Påven anländer till Spanien med en kyrka som är uppdelad mellan öppnare och det ultragamla gardet

Den konservativa och regeringsfientliga sektorn är majoriteten, jämfört med en mer öppensinnad grupp ledd av José Cobo, med stöd av påven, Montserrat López, en av fångarna som kommer att tala med Leo XIV: "Det är väldigt starkt att påven tar hänsyn till oss" Leo XIV anländer till Spanien på lördag. Det blir första gången på 15 år som en påve besöker vårt land, en av sina föregångares favoriter. Johannes Paulus II kom upp till fem gånger, Benedikt XVI, tre.

Den sista, att avsluta, tillsammans med den då allsmäktige kardinal Rouco Varela, känd för sitt hårda motstånd mot José Luis Rodríguez Zapateros regering, världsungdomsdagen i Madrid 2011. Sedan dess har ingen påve kommit till Spanien.

Francisco ville inte göra det. Därför att? "Först måste du hålla med", sa han vid flera tillfällen och underströk inte så mycket den växande sociala och politiska polariseringen i vårt land, med den växande rollen för den extrema högern Vox, utan den djupa splittringen inom kyrkan. Femton år – och ett pontifikat – senare har klyftan bara ökat.

Spanien som kommer att välkomna Prevost är mer splittrat än då.

Även kyrkan. Faktum är att, som elDiario.es tillkännagav, kommer en av axlarna i de tal som påven kommer att hålla i dessa dagar kretsa kring behovet av dialog inom kyrkan, respekt för mångfald och handlingsenhet i ett samhälle där kristna måste vara en del av lösningen, och inte – som har hänt vid alltför många tillfällen på senare tid – av problemet. Vilken kyrka hittar Leo XIV?

Panoramat, i motsats till teserna från dem som pekar på en "katolsk vändning" i det spanska samhället, fortsätter att vara "ödsligt", trots att de känner igen "gröna skott" bland vissa ungdomssektorer. Rörelser som biskoparna nyligen varnade för på grund av risken för "andliga övergrepp" eller "känslomässiga bombardement", som "påverkansretreat" (Effetá, Emmaús) eller Hakuna (allt närvarande på denna resa, som Opus Dei - de som är mest ansvariga för att organisera besöket, inklusive dess allmänna samordnare, Yago de la Cierva, är en del av ockupationen av Cierva), kyrklig agenda, som gränsar till sociala rörelser som Arbetarbrödraskapet för katolsk handling (HOAC) eller baskyrkan. Och det är också uppenbart den starka närvaron av en stark moralisk doktrin som ibland överskuggar Caritas, Manos Unidas eller andra katolska icke-statliga organisationers enorma sociala arbete.

Den spanska kyrkan leds av ärkebiskopen av Valladolid, Luis Argüello, som under sin tid som generalsekreterare för den spanska biskopskonferensen (CEE) hävdade att det bara fanns "några få fall, eller inga", när han hänvisade till pedofiliens drama och som nu, som sin högsta representant, försäkrar att kyrkan är ett exempel på kampen mot verkligheten att vi är de flesta av oss. tar sitt ansvar, tillsammans med den italienska eller polska, för hela kontinenten. I fredags kväll meddelade Vatikanen att påven kommer att träffa överlevande från kyrklig pedofili i Spanien. Trots tillkännagivandet har Heliga stolen undvikit att ge mer information om hur och när det kommer att ske.

I brist på nyheter planerade flera offerföreningar att samlas utanför dörrarna till "Påvens hus" i Madrid. "León-konservativa och mot regeringen Den biskopsliga majoriteten fortsätter att vara, som för ett och ett halvt decennium sedan, samordnad i den mest konservativa sektorn av kyrkan, i frågor om sexualmoral, och även politik, med uttalanden från flera prelater som i månader kräver regeringens avgång och val, och ifrågasätter avtal som undertecknats av hierarkin, till och med, med själva hierarkins avgång. det nya systemet med skadestånd för offer för pedofili Leo XIV har dock, liksom Franciskus, visat sina preferenser. Och han har gjort det i figuren av Madrids kardinal, José Cobo, nuvarande vicepresident för biskopskonferensen och medlem av biskopsdikasteriet, med ansvar för att utforma "kartan" över framtida biskopar. En Cobo som i biskopskonferensens plenarförsamling fortsätter att ha en anmärkningsvärd minoritet av stöd, knappt tjugo jämfört med de 70 bostadsbiskoparna i vårt lands stift.

Roms tes, med Bergoglio och nu med Prevost, är att söka efter prelater som kan bidra till att skapa en anda av synodalitet och social öppenhet i den spanska kyrkan. Ett bevis på detta har varit kyrkliga enheters deltagande i den extraordinära legaliseringsprocessen, trots att detta ledde till hårda anklagelser från den högerextrema, förment katolska, Vox. Trots det finns det fortfarande majoriteten av biskoparna som i den nuvarande situationen välkomnar ankomsten av de flesta ultras till regeringen. "Det är bra att Vox kontrollerar PP, som fortfarande är PSOE för tio år sedan", konstaterar en prelat som tillhör den mest rigorösa sektorn av det spanska biskopsämbetet och som förstår, liksom många, att den "nationella prioriteringen" också innebär att rättfärdiga de "katolska" värderingarna i det spanska samhället.

En identitetsrörelse där grupper som Abogados Cristianos eller HazteOír återigen har lyckats, trots att några av dem ligger nära El Yunque (ett hemligt sällskap som är förbjudet av kyrkan), att återigen ha högtalare i församlingarna. Påven kommer att tala, och mycket, till den politiska och sociala klassen. Från hans ankomst i lördags till det historiska talet i deputeradekongressen, eller hans gester med migranterna vid Arguineguínskajen.

Men dess budskap kommer också att vara orienterade mot det inre av en institution som brådskande behöver arbeta för att lätta på atmosfären av allmän spänning, och erbjuda svar till offer för övergrepp, migranter och de verkligheter som institutionen historiskt glömt bort, och som Franciskus pontifikat hjälpte till att synliggöra inom kyrkan. Bergoglio försökte, men han lyckades inte i Spanien. Kanske var det därför han inte ville besöka vårt land.

Kommer Prevost att klara det? Denna resa kommer att sätta tonen för den spanska kyrkans framtid. Vart?

Vi får se. All information finns på www.religiondigital.org