Benidorm tredubblar sin befolkning på sommaren och har inte slut på vatten. Hemligheten är ett mirakel av osynlig ingenjörskonst

Vi antar att det kommer vatten ut när vi slår på kranen. Det är en nästan automatisk, vardaglig gest som vi sällan stannar upp för att tänka på. Men att se till att denna resurs växer fram rent och säkert i Benidorm, en stad som tredubblar sin befolkning mitt under sommarens högsäsong, kräver ett verkligt mirakel av ingenjörskonst och förvaltning.

I Marina Baixa, en av regionerna i Valencia med störst vattenstress, är det ett kolossalt pussel att förse miljontals årliga besökare. Som rapporterats av lokala medier är filosofin för dem som använder denna mekanism perfekt sammanfattad av Ciriaco Clemente, chef för Veolia i Benidorm: "I ett territorium där trycket på vattenresurserna är strukturellt och permanent, vilket garanterar att vattnet når kranen under perfekta sanitära förhållanden och att det, när det väl har använts, återvänder till miljön utan att skada det är inte ett alternativ." Utmaningen om kvantitet och kvalitet. Vattenutmaningen är inte exklusiv för Alicantekusten, det är ett nationellt problem.

Enligt officiella uppgifter från hälsoministeriet (SINAC) är vattenkvaliteten i Spanien alltmer hotad. Filtreringen av nitrater från industriell jordbruksverksamhet mättar den självrenande kapaciteten hos många akviferer, vilket sätter lokala vattenreningsverk i hundratals kommuner i schack, särskilt i Spaniens inland. Medan stora delar av Spaniens inre land hanterar nitratföroreningar, står Benidorm inför sin egen perfekta storm: extrem säsongsbetonad efterfrågan och hot om brist.

Staden behöver inte bara se till att det finns tillräckligt med vatten för alla, utan att dess kvalitet är oklanderlig under alla omständigheter, oavsett om det kommer från Guadalest-reservoaren, Amadorio-reservoaren eller Bajo del Algar-kanalen. För att övervinna denna kris har turisthuvudstaden bepansrats kring två väsentliga infrastrukturer som förvaltas av Veolia: dricksvattenreningsstationen (ETAP) och avloppsreningsverket (WWTP). I Xataka, Spanien har fortfarande dussintals reservoarer som inte kan användas eftersom bokstavligen ingen har lagt rör Beyond thirst.

Vattenkvalitet är synonymt med folkhälsa och ekonomisk överlevnad. Faktum är att konsumtion av vatten med nitrathalter nära eller över den europeiska lagliga gränsen på 50 mg/L medför allvarliga risker, och nyare medicinska studier tyder på att även mycket lägre trösklar kan vara kopplade till onkologiska problem. Att behandla vatten till millimeter är därför en fråga om liv eller död.

På ett ekonomiskt plan, som tidningen Información lyfter fram, för den enorma hotellanläggningen i Benidorm, är det att öppna kranen och låta vattnet rinna med fulla hälsogarantier "inte en sekundär detalj: det är ett grundläggande krav för att fungera och att behålla besökarnas förtroende." Dessutom måste systemet kunna stå emot vädrets anstormning. Enligt Alicante Plaza står ETAP inför extrema scenarier efter episoder av skyfall, när det uppsamlade vattnet anländer med enorm grumlighet på grund av att sedimenten släpar. Med tanke på detta justerar anläggningen sina behandlingar i realtid. "Vårt ansvar slutar inte med att det finns vatten, det slutar när det vattnet når kranen i perfekt skick", säger Noelia Llinares, ETAP-fabrikschef, i dessa medier.

Lämna traditionell förvaltning bakom sig. Som Veolia detaljer, ligger svaret i tekniken. Ett digitalt ekosystem har distribuerats i Benidorm som inkluderar nätverksomfattande sensorer, läckagedetekteringsalgoritmer och fjärrkontrollsystem.

Detta har möjliggjort milstolpen att minska vattenförlusterna i nätverket till miniminivåer på 5 %. För att stödja denna belastning fick ETAP själva redan en kraftfull injektion på mer än 9 miljoner euro i sin senaste stora expansion 2010. Men cykeln slutar inte i diskbänken.

Avloppsreningsverket arbetar under en strikt cirkulär ekonomifilosofi: använt vatten är inte avfall, det är en resurs. Idag återanvänds redan 35 % av vattnet som når reningsverket, främst för jordbruksbevattning. Och det finns en extra faktor som ökar komplexiteten: avloppsreningsverk slukar el.

För att motverka detta beskriver María José Martínez, chef för reningsverket, att anläggningen använder biprodukter som biogas eller slam för att generera sin egen energi. "Målet är tydligt: ​​att anläggningen ska bli allt mer självförsörjande och att dess miljöavtryck ska vara så litet som möjligt", säger Martínez.

Nästa utmaning: att pressa ut förnyelse. Bakom allt detta finns ett ambitiöst projekt på gång: masterplanen för regenererat vatten. Det kortsiktiga målet är att dra nytta av upp till 2 ytterligare kubikhektometer regenererat vatten för rent stadsbruk, lindra kvävning av konventionella källor och förstärka nätverket mot torka.

Benidorm har empiriskt visat att det höga antalet massturism och vattenhållbarhet inte är antagonistiska koncept, utan snarare nödvändiga allierade. I ett sammanhang som präglas av klimatförändringar ger erfarenheterna från staden Alicante en ofrånkomlig journalistisk och viktig lärdom: intelligent vattenförvaltning är inte längre en enkel konkurrensfördel eller en grön slogan. Det är helt enkelt en fråga om överlevnad.

Varje droppe räknas, från det att den är dämd tills den, tack vare teknik, regenereras för att starta igen. Bild | Diego Delso Xataka | Framtiden för 150 000 hektar grödor avgörs i dag. Vi har kämpat i decennier, men vattenkrigen har bara börjat