JustMad 2026 får betalt
JustMad presenteras i sin sjuttonde upplaga som en lärmiljö, lämplig för konstnärer, galleriägare och samlare som vill komma in på den samtida konstmarknaden. De skryter med att mer än 50% av de deltagande gallerierna gör det för första gången och att mer än 60% av de representerade konstnärerna är kvinnor. Som en mindre mässa skjuter utställningskostnaderna inte i höjden så mycket och detta möjliggör deltagande av många gallerier och tillgång för köpare och samlare med en snävare budget.
Men med ett mindre utrymme innebär det stora antalet deltagande gallerier - upp till fyrtio, som vi informeras om - att de är trånga bredvid varandra, vilket inte exakt möjliggör optimala förutsättningar för utställning och kontemplation av verken. I vilket fall som helst gynnar detta presentationen av speciella format, i allmänhet mindre och mer lämpliga att hänga på väggen, vilket verkar utesluta installation och skulptur som uttrycksfulla former och tillåter en större närvaro av måleri och fotografi. Detta betyder inte att det inte finns någon skulptur alls på denna mässa, utan bara att dess närvaro är mycket mindre.
Skulptur är till exempel vad THEMA-galleriet presenterar, med korrugerade bitar i plåt och aluminium, gjorda av Rafael Amorós. Skulptur är också det verk som ställs ut av Rita Figueroa, intressanta kompositioner i järn, för (M) Arte-galleriet, eftersom skulpturer också - och några av dem till och med stora format - är totem av färgstark keramik som presenteras av Ana Rod i Materna y Herencia-galleriet. Och även någon huligan och rolig målare som Ana Barrachina, även om hon i grunden är en målare, vågar också med de tre dimensionerna, bygga med färgglada kartonger några av hennes karaktärer, utställda i The Global Art Company.
Men JustMad är par excellence målningsmässan. Kate Contemporary-galleriet i Madrid verkar fokusera på denna genre. I den avslöjar de två sanna virtuoser av denna konst, Laura Hernández Pérez, specialiserad på den vackra representationen av silkeshalsdukar i stora format, eller den filippinska kristallen Tranquilino, som presenterar oss utan karaktärer, scenarier och störande interiörer.
Paul Lataburu, konstnär och galleriägare från San Sebastian, presenterar i sitt utrymme Arteuparte Gallery, en målning med titeln "Etxeak hirian... (Hus i staden...)", med ett vackert stadslandskap, i en lugn landsbygdsmiljö. Målning är också vad Aurelio Ayela från Alicante visar i det milanesiska galleriet Space A : en stor stor duk, tillsammans med ett intressant bildskulpturellt verk, byggt med två pingispaletter. Mycket bra målare är också den galiciska Otto, i Materna y Herencia, vars teckningar fortfarande flörtar med Walt Disneys imaginära, även om hans bästa verk redan är befriade från dessa referenser, med fokus på det rena uttrycket av teckning och färg.
Eller den intressanta Fernando Cerezo, en ironisk och konceptuell konstnär, med ett rent figurativt popspråk, som presenterar olika målningar av varor i Unbranded Gallery, där han ändrar varumärket med anspelningar och burleska referenser. Även i den okontrollerbara zonen är det möjligt att hitta bra färg. Där kan du se de känsliga bitarna på duk, inklusive cementväggar, av Donostia Blanca Arsuaga, bredvid den störande representationen av byggnader i ruiner eller tomma utrymmen under konstruktion, arbetet av Alicante-filosofen och konstnären Mari Paz Pellín.
Men det finns många andra konstnärer som leker med andra språk i målningens representation, konstruerar sina målningar med collage, med papper, med textila element eller direkt med fotografier. I galleriet 25 & Art kan vi till exempel se de levande färgerna hos konstnären Silvia O'Hara, utrustad med en överraskande plastkvalitet, genom att täcka hennes målningar med ett transparent harts. Vid sin sida bygger Mariana Álvarez eleganta bildkompositioner, där hon gillar att infoga vackra och stämningsfulla fotografier.
Och för det tredje, de utsökta collagen av Covadonga Osset, med sina roliga utskärningar av pappersfigurer, som medvetet spelar för att fly från sina målningar. En mycket suggestiv reflektion över samspelet mellan måleri och fotografi finns på läktaren på Galería (M) Arte-skolan. De läckra målningarna målade av Vicky Herreros på gamla blommiga representationer lyckas ge ett andra liv till föråldrade bilder.
Och dialogen mellan Silvia Giróns magnifika fotografi, med hennes visuella reflektioner på dörrar och dörrhandtag, och Óscar Manzaneques arkitektoniska målning är också mycket lyckosam. Och bortom måleriet, även om det fortfarande är troget dess format, är det värt att nämna Francesca Pozas poetiska arbete, i Blind Art Gallery, där hon väver sina målningar med tryckta papper hämtade från gamla böcker. I år delade mässan också ut en rad residensstipendier på landsbygden i provinsen Segovia till unga konstnärer, och även de har hittat ett litet utrymme för att ställa ut sina verk.
