Koldo García förnekar allt utom sin vänskap med Ábalos
Ábalos favoritrådgivare förnekar i rättegången alla anklagelser från Aldama, som till stor del baserades på vad Koldo hade berättat för honom. Han visar sällsynt okunnighet genom att säga att han inte visste att Aldama var släkt med företaget som köpte maskerna i Kina. Koldo García förnekar i Högsta domstolen Aldamas anklagelser om den illegala finansieringen av PSOE Det måste vara komplicerat att ha Koldo García som klient i en rättegång.
José Luis Ábalos tidigare rådgivare gav i sitt uttalande en glimt av den impulsiva och inte särskilt intelligenta karaktär som ministern accepterade som sin betrodda man i ministeriet. Men även om förvirring åtföljde flera av hans uttalanden, var det som förblev tryggt vänskap. Det hade spekulerats de senaste månaderna om att bådas försvarsstrategier var dömda att kollidera och att avvikelserna skulle avslöjas vid rättegången.
Innan han gick in i fängelset hade Koldo gett en lång intervju med OK Diario, förmodligen inte gratis, som pressades och hackades för att ge den sensationen.
Omöjlig. Det finns bara kärlek mellan dem: "Jag kommer att vara tacksam mot Mr. Ábalos hela mitt liv", sa han vid rättegången. Den åtalade förnekade anklagelserna från Víctor Aldama dagen innan.
Han förnekade att han fått 10 000 euro i månaden från affärsmannen som fäste sig som en halka till ministeriet och som fick Koldos förtroende. Han förnekade att han pratade ofta med Pedro Sánchez eller att han hade sitt mobilnummer och att han satt samtalen på högtalare så att alla kunde höra dem. Han förnekade att han sökt jobb åt Jésica Rodríguez, Ábalos partner, eftersom han bara skickade sitt CV till Adif.
Att riskera att få ett långt fängelsestraff, det är inget konstigt. Det är relevant såtillvida att Aldama inte hade lagt fram mer bevis i sitt uttalande än påståendet att Koldo hade berättat allt för honom. Hans utseende hade något våldsamma stunder med nya insinuationer om Ábalos flickvän.
Först och främst sa han att han träffat henne genom Aldama, något som affärsmannen hade förnekat. Han anklagade Jésica för att ha försökt utpressa ministern: "Denna unga dam satte stor press på att hennes problem måste lösas, för om inte skulle den allmänna opinionen vara medveten om vissa realiteter." Han angav inte mer. Hon sa att hon använde sina och sin brors medel för att betala för den lyxiga lägenheten där hon bodde.
Det var mycket pengar – som UCO totalt värderade till 88 000 euro – för nivån på hans månadsinkomst. Aldama hävdade att det var en vän till honom som betalade hyran för att han bad honom om det. Koldo García förnekade att han deltagit i ett kommissionssystem i syfte att olagligt finansiera PSOE, vilket Aldama hade fördömt.
Men han sa något annat som partiledaren hade förnekat, och det är att han ibland fick 500 eurosedlar när han gjorde uppgörelser eller förskott på utgifter under Ábalos tid som organisationssekreterare. "En eller två räkningar i månaden," mindes han. Det var då han bekräftade att han kallade de 500 sedlarna "chistorras", som framgår av UCO-rapporten. Men det visar sig att han vid andra tillfällen med chistorras syftade på Chistorras i Navarra.
Eller att han ändrade de där räkningarna till de civila vakterna han kände, som om agenterna gick genom livet med den summan pengar. Ibland var allt lite förvirrande med Koldo. Hans advokat, Leticia de la Hoz, ingrep under åklagarens uttalande för att be att hennes klient skulle få svara på frågorna.
Hans argument var att "han blir nervös" och att "han inte är van vid att tala offentligt." Det visar sig att killen med mycket karaktär som inte drog sig för att ropa order över telefon kunde bli nervös. Oavsett om det var på grund av det förbiseendet eller för att en strimma sarkastisk humor kom ut, erbjöd Koldo en av domarna från rättegången när han tilltalade åklagaren: "Jag tror, och det här kommer att göra mig upprörd, att du inte letar efter min oskuld." Det är mycket osannolikt att så blir fallet om vi tar hänsyn till att åklagaren yrkar på 19 års fängelse för honom. Åklagaren Alejandro Luzón (till vänster) spelade huvudrollen i ett ögonblick av spänning när han protesterade mot ett avbrott i Koldos försvar.
