Den katastrofala återkomsten av Amaia Montero med Van Goghs öra är en bra röntgenbild av farorna med att betala för nostalgi

Trettio tusen människor har fyllt BEC i Barakaldo under två nätter för att bevittna en av de mest efterlängtade återkomsterna av spansk pop. Amaia Montero återvände till La Oreja de Van Gogh nästan tjugo år efter hennes avgång, på en turné som heter "Så många saker att berätta" och som lovade att stänga en cykel (eller öppna en ny). Men de här första konserterna (särskilt den första) har blivit omtalade av helt andra anledningar än väntat.

Örat, återkomsten. När La Oreja de Van Gogh officiellt tillkännagav den 15 oktober 2025 att Amaia Montero återvände till bandet, såldes biljetter på några timmar i många städer och nya datum lades till på grund av efterfrågan. Turnén består av 16 hållplatser som sträcker sig till november 2026 och inkluderar Movistar Arena i Madrid (tre nätter), Palau Sant Jordi i Barcelona och Illunbe Donostia Arena.

Det är just nu ett av årets mest relevanta popfenomen i Spanien.

Hur det började. Triggern var ett utseende som ingen förväntade sig. i juli 2024, av Amaia Montero på Santiago Bernabéu under en av Karol G:s konserter för att framföra "Rosas", hymnen från Van Goghs La Oreja. Reaktionen var enorm och kort efter meddelade La Oreja de Van Gogh att Leire Martínez, gruppens vokalist sedan 17 år, lämnade bandet, med hänvisning till "olika sätt att leva gruppen på." I oktober 2025 tillkännagavs Amaias återkomst officiellt. 2026 är året för 30-årsjubileet för La Oreja och det 25:e året för 'Copperpot's Journey', ett av deras mest ihågkomna album.

I Xataka La Oreja de Van Gogh räckte det inte för att ge musik till en generation: de behövde vara en evig såpopera What Happened in Barakaldo. Den 9 maj 2026 startade turnén på BEC och 18 000 personer deltog i den första konserten. Amaia dök upp i centrum på en upphöjd plattform, iklädd en knallrosa jumpsuit.

Han sa: "Jag gick ner till helvetet själv, men med mina ärr, efter att ha kämpat mycket, här är jag." Men trots goda avsikter var krönikorna överens om att Amaia var "ostämd och för tight för att nå de höga tonerna." Hennes framträdande av 'Nothing Compares 2 U', Prince-klassikern som populariserades av Sinéad O'Connor och som bandet ursprungligen upptäckte henne med, men djupt ur stämma, blev särskilt viralt. Amaia erkände själv på scenen: "Jag är hemsk på det." Det fantastiska är att, som det också har sagts, Amaia "har haft mer än ett år på sig att förbereda sig vokalt" och trots detta visade hon "många tekniska brister." Gruppen kunde ha anpassat tonaliteterna till sin nuvarande röst, men de har inte gjort det så att låtarna är identiska med hur fansen minns, och det är problemet.

Andra omgången. Den 10 maj, i den andra konserten på samma plats, gick setlistan från 25 låtar till 22. 'Nothing Compares 2 U', 'We are all dancing to the same song' och 'The girl who cries at your parties' försvann, de tre låtarna som hade orsakat mest problem kvällen innan. Förekomsten av sånger från Leire Martínez era minskade också.

Amaia var mer självsäker och den förhöjda plattformen var reserverad för "Mariposa".

Reaktionerna från fansen. Den grymhet med vilken Amaias återkomst har mottagits har att göra med att publiken på La Oreja de Van Cogh är uppdelad i två samhällen. Fansen som kom med Amaia, trettio som växte upp med 'Rosas', 'La playa' eller '20 de Enero', upplevde konserten som en divas återkomst och bristen på låtar var ursäktliga.

Fansen som gick med Leire lyssnade å andra sidan på någon sjunga, med uppenbar ansträngning, låtar som hans skyddsling framförde i nästan två decennier med stor teknisk soliditet. I Xataka pågår ett inbördeskrig mellan två oförsonliga fraktioner: fansen till La Oreja de Van Gogh före och efter Amaia En stor del av bandets fans (eller ex-fans, vid det här laget) tror att det finns en röst som nu har förflyttats, utan en tillfredsställande offentlig förklaring och med en exit som var spänd att dela konserten, och Leini gick inte med på att dela konserten, och Leini. gruppen valde att klara sig utan henne. Detta har oåterkalleligt knäckt allmänheten, som i fallet med den utvisade sångarens fans spred Amaias misslyckanden på sociala nätverk med särskild ondska.

Comeback-syndromet. Inte varje nostalgisk återförening är en triumf. Det finns de som brister rungande för att de försöker återuppliva en energi som svarade på oupprepbara omständigheter, men vad de uppnår är att göra mycket tydligt precis motsatsen: att den energin inte längre existerar.

Sex Pistols på deras turné 1996 är ett av de mest minnesvärda fallen för sin självkännedom, men dramat går tillbaka tidigare: The Animals, Simon & Garfunkel eller The Byrds under tidigare decennier misslyckades också när de försökte vinna tillbaka sin publik. Listan på band som nyligen kraschade ett möte (inte nödvändigtvis kommersiellt, märk väl) är oändlig: Jane's Addiction, Guns'n Roses... Anledningen är alltid att sökandet efter pengar är uppenbart ovanför relationerna mellan dess medlemmar, ibland mycket försämrade.

I det här fallet, trots att bandmedlemmarnas ekonomi är mycket sund, kan en viss misstänksamhet och obehag mellan musikerna och sångaren anas från videorna. För det är en annan: oavsett om de lyckas lyriskt och kommersiellt eller inte, vad de inte kommer att kunna undkomma är de onda tungorna. Som Leire-fans vet mycket väl.

I Xataka | Det interna dramat som Andy och Lucas genomlevde i åratal: historien om ett uppbrott som vi ser live