MV Hondius: vi gör det för att vi måste
Om det är något som kan skyllas på denna regering i denna kris, så är det för att inte ha gjort från första stund vad den gör nu och låtit sig frestas av tanken på att föra över nödsituationen till någon annan. Vi gör det inte för att risken är låg. Vi gör det för att vi måste och för att vi kan.
Om risken var hög, vad skulle vi ha gjort? Lämna dem på drift? De spanska passagerarna på MV Hondius landar i Madrid medan repatrieringen av resten av de drabbade fortskrider.
Om Spanien är en katastrof för att denna regering är en katastrof, då kan varken denna regering eller Spanien göra något rätt. Hela strategin för högern och extremhögern har byggts på den enkla men effektiva premissen i nästan ett decennium. Logiskt sett är kaos den enda acceptabla verkligheten eftersom annars, om regeringen eller Spanien gör något bra även av en slump förstör premissens giltighet, förutom att bryta ner algoritmen.
Det oundvikliga kaos som redan skapades av ett kryssningsfartyg som seglade till Kanarieöarna som blev ett utbrott av ett mycket dödligt virus, med en redare som inte precis utmärkt sig för sin ärlighet i ledningen, var inte tillräckligt. Vi var tvungna att förvandla den till en skräckfilm, en av de som visas på lördagseftermiddagar för att vi skulle ta en tupplur, där de som verkade vara de goda i slutändan är de onda och vice versa. Hälsoexperterna från Vox och PP, med Santiago Abascal och Esther Muñoz vid rodret, är tydliga med det.
Vad vet WHO:s direktör Tedros Adhanom Ghebreyesu, eller myndigheterna i de 27 länderna som inte har gjort något annat än att samordna och anförtro ledningen av en operation utan motstycke till Spanien, en av hälsomakterna i världen. Om det är något som kan skyllas på denna regering i denna kris, så är det för att inte ha gjort från första stund vad den gör nu och låtit sig frestas av tanken på att föra över nödsituationen till någon annan. Vi gör det inte för att risken är låg.
Vi gör det för att vi måste och för att vi kan. Om risken var hög, vad skulle vi ha gjort? Lämna dem på drift?
Núñez Feijóo minns inte ens den där chefsepidemiologen som gav honom hans prestige som statsman under pandemin. Vi är nu i färd med att begära uppsägningar innan vi drar andan. Om någon vet hur hanteringen av hälsokriser ständigt måste mutera för att anpassa sig till en föränderlig situation, så är det Núñez Feijóo eftersom han vet detta.
Det är förvånande att han inte valde att bete sig med samma intelligens och känsla av möjligheter som han visade under pandemin från presidentskapet i Xunta de Galicia. Han föredrog den karusell av lögner som erbjöds av den kanariske presidenten eller Madrids president, och grät för att ingen ringde dem medan telefonen ringde enträget. Tretton spanjorer och en galicier var på båten.
När de ser och hör det som har sagts om deras drama, kan de tappa lusten att fortsätta vara spanska. Santiago Abascal har gjort ett undantag från idén om nationell segregation och har inte ens nämnt dem; De är inte civilvakter som tyvärr dödats i tjänsten, de är sidoskador. Den kanariske presidenten hade inget emot att vägra tillåta ankring som han inte behövde godkänna eftersom det kunde finnas råttor på båten och de kunde simma till kusten.
De har inte upptäckts på fartyget. På land är det en annan historia.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
10 maj 2026, 22:59
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
MV Hondius: lo hacemos porque debemos
Beskrivning
Si algo se puede achacar a este gobierno en esta crisis es no haber hecho desde el primer momento lo que está haciendo ahora y dejarse tentar por la idea de pasarle la emergencia a otro. No lo hacemos porque el riesgo sea bajo. Lo hacemos porque debemos y porque podemos. Si el riesgo fuese alto, ¿qué habríamos hecho? ¿Dejarlos a la deriva?Los pasajeros españoles del MV Hondius aterrizan en Madrid mientras avanza la repatriación del resto de afectados Si España es un desastre porque este gobierno es un desastre, entonces, ni este gobierno ni España pueden hacer algo bien. Sobre esa sencilla pero efectiva premisa se construye toda la estrategia de la derecha y la ultraderecha desde hace casi una década. Lógicamente el caos es la única realidad aceptable porque, lo contrario, que el Gobierno o España hagan algo bien aunque sea por casualidad, destruye la validez de la premisa, además de descomponer el algoritmo. El caos inevitable que ya generaba de por sí un crucero navegando hacia Canarias convertido en brote de un virus de alta letalidad, con un armador que no se ha distinguido precisamente por su honestidad en la gestión, no era suficiente. Había que convertirlo en una película de terror de esas que pasan los sábados por la tarde para echarnos la siesta, donde los que parecían los buenos acaban siendo los malos y al revés. Los expertos sanitarios de Vox y el PP, con Santiago Abascal y Esther Muñoz a la cabeza, lo tienen claro. Qué sabrán el piernas del Director de la OMS, Tedros Adhanom Ghebreyesu, o las autoridades de los 27 países que no han hecho otra cosa que coordinarse y confiar la gestión de un operativo sin precedentes a España, una de las potencias sanitarias del mundo. Si algo se puede achacar a este gobierno en esta crisis es no haber hecho desde el primer momento lo que está haciendo ahora y dejarse tentar por la idea de pasarle la emergencia a otro. No lo hacemos porque el riesgo sea bajo. Lo hacemos porque debemos y porque podemos. Si el riesgo fuese alto ¿Qué habríamos hecho? ¿Dejarlos a la deriva? Núñez Feijóo ni se acuerda de aquel epidemiólogo en jefe que le hizo ganar su prestigio de estadista durante la pandemia. Ahora estamos en el negocio de pedir dimisiones antes de respirar. Si alguien conoce cómo la gestión de las crisis sanitarias debe mutar continuamente para adaptarse a una situación mutante, ese es Núñez Feijóo pues de esto sabe. Sorprende que no eligiese comportase con la misma inteligencia y sentido de la oportunidad que acreditó durante la pandemia desde la presidencia de la Xunta de Galicia. Prefirió el carrusel de mentiras ofrecido por el presidente canario o la presidenta de Madrid, llorando porque nadie les llamaba mientras el teléfono sonaba insistentemente. Trece españoles y un gallego iban en el barco. Cuando vean y escuchen las cosas que se han dicho sobre su drama puede que se les quiten las ganas de seguir siendo españoles. Santiago Abascal ha hecho una excepción en la idea de segregación nacional y ni los ha mencionado; no son guardias civiles tristemente muertos en acto de servicio, son daños colaterales. Al presidente canario no le importó negarse a autorizar un fondeo que no tenía que autorizar porque podía haber ratas en el barco y podían llegar nadando hasta la costa. En el barco no se han detectado. En tierra ya es otra historia.