Detta ingripande av advokaten framkallade ett ovanligt ögonblick av raseri hos åklagaren Alejandro Luzón. "Det har inte hänt mig under 35 års yrkesutövning att en advokat, en advokat, avbryter mig mitt i en fråga", vrålade han. Han såg riktigt arg ut och fortsatte: "Jag har stått ut med det hela under rättegången." Det är inte ovanligt att en försvarsadvokat avbryter om han anser att åklagaren pressar hans klient eller inte låter honom komplettera sina svar. Ibland är det bara ett knep för att ge den anklagade en paus.
I slutändan är det domstolens ordförande som fattar beslutet om eventuell konflikt. När det gäller den fråga som är anledningen till denna rättegång, hävdade Koldo att det inte förekom några oegentligheter, än mindre olaglighet, i ministeriets köp av åtta miljoner masker under pandemin. Vid den tidpunkten hävdade han att han inte var medveten om väsentliga delar av köpet trots sin relation med Aldama.
Han visste nämligen inte att Aldama var släkt med företaget Soluciones de Gestión som fick nödpriset för att skaffa sjukvårdsförråden i Kina – ”Jag hade inte ens föreställt mig det” – och han visste inte heller att affärsmannen hade tjänat miljoner på det köpet: ”Jag trodde att han var där för att hjälpa mig eftersom han såg mig totalt överväldigad.” Det var ett exempel på att att göra Koldo García till ministeriets man för allt var ett flagrant misstag av Ábalos, en erfaren politiker, men också alltför misstroende. Ábalos kommer att kunna säga när han ger ett uttalande på måndag att han bara bad sina underordnade att skaffa det materialet oavsett vad, men Koldo var tvungen att veta vem som skulle göra arrangemangen på en så svår marknad som Kina vid den tiden. Han sa själv att det vid den tiden fanns "200 000 bedrägerier." Desto större anledning att vara mer uppmärksam. "Det som blev tydligt är att inte ett öre betalades utan att först ha fått materialet," sa han. Naturligtvis för att han enligt Aldamas vittnesmål tog hand om att leta efter en "finansiär" för att förskottera pengarna.
Det är ett faktum så viktigt att man tror att det var omöjligt för Koldo att inte veta att Aldama hade stått för att leta efter pengarna och att han försökte dra fördel av verksamheten, som hände.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
30 april 2026, 22:09
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Koldo García lo niega todo menos la amistad con Ábalos
Beskrivning
El asesor favorito de Ábalos desmiente en el juicio todas las acusaciones hechas por Aldama, que se basaban en gran parte en lo que Koldo le había contado. Demuestra una ignorancia singular al afirmar que no sabía que Aldama estaba relacionado con la empresa que compró las mascarillas en ChinaKoldo García niega en el Supremo las acusaciones de Aldama sobre la financiación ilegal del PSOE Debe de ser complicado tener a Koldo García como cliente en un juicio. El antiguo asesor de José Luis Ábalos ofreció un atisbo en su declaración del personaje impulsivo y no muy inteligente que el ministro aceptó como su hombre de confianza en el Ministerio. Pero, aunque la confusión acompañó a varias de sus afirmaciones, lo que quedó a salvo fue la amistad. Se había especulado en los últimos meses con que las estrategias de defensa de ambos estaban condenadas a chocar y a que las discrepancias quedarían de manifiesto en el juicio. Antes de ingresar en prisión, Koldo había dado una larga entrevista a OK Diario, presumiblemente no de forma gratuita, que fue exprimida y troceada para ofrecer esa sensación. Imposible. Solo hay amor entre ellos: “Yo estaré toda la vida, toda, agradecido al señor Ábalos”, dijo en el juicio. El acusado negó las acusaciones realizadas por Víctor Aldama el día anterior. Negó haber recibido 10.000 euros al mes del empresario que se pegó como una lapa al Ministerio y que se ganó la confianza de Koldo. Negó que hablara con frecuencia con Pedro Sánchez o tener su número de móvil y que pusiera las llamadas en el altavoz para que todos las escucharan. Negó haberle buscado un empleo a Jésica Rodríguez, la pareja de Ábalos, porque solo le pasó su currículum a Adif. Al estar arriesgándose a recibir una larga condena de prisión, eso no resulta extraño. Es relevante en la medida en que Aldama no había presentado más pruebas en su declaración que la afirmación de que todo se lo había contado Koldo. Su comparecencia tuvo momentos algo violentos con nuevas insinuaciones sobre la