Med löften eller med togor

Varje rättvisans agerande, vare sig det är en order, förhandsgranskning, förundersökning eller rapport, är bra för PP att utfärda fördömande domar och begära förtida val. Med rösterna eller med togas, din är att anlända så snart som möjligt och på vilket sätt som helst till La Moncloa, även om du under vägen avsäger dig ett misstroendevotum, vilket är det lämpliga instrumentet inför institutionernas kollaps och den strukturella korruptionen som drar varje dag Analys Zapatero Fall: ett misstänkt kontrakt om inflytande, av Manuel pratar vi idag om inflytande. om Zapatero. Du vet redan att dessa dagar kretsar utrymmet för offentliga samtal bara kring hans anklagelse för ett påstått brott om påverkan och andra relaterade brott.

Det finns än så länge inga skäl eller bevis för att fördöma den tidigare presidenten. Inte heller för att försvara att vi står inför ett nytt kapitel av den synkroniserade rättsliga, politiska och mediala offensiven mot allt som har med Pedro Sánchez att göra. Men i detta Spanien där om du inte har absoluta säkerheter du är ljummen eller en såld, redan innan dokumentet med mer än 80 sidor var känt, hade två skyttegravar redan rests.

Å ena sidan de som, liksom Pedro Sánchez, hävdar den tidigare presidentens gestalt och beslöjade medverkan mellan rättsväsendet och PP i jakten på genvägar för att nå La Moncloa. Å andra sidan, de inflammerade som, liksom Feijóo, inte bara redan har fördömt Zapatero, utan har eskalerat det straffrättsliga ansvaret till hela ministerrådet, inklusive regeringens president. Varje rättvisans agerande, vare sig det är en order, förundersökning, förundersökning eller expertutlåtande, är bra för rätten att utfärda fördömande domar och begära förtida val.

Med rösterna eller med togas är hans grej att ta sig till La Moncloa så snart som möjligt och på vilket sätt som helst, även om han på vägen avstår från att lägga fram ett misstroendevotum, vilket är det lämpliga instrumentet inför situationen med sönderfallande institutioner och strukturell korruption som dyker upp varje dag. Feijóo vet att han inte har rösterna, oavsett hur mycket press han sätter på regeringens partner. Vänstern har redan sagt åt honom att kamma håret; Tillsammans vet ingen som dem vad det är att känna andan av politiserad rättvisa och PNV förblir tyst och väntar eftersom "det som är känt om Zapatero för tillfället är en embryonal utredning." Alla är överens om att med Vox som Feijóos reskamrat är hans stöd för PP bara en optisk illusion.

Det aktuella fallet är i alla fall inte trivialt. Han har medverkat på alla nationella och utländska omslag eftersom det är första gången som en tidigare president i regeringen måste vittna som utredd inför en domare. González gjorde det inte för GAL, inte Aznar för Gürtel eller Rajoy för köket, men Zapatero tillskrivs ledarskapet för en "stabil och hierarkisk struktur för inflytande som säljer" inför nationella och utländska myndigheter där "han ställde sina kontakter till tjänst för tredje parter som var intresserade av att få positiva beslut." Och även om ordern med vilken han kallas för att vittna ger en ganska solid kronologisk redogörelse för fakta som undersöks, har för närvarande fler gissningar lämnats än bevis om Zapateros inflytande för att bevilja offentligt stöd på 53 miljoner euro till Plus Ultra så att det inte skulle gå i konkurs under pandemin, vilket gjordes med alla strategiska företag.

Domaren antyder också att en vän till den tidigare presidenten och affärsmannen i spetsen för konsultföretaget som står i centrum för utredningen, Julio Martínez Martínez, faktiskt var frontfigur för Zapatero eftersom överföringar av hundratusentals euro till hans döttrars konton, fastighetsförvärv och uppsägningar av lån har hittats. Och han förstår att betalningarna gömdes genom ett offshore-företagsnätverk vars existens han inte tillhandahåller dokumentation. Det enda bevisade är att medan Julio Martínez fakturerade för sina ansträngningar med Venezuelas regering spenderade han en del av pengarna han fick på att anställa Zapatero och hans döttrar för påstådda rapporter för vilka de tjänade mer än 600 000 euro på fem år.

Allt är skrivet svart på vitt. I en order, inte i en mening som i själva verket har fallit som en neutronbomb i hjärtat av regeringen och PSOE i ett ögonblick av svaghet efter debaclet i de andalusiska valen och rättegången i Högsta domstolen mot den tidigare ministern José Luis Ábalos för maskfallet. Slaget har varit så hårt att det inte finns någon ledare eller militant som ännu har smält den känslomässiga effekten av nyheterna.

Och Zapatero är inte Ábalos och inte heller Cerdán, han är inte ens Pedro Sánchez. Bland kadrerna och de meniga är han en sorts moralisk guide och exempel på integritet, förutom den enda före detta socialistiska presidenten som alltid sätter tillgivenhet och lojalitet före alla andra angelägenheter. Och även om hans sista dagar i La Moncloa slutade i det svarta hålet av en brutal ekonomisk kris, var hans förtjänst att ha flyttat de definitiva bitarna för att få slut på ETA:s terrorism, efter att ha främjat en revolution i utvidgningen av medborgerliga rättigheter och att ha ställt upp närhelst partiet behövde honom.

Därav stängningen av led utan nyanser som Sánchez iscensatte under regeringens kontrollsession i onsdags. Presidenten har försvarat Zapateros oskuld, även om han har proklamerat, men också föreskrivit sin egen, maximal respekt för utredningen, efter den klumpighet med vilken PSOE-organisationens sekretariat under ledning av Rebeca Torró halkade nedför lagfartens sluttning dagen innan utan att uttryckligen nämna det. Något som vissa röster från vänster till vänster om PSOE också gjorde och som i efterhand har tvingats göra allt eftersom ordern, som medgavs i La Moncloa, "är en allvarlig text" och "domaren som utreder fallet, José Luis Calama, är inte Peinado." Allt är inte lagfart och allt är inte heller brott.

För när det gäller några av de handlingar som domaren tillskriver den tidigare presidenten och som synkroniserade PP-media har hyperventilerat med i 72 timmar, finns det rimliga tvivel om den tunna gränsen som skiljer inflytandehandel från lobbyverksamhet. Det senare är en praxis som inte är reglerad och som för övrigt alla tidigare presidenter i regeringen - utom Mariano Rajoy - flera tidigare ministrar och en och annan före detta regionpresident är hängivna. Det är därför man i La Moncloa försvarar att läsningen av ordern är betryggande, eftersom den inte innehåller något som inkriminerar den tidigare presidenten eller bekräftar inflytandehandel. "I själva verket deltar Zapatero inte i något företagsnätverk och satte in pengarna han fick för sina råd på ett checkkonto som delas med sin fru", säger flera ministrar som minns de mer än ett dussin företag som Aznar har etablerat med sin familj "och ingen har undersökt." Berättelsen som används av socialisterna destillerar dock en dubbel indignation: den uppenbara synkroniteten mellan vissa rättsliga beslut och PP:s uttalanden, som i flera månader har föregripit domstolsbeslut som påverkar socialisterna.

De säger att de har skäl att tvivla, efter att en statsåklagare har dömts "utan avgörande bevis" och efter att ha skapat ett nytt kriminellt ämne med "miljön". Något som saknar motstycke i rättspraxis. Trots detta är sloganen som ges är att försvara Zapateros arv och goda namn, men bibehåll försiktighet eftersom utredningen "är seriös", men bara dumma människor, som Bertrand Russell sa, är säkra på allt.