Kultur 6 tim sedan

Målaren och musikern Manuel Alcorlo dör i Madrid vid 91 års ålder

Målaren, gravören och musikern Manuel Alcorlo, en man med alltid bräcklig hälsa och alltid gemytligt sinnelag, har dött i sitt hemland Madrid vid en ålder av 91. Son till en servitör från Hotel Inglés, efter att ha studerat konst och hantverk vid Marqués de Cubas, och på Keramikskolan, gick han in i San Fernando. Han hjälpte Dimitri Papageorgiu att lansera Boj.

Hans intressanta tavernamålning 'La cepa', som tilldelades det nationella priset 1957, tillhör Reina Sofia och finns på Jaén-museet; Eduardo Sanz, Isabel Villar, Zarco och andra studiekamrater förekommer i den. Mellan 1960 (året då han ställde ut på Ateneo, med en katalog inledning av Luis Martínez Drake) och 1964 utökade han sina studier vid vår akademi i Rom, där han målade några särskilt inspirerade dukar, och där han träffade bland andra Isabel Quintanilla, Francisco López och Moneo, som var en nära vän till hans Curro Inza. 1965 innehade han en ministerperson med en katalog som inleddes av Joaquín de la Puente. Målare och satirisk tecknare, sångare av Madrids hustak, djurvärlden, cirkusen och kvinnokroppen, han dekorerade eremitaget i San Nicasio de Leganés med väggmålningar.

Han var en skicklig tecknare och aquafortist, han glänste som en bibliofil. 1979, för "Time for Joy" illustrerade han Cervantes "Colloquio of the Dogs". Från 1981 är hans quevediska album 'Diezmos y trancos de la hora de todos y La fortune con seso'. Från 1994, 'Destrozones y tancredos (populär tjurfäktning)', med Hispánica de Bibliophilia.

Mer blygsamma är utgåvorna illustrerade med teckningar eller akvareller av 'Lazarillo', och titlar av Voltaire, De Amicis, Collodi, Valle-Inclán, Tagore, Boris Vian eller Antonio Pau. I en omvänd process komponerade Luis Alberto de Cuenca 'The Woman and the Vampire', inspirerad av en erotisk cykel av honom. 1998 höll han sitt entrétal i San Fernando, "Peripatetiska variationer med Quevedo i bakgrunden", som Luis García-Ochoa svarade på. Gift med målaren Carmen Pagés blev han utsatt för Macarrón, Theo, Biosca, Sen, Tórculo, Peironcely, Brita Prinz, Orfila, BAT, Alfama och Ra del Rey.

Av de icke-kommersiella proverna av personen som vann Penagos-priset sticker den från Mapfre (1984) ut, och 1986 de från National Library and Chalcography. År 2020, också i San Fernando, höll han en retrospektiv i vars katalog Antonio Bonet Correa betonar att "den sarkastiska ådran i Alcorlos målning har sina rötter i ett mytiskt Spanien, med föregångare i konsten Goya, i Larras litteratur eller i klassiker som Quevedo och Cervantes." Hans status som musikälskare och violinist, vän till musiker, bland andra Joan Guinjoan och Antón García Abril, kompletterar profilen för denna mycket unika skapare.

Originalkälla

Publicerad av ABC Cultura

15 maj 2026, 17:59

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Muere en Madrid, a los 91 años, el pintor y músico Manuel Alcorlo

Beskrivning

Ha fallecido, en su Madrid natal, a los 91 años, el pintor, grabador y músico Manuel Alcorlo , hombre de salud siempre frágil y talante siempre jovial. Hijo de un mozo del Hotel Inglés, tras estudiar en Artes y Oficios de Marqués de Cubas, y en la Escuela de Cerámica, ingresó en San Fernando. Ayudó a Dimitri Papageorgiu a poner en marcha Boj. Su interesante cuadro tabernario 'La cepa', premiado en la Nacional de 1957, pertenece al Reina Sofía, y está depositado en el Museo de Jaén; en él salen Eduardo Sanz, Isabel Villar, Zarco y otros compañeros de estudios. Entre 1960 (año en que expuso en el Ateneo, con catálogo prologado por Luis Martínez Drake) y 1964 amplió estudios en nuestra Academia de Roma, donde pintó algunos lienzos especialmente inspirados, y donde coincidió, entre otros, con Isabel Quintanilla, Francisco López y Moneo, muy amigo suyo, como lo fue Curro Inza. En 1965 celebró una individual ministerial con catálogo prologado por Joaquín de la Puente. Pintor y dibujante satírico , cantor de las azoteas de Madrid, del mundo animal, del circo y del cuerpo femenino, decoró con murales la ermita de San Nicasio de Leganés. Consumado dibujante y aguafortista, brilló en lo bibliofílico. En 1979, para 'Tiempo para la Alegría' ilustró el cervantino 'Coloquio de los perros'. De 1981 es su álbum quevediano 'Diezmos y trancos de la hora de todos y La fortuna con seso'. De 1994, 'Destrozones y tancredos (Tauromaquia popular)', con Hispánica de Bibliofilia. Más modestas son sus ediciones ilustradas con dibujos o acuarelas del 'Lazarillo', y de títulos de Voltaire, De Amicis, Collodi, Valle-Inclán, Tagore, Boris Vian o Antonio Pau. En un proceso inverso, Luis Alberto de Cuenca compuso 'La mujer y el vampiro', inspirándose en un ciclo suyo erótico. En 1998 pronunció su discurso de ingreso en San Fernando, 'Variaciones peripatéticas con Quevedo al fondo' , al que contestó Luis García-Ochoa. Casado con la también pintora Carmen Pagés, le expusieron Macarrón, Theo, Biosca, Sen, Tórculo, Peironcely, Brita Prinz, Orfila, BAT, Alfama o Ra del Rey. De la muestras no comerciales de quien obtuvo el premio Penagos destacan la de Mapfre (1984), y en 1986 las de la Biblioteca Nacional y la Calcografía. En 2020, también en San Fernando, celebró una retrospectiva en cuyo catálogo Antonio Bonet Correa subraya que «la vena sarcástica de la pintura de Alcorlo hunde sus raíces en una España mítica, con antecedentes en el arte de Goya, en la literatura de Larra o en clásicos como Quevedo y Cervantes». Su condición de melómano y violinista, amigo de músicos, entre otros de Joan Guinjoan y Antón García Abril, completa el perfil de este singularísimo creador.

0 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.