Slutligen, trogen sin palett av sura färger, verkar Adriana Bergés äntligen ha frigjort sig från sin besatthet av virtuella landskap, från Windows-tapeter, och upptäcker överraskande blommor och växter på den kastilianska landsbygden; medan den utsökta brasilianska skulptören Ylana Yaari, vars arbete är riktigt intressant, inte verkar ha lyckats vid detta tillfälle med sina verk, från föremål som finns på landsbygden.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
7 march 2026, 14:27
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
A JustMad 2026 le salen las cuentas
Beskrivning
JustMad se presenta en su decimoséptima edición como un espacio de aprendizaje, adecuado para artistas, galeristas y coleccionistas que quieran introducirse en el mercado del arte contemporáneo. Presumen de que más del 50 % de las galerías participantes lo hacen por primera vez y de que más del 60 % de los artistas representados sean mujeres. Al ser una feria más pequeña no se disparan tanto los costes de exhibición y ello permite la participación de numerosas galerías y el acceso de compradores y coleccionistas con un presupuesto más ajustado. Sin embargo, al disponer de un espacio más reducido, el alto número de galerías participantes —hasta cuarenta, según nos informan— hace que estas se apiñen unas junto a otras, lo que no permite precisamente unas condiciones óptimas de exhibición y contemplación de las obras. En cualquier caso, ello favorece la presentación de formatos especiales, en general más pequeños, y más adecuados para colgar de la pared, lo que parece excluir la instalación y la escultura como formas expresivas, y posibilita una mayor presencia de la pintura y la fotografía. Ello no quiere decir que no haya en esta feria escultura en absoluto, sino tan solo que su presencia es mucho más reducida. Escultura es por ejemplo lo que presenta la galería Thema, con piezas onduladas en chapa y en aluminio, realizadas por Rafael Amorós. Escultura es también la obra expuesta por Rita Figueroa, interesantes composiciones en hierro, para la galería (M)Arte, como esculturas son igualmente —y algunas de ellas incluso de gran formato— los tótems de coloridas cerámicas presentados por Ana Rod en la galería Materna y Herencia. E incluso alguna pintora gamberra y divertida como Ana Barrachina, aunque es fundamentalmente pintora, se atreve también con las tres dimensiones, construyendo con coloridas cajas de cartón alguno de sus personajes, expuestos en The Global Art Company. Pero JustMad es por excelencia la feria de la pintura. La galería Kate Contemporary de Madrid parece centrarse en este género. En ella exponen dos verdaderas virtuosas de este arte, com o Laura Hernández Pérez, especializada en la bella representación de pañuelos de seda en grandes formatos, o la filipina Crystal Tranquilino, que nos presenta sin personajes escenarios e interiores inquietantes. Paul Lataburu, artista y galerista donostiarra, presenta en su espacio, la Arteuparte Gallery, un cuadro titulado 'Etxeak hirian… (Casas en la ciudad…)', con un bello paisaje urbano, en un apacible entorno rural. Pintura es también lo que muestra el alicantino Aurelio Ayela en la galería milanesa Space A : un estupendo lienzo de gran tamaño, acompañado de una interesante pieza picto-escultórica, construida con dos paletas de ping-pong. Muy buenos pintores son también el gallego Otón, en Materna y Herencia, cuyos dibujos todavía coquetean con el imaginario de Walt Disney, aunque sus mejores obras se liberan ya de estas referencias, centrándose en la expresión pura del dibujo y el color. O el interesante Fernando Cerezo, artista irónico y conceptual, con un limpio lenguaje pop figurativo, que presenta en la Unbranded Gallery diversas pinturas de mercancías, en las que modifica la marca comercial con alusiones y referencias burlescas. También en la Zona Incontrolable es posible encontrar buena pintura. Allí pueden verse las delicadas piezas sobre lienzo, figurando paredes de cemento, de la donostiarra Blanca Arsuaga, junto a la turbadora representación de edificios en ruinas o de espacios vacíos en construcción, obra de la filósofa y artista alicantina Mari Paz Pellín. Pero hay otros muchos artistas que juegan con otros lenguajes en la representación de la pintura, construyendo sus cuadros con collages, con papeles, con elementos textiles o directamente con fotografías. Así por ejemplo, en la galería 25 & Art podemos contemplar los vivos colores de la artista Silvia O'Hara, dotados de una sorprendente calidad plástica, al cubrir sus cuadros con una resina transparente. A su lado Mariana Álvarez construye elegantes composiciones pictóricas, en las que gusta de insertar bellas y evocadoras fotografías. Y en tercer lugar los exquisitos collages de Covadonga Osset, con sus divertidos recortables de figuras de papel, que juegan deliberadamente a escaparse de sus cuadros. Una muy sugerente reflexión sobre las interacciones entre la pintura y la fotografía puede encontrarse en el estand de la escuela galería (M)Arte. Los deliciosos cuadros pintados por Vicky Herreros sobre viejas representaciones florales consiguen darle una segunda vida a imágenes obsoletas. Y también resulta muy afortunado el diálogo entre la magnífica fotografía de Silvia Girón, con sus reflexiones visuales sobre puertas y picaportes, y la pintura arquitectónica de Óscar Manzaneque. Y ya, más allá de la pintura, aunque fiel todavía a sus formatos, cabe mencionar la poética obra de Francesca Poza, en la Galería de Arte A Ciegas, tejiendo sus cuadros con papeles impresos sacados de viejos libros. Este año además la feria otorgó una serie de becas de residencia en entornos rurales de la provincia de Segovia a jóvenes artistas, y también ellos han encontrado un pequeño espacio para exponer sus trabajos. Finalmente, fiel a su paleta de colores ácidos Adriana Bergés parece haberse liberado finalmente de su obsesión por los paisajes virtuales, de los fondos de pantalla de Windows, y descubre en el campo castellano flores y plantas sorprendentes; mientras que la exquisita escultora brasileña Ylana Yaari, cuyo trabajo es realmente interesante, no parece haber acertado en esta ocasión con sus piezas, a partir de objetos encontrados en el campo.
