"ROM", raka koreografier med krokiga linjer
För bara tre månader sedan presenterade National Dance Company ett program i La Zarzuela, "NumEros ", med George Balanchine och hans fotavtryck som den grundläggande axeln. Nu har den precis premiär, den här gången på Teatros del Canal, en show med titeln " ROM (Ranges of Movement) ", som på något sätt följer i det kölvattnet. Jag föreställer mig att titeln på programmet på engelska är ett sätt att underlätta dess internationalisering, så det är bra... "Utseendet på dessa serier - säger Muriel Romero , chef för företaget - är kärnan i CND, där begrepp, stilar och koreografiska språk som börjar från olika ursprung konvergerar och konvergerar i århundradenas Europa. Detta program föreslår en resa till det minnet med utgångspunkt från William Forsythes abstrakta, algoritmiska språk, till Johan Ingers expressionistiska och dramaturgiska arv." Forstyhe är en av dansens ryggrader under de senaste decennierna, och " The Second Detail" , som hade premiär 1991 av National Ballet of Canada, anses vara ett av dess mest symboliska verk. På musiken av Thom Willems (hans regelbundna medarbetare i mer än trettio år) visar koreografin renligheten i hans koreografiska arkitektur, hans harmoniska känsla för kanon. Den har en komplex koreografisk ram i en minimalistisk miljö och en intelligent kalligrafi där akademiken skrivs rakt med krokiga linjer. Johan Inger koreograferade redan för ett decennium sedan ett verk för National Dance Company, " Carmen ". Den svenska koreografen, baserad i Sevilla i mer än femton år, har utvecklat sitt Take Off Dance-projekt i den andalusiska huvudstaden; med dem uruppförde han sin koreografi " Bli " förra sommaren på Festival de Itálica; det är ett stycke stort djup, där den inledande abstraktionen vinner mänskligheten när minuterna går, där scenen blir ett spindelnät av rörelser vävda av dansarnas kroppar. Och de kan amma, eftersom deras växande energi, engagemang, kvalitet och duktilitet beror mycket på framgången för detta program, som kommer att pågå fram till söndag på Teatros del Canal.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
13 march 2026, 13:34
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'ROM', coreografías rectas con renglones torcidos
Beskrivning
Hace tan solo tres meses la Compañía Nacional de Danza presentó en la Zarzuela un programa, ' NumEros ', con George Balanchine y su huella como eje fundamental. Ahora acaba de estrenar, esta vez en los Teatros del Canal, un espectáculo titulado ' ROM (Rangos del movimiento) ', que sigue de alguna manera esa estela. Imagino que titular el programa en inglés es una manera de facilitar su internacionalización, así que bien está... «La mirada de estos rangos -dice Muriel Romero , directora de la compañía- es la esencia de la CND, donde convergen conceptos, estilos y lenguajes coreográficos que parten de orígenes distintos y confluyen en la Europa de entre siglos. Este programa propone un viaje a esa memoria partiendo del lenguaje abstracto, algorítmico de William Forsythe , a la herencia expresionista y dramatúrgica de Johan Inger ». Forstyhe es una de las columnas vertebrales de la danza de las últimas décadas, y ' The Second Detail' , estrenada en 1991 por el National Ballet of Canadá, se considera una de sus piezas más emblemáticas. Sobre la música de Thom Willems (su colaborador habitual a lo largo de más de treinta años), en la coreografía muestra la limpieza de su arquitectura coreográfica, su armónico sentido del canon. Posee un entramado coreográfico complejo en un entorno minimalista, y una inteligente caligrafía en la que el academicismo se escribe recto con renglones torcidos. Johan Inger ya coreografió hace una década una obra para la Compañía Nacional de Danza, ' Carmen '. El coreógrafo sueco, afincado en Sevilla desde hace más de quince años, ha desarrollado en la capital andaluza su proyecto Take Off Dance; con ellos estrenó el pasado verano en el Festival de Itálica su coreografía ' Become '; es una pieza de gran profundidad, donde la abstracción inicial va cobrando humanidad conforme transcurren los minutos, en la que el escenario se convierte en una tela de araña de movimientos tejidos por los cuerpos de los bailarines. Y estos pueden sacar pecho, porque de su creciente energía, de su compromiso, de su calidad y su ductilidad depende buena parte del éxito de este programa, que estará hasta el domingo en los Teatros del Canal.