novia de Ábalos. En primer lugar, dijo que la conoció a través de Aldama, cosa que el empresario había negado. Acusó a Jésica de haber intentado chantajear al ministro: “Esta señorita presionó bastante con que había que dar solución a sus problemas, porque si no, la opinión pública tendría conocimiento de ciertas realidades”. No concretó más. Dijo que utilizó sus fondos y los de su hermano para pagar el piso de lujo en que ella vivía. Era mucho dinero –que la UCO valoró en total en 88.000 euros– para el nivel de sus ingresos mensuales. Aldama sostuvo que fue un amigo suyo quien abonó ese alquiler porque él se lo pidió. Koldo García desmintió haber participado en un sistema de comisiones con el objetivo de financiar ilegalmente al PSOE, como había denunciado Aldama. Pero sí dijo otra cosa que el gerente del partido había negado, y es que en ocasiones recibía algunos billetes de 500 euros al hacer liquidaciones o anticipos de gastos en el tiempo de Ábalos como secretario de Organización. “Uno o dos billetes al mes”, recordó. Ahí fue cuando confirmó que llamaba “chistorras” a los billetes de 500, como aparece en el informe de la UCO. Pero resulta que en otros momentos por chistorras se refería a las chistorras de Navarra. O que les cambiaba esos billetes a los guardias civiles que conocía, como si los agentes fueran por la vida con ese montante de dinero. A veces todo era un poco confuso con Koldo. Su abogada, Leticia de la Hoz, intervino durante la declaración del fiscal para pedir que se dejara a su cliente que terminara de responder las preguntas. Su argumento fue que “se pone nervioso” y que “no está acostumbrado a hablar en público”. Resulta que el tipo con mucho carácter que no se cortaba a la hora de dar órdenes a gritos por teléfono se podía poner nervioso. Fuera por ese despiste o porque le salió una veta de humor sarcástico, Koldo ofreció una de las frases del juicio al dirigirse al fiscal: “Creo, y esto me va a suponer un disgusto, que usted no está buscando mi inocencia”. Es muy poco probable que sea así si tenemos en cuenta que la fiscalía pide 19 años de prisión para él. El fiscal Alejandro Luzón (izquierda) protagonizó un momento de tensión al protestar por una interrupción de la defensa de Koldo. Esa intervención de la abogada provocó un insólito momento de furia por parte del fiscal Alejandro Luzón. “No me ha ocurrido en 35 años de ejercicio profesional que una letrada, que un letrado, me interrumpa a mitad de una pregunta”, bramó. Se le veía realmente cabreado y siguió: “Llevo todo el juicio soportándolo”. No es raro que un defensor interrumpa si cree que la acusación está presionando a su cliente o no le deja completar las respuestas. A veces, es sólo un truco para dar un respiro al acusado. Al final, es el presidente del tribunal quien toma la decisión sobre cualquier conflicto. En relación con el asunto que es el motivo de este juicio, Koldo sostuvo que no hubo ninguna irregularidad, mucho menos ilegalidad, en la compra de ocho millones de mascarillas en la pandemia por el Ministerio. En ese punto, afirmó desconocer elementos esenciales de la compra a pesar de su relación con Aldama. A saber, no sabía que Aldama estaba relacionado con la empresa Soluciones de Gestión que recibió la adjudicación de urgencia para adquirir el material sanitario en China –“ni me lo imaginaba”– y tampoco sabía que el empresario había ingresado millones por esa compra: “Pensé que estaba allí para ayudarme porque me vio totalmente agobiado”. Fue un ejemplo de que convertir a Koldo García en el hombre para todo del Ministerio fue un error flagrante de Ábalos, un político con experiencia, pero también demasiado desconfiado. Ábalos podrá decir cuando preste declaración el lunes que él solo pidió a sus subalternos que consiguieran ese material como fuera sin importarle cómo, pero Koldo tenía que saber quiénes iban a hacer las gestiones en un mercado tan difícil como el de China en esos momentos. Él mismo dijo que en esa época hubo “200.000 estafas”. Razón de más para estar más atento. “Lo que quedó claro es que no se pagó un duro sin recibir antes el material”, dijo. Claro, porque, según el testimonio de Aldama, él se ocupó de buscar un “financiador” que adelantara el dinero. Es un hecho tan importante como para pensar que era imposible que Koldo no supiera que Aldama se había ocupado de buscar el dinero y que intentara aprovecharse del negocio, como así ocurrió.