Fyrverkerierna som ville bli slutet men det kommer inte att bli det

Domare Peinados beslut att dra tillbaka Begoña Gómez pass är absurt, men det går in på det fältet där han kan få henne att presidera över den spanska högerns strategi på alla områden. Domaren skickar Begoña Gómez till rättegång, tar bort hennes pass och tvingar henne att med jämna mellanrum gå till domstol. Besattheten av att sätta stopp för denna lagstiftande församling och att omedelbart utlysa val har haft flera former av manifestation under denna juni månad.

I Cortes Generales har vi sett hur senaten har fortsatt med sin önskan att ta plats för deputeradekongressen när det gäller att kontrollera regeringens agerande. Trots att artikel 108 i konstitutionen uttryckligen anger att: "Regeringen är solidariskt ansvarig för sin politiska förvaltning inför deputeradekongressen", utan att i någon annan artikel överväga att senaten kan spela någon roll på det området, har senatsstyrelsen insisterat på att inrätta utredningskommissioner (mer i denna lagstiftande församling än i alla tidigare möten med regeringens agerande). Regeringen kunde ha gått till författningsdomstolen och ifrågasatt detta sätt att förfara, även om den med gott omdöme har valt att inte göra det, eftersom författningsdomstolen har en enorm överbelastning av arbete och det inte är rimligt att lägga ännu mer på det.

Attacken han skulle ha fått från spansk högermedia skulle ha varit fruktansvärd och det finns inte plats för fler bullar. Men mer slående än konstitutionen av utredningskommissioner har de senaste dagarna varit försöket, både i deputeradekongressen och i senaten, att skapa oväsen kring upplösningen av Cortes, genom att hoppa från deputeradekongressen till senaten och från senaten till deputeradekongressen. Ett första försök har gjorts av parlamentsgrupperna i PP och Junts att lägga fram en reform av en motion från var och en av nämnda grupper i syfte att få deputeradekongressen att debattera och rösta om begäran till regeringen att gå vidare med upplösningen av Cortes Generales.

Kongressstyrelsen accepterade inte begäran eftersom den ansågs vara grundlagsstridig. PP har reagerat på två sätt, föra framställningen till senaten och överklaga till författningsdomstolen. Det har också hjälpt Alberto Núñez Feijóo att beskriva regeringens president som en "fegis" i kongressens plenarsession, utan att skämmas över att det är han som inte har de nödvändiga arresterna för att lägga fram en konstruktiv misstroendevotum, vilket är den formel som konstitutionen har gjort tillgänglig för honom.

Nu pågår en framställning till regeringen om att lägga fram en fråga om förtroende, ett privilegium som är den exklusiva och exklusiva behörigheten för regeringens president. Om kongressstyrelsen inte accepterar presentationen av den framställningen får vi se hur den presenteras härnäst av senaten. Men det konstitutionella skalspelet i deputeradekongressen och senaten är ingenting jämfört med vad som cirkuleras av vissa domare och domstolar integrerade i den rättsliga grenen.

Det verkar som om för vissa domare och domstolar världen går under om Cortes Generales fortsätter att verka under resten av den lagstiftande församlingen. Det är svårt att tro att rättsväsendet kan ha sin egen politiska agenda. Och jag säger inte att jag har det, men det slår mig att flera enskilda domare och olika kollegiala organ "tycks" ha det.

Den ohämmade attacken mot figuren av den tidigare regeringspresidenten José Luis Rodríguez Zapatero i den nationella domstolen kan inte förstås på annat sätt. Hans anklagelse för ett brott för påverkansbrott i Plus Ultra-operationen med hjälp av information som erhållits i USA utan rättslig kontroll är så skandalös att till och med undersökningsdomaren själv börjar samla sina ljus och kommer inte att sluta göra det under de kommande veckorna på grund av den räkning som den ger honom. Just därför har han bestämt sig för att avleda uppmärksamheten från anklagelsen om påverkanshandel till anklagelsen om smuggling för att ha hittat några smycken i ett kassaskåp i en husrannsakan på José Luis Rodríguez kontor.

Man ser att domare José Luis Calama är triggerglad, eftersom det inte kan förstås hur man av blotta innehavet av några smycken i ett kassaskåp kan sluta sig till att ett brott har begåtts. Värdeskåp tillverkas och säljs exakt så att enskilda eller juridiska personer kan förvara värdefulla föremål säkra, inklusive smycken. Att ha smycken i ett kassaskåp utgör inte ett brott.

I vår civillag, liksom i alla andra, förutsätts att innehav av något föremål, inklusive smycken, är i god tro och att ingen som är i besittning av något behöver bevisa äganderätt till det något. Åtal kan inte utfärdas för blotta upptäckten av smycket, utan att man tidigare har utrett om dess ursprung kan vara brottsligt. Skyldspresumtionen kan inte ställas före oskuldspresumtionen.

Även om det till en början har genererats mycket oväsen kring José Luis Rodríguez, kommer anklagelserna som han har varit föremål för få liten inverkan. Kanske är övertygelsen om att så kommer att vara fallet det som har fått vissa domare att vidta åtgärder under andra halvan av juni för att gå vidare mot regeringens presidents fru. Den försiktighetsåtgärd som antogs i lördags av domare Peinado mot Begoña Gómez är absurd, men den går in på det område av vad som kan göras, som presiderar över den spanska högerns strategi på alla områden.

Det finns inget överklagande mot den ordning i vilken denna försiktighetsåtgärd ingår, men mot den försiktighetsåtgärd finns det, med vilken domare Peinado bara kommer att fördröja öppnandet av rättegången inför jurydomstolen ytterligare, vilket återstår att se hur det kommer att ske, eftersom det inte kommer att vara domare Peinado som kommer att behöva presidera över nämnda domstol. Trots att de skäller mycket, fortsätter regeringen att rida. Jag ber Pedro Sánchez att inte spekulera när som helst med ett eventuellt valframsteg.