Sätt att se, sätt att uppfatta i The Partners
Som det går bör vi anta att världen inte är i ugnen för många konstnärliga bullar. Därför är invigningen av en galleriplats fortfarande goda nyheter med en viss gloria av hopp. Detta är fallet med The Partners, ett galleri som nyligen har öppnat sina dörrar till Madrids konstscen, i ett av de mest kulturellt levande och energiska områdena i huvudstaden som Carabanchel.
Enligt en av dess grundare, Alejandra Kreisler, ett efternamn som historiskt är kopplat till galleriet i Madrid, strävar det efter att vara en dynamisk plats för att mötas, ställa ut konst och främja kreativitet i alla dess former, samtidigt som det erbjuder ett mångsidigt program med kulturella aktiviteter och konstnärliga råd. 'Ways of looking', den andra utställningen de presenterar, är ett samlat förslag som samlar verk av fem konstnärer som föreslår olika sätt att uppfatta konstnärligt skapande och, genom det, världen omkring oss, med hjälp av uttrycksfulla språk och olika tekniska resurser. Var och en försöker bidra med en personlig och annorlunda blick, som vecklas ut och dras tillbaka som en intim och samtidigt kollektiv gest, och som bekräftar att akten att titta alltid innebär en vilja att tolka, att omvandla det som uppfattas till det som känns. Samma avsikt är det som gör denna utställning till en övning som är mer upplevelsebaserad än narrativ eller föremål för en enda röd tråd, som uppmanar betraktaren att konstruera – med sitt eget perspektiv – en personlig och mångsidig berättelse.
Även om den kuratoriska axeln tydligen refererar till ljus som ett sätt att konstruera bilder och tolka verkligheten, ligger den sanna länken som kan föra samman de nuvarande verken snarare i deras egen mångfald och perceptuella variation. Alejandro Botubol erbjuder i sina målningar en raffinerad och strukturerad abstraktion, där färgen utplaceras med en laddning av sensuell kroppslighet, komponerar balanserade scener med en subtil frammaning av marina horisonter och ett spel av bakgrund och form, alltid från hans karaktäristiska medelekonomi. Ana H. del Amos verk är belägna i ett gränsområde mellan det bildmässiga och det tredimensionella, och spänner och expanderar stöden tills de blir föremålsproduktioner, som kräver vår blick för deras eventuella rekonstruktion.
Cachito Vallés presenterar ett installationsverk förkroppsligat i en poetisk och cirkulär geometri, där två stora metallringar talar till oss om planetariska cykler, i en fusion mellan konst, vetenskap och teknik. Enligt min åsikt, tillsammans med Botubols, det mest gedigna och intressanta förslaget för denna utställning. Norberto Gil presenterar en målning med vissa landskapsreminiscenser försedda med ett starkt arkitektoniskt avtryck, bearbetad efter planer, med en påtaglig geometrisk och konstruktiv kallelse som är kall till utseendet men som dämpas och dämpas med framgångsrika kromatiska register.
Slutligen använder José Carlos Naranjo – vinnare av BMW-priset, i 2013- respektive 2022-utgåvan – liksom den föregående, det bildmässiga mediet för att föreslå fragmenterade ytor, ibland med hjälp av "collage"-tekniken, med mer organiska former och med vissa hänvisningar till figurativa element med vilka han försöker uttrycka ambiguiteter och ambiguiteter.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
27 april 2026, 16:57
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Modos de mirar, modos de percibir en The Partners
Beskrivning
Tal como van las cosas, deberíamos asumir que no está el horno del mundo para muchos bollos artísticos. Por eso, la inauguración de un espacio galerístico no deja de ser una buena nueva con cierto halo de esperanza. Este es el caso de The Partners, una galería que ha abierto recientemente sus puertas a la escena artística madrileña, en una de las zonas más vivas y energéticas culturalmente de la capital como es Carabanchel. Según una de sus fundadoras, Alejandra Kreisler, apellido vinculado históricamente al galerismo de Madrid, busca ser un lugar dinámico de encuentro, exhibición de arte y promoción de la creatividad en todas sus formas, ofreciendo asimismo un diverso programa de actividades culturales y asesoría artística. 'Modos de mirar', segunda exposición que presentan, es una propuesta colectiva que reúne obras de cinco artistas que plantean distintas maneras de percibir la creación artística y, a través de ella, el mundo que nos rodea, utilizando lenguajes expresivos y recursos técnicos variados. Cada uno trata de aportar una mirada personal y diferente, que se despliega y se repliega como un gesto íntimo y a la vez colectivo, y que viene a confirmar que el acto de mirar supone siempre una voluntad de interpretar, de transformar lo percibido en lo sentido. Esa misma intención es la que convierte esta muestra en un ejercicio más experiencial que narrativo o sometido a un único hilo conductor, invitando al espectador a que construya –con su propia mirada– un relato personal y diverso. Aunque aparentemente el eje curatorial remite a la luz como medio de construir las imágenes y de interpretar la realidad, el verdadero nexo que puede aglutinar las obras presentes radica más bien en su propia diversidad y en su variedad perceptiva. Alejandro Botubol ofrece en sus pinturas una abstracción depurada y estructurada, en la que el color se despliega con una carga de sensual fisicidad, componiendo equilibradas escenas de una sutil evocación de horizontes marinos y un juego de fondo y forma, siempre desde su característica economía de medios. Las piezas de Ana H. del Amo se sitúan en un territorio fronterizo entre lo pictórico y lo tridimensional, tensionando y expandiendo los soportes hasta convertirlos en producciones objetuales, que requieren nuestra mirada para su posible reconstrucción. Cachito Vallés presenta un trabajo instalativo encarnado en una geometría poética y circular, en la que dos grandes anillos metálicos nos hablan de ciclos planetarios, en una fusión entre arte, ciencia y tecnología. En mi opinión, junto a la de Botubol, la propuesta más sólida e interesante de esta exposición. Norberto Gil plantea una pintura de ciertas reminiscencias paisajísticas dotadas de una fuerte impronta arquitectónica, trabajada a base de planos, con una evidente vocación geométrica y constructiva fría en apariencia pero que atenúa y templa con acertados registros cromáticos. Finalmente, José Carlos Naranjo –ganador al igual que el anterior del Premio BMW, en las ediciones de 2013 y 2022, respectivamente– también emplea el medio pictórico para proponer superficies fragmentadas, en ocasiones recurriendo a la técnica del 'collage', utilizando formas más orgánicas y con determinadas referencias a elementos de índole figurativo con los que busca expresar atmósferas de misterio y ambigüedad.
