Pianot som kista
Ljudet föddes två gånger. Den första, som ett rent fysiskt fenomen; den andra, mycket senare, som en intim händelse, som en personlig upplevelse. I miljontals år färdades vågor utan mål, som brev utan brevlåda.
De studsade från ytor som de inte ens visste att de blev träffade på. Det var en värld fylld av ett frånvarande ljud. Tills vid någon avlägsen punkt i evolutionen darrade ett hörselmembran av dess närvaro.
Och i det ögonblicket blev det som var ren agitation en varning.
Originalkälla
Publicerad av La Opinión de Málaga
21 maj 2026, 09:50
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El piano como ataúd
Beskrivning
El sonido nació dos veces. La primera, como mero fenómeno físico; la segunda, mucho después, como acontecimiento íntimo, como experiencia personal. Durante millones de años, las ondas viajaron sin destino, igual que cartas sin buzón. Rebotaban en superficies que ni siquiera sabían que estaban siendo golpeadas. Era un mundo lleno de un estrépito ausente. Hasta que, en algún punto remoto de la evolución, una membrana auditiva tembló ante su presencia. Y en ese instante, lo que era pura agitación se convirtió en aviso.
