millones de votos del PP representaban el 43,1% del escrutinio en las andaluzas de 2022, a 19 puntos del PSOE (24%). Pero en las generales del año siguiente, los mismos votos (incluso con 13.600 papeletas más) representaban el 36,4% del escrutinio, apenas tres puntos más que los socialistas (33,4%). Es la movilización de la izquierda lo que va a determinar el resultado del 17-M, como ocurrió en 2018, en 2019, en 2022 y en 2023.
