Sevillas kommunfullmäktige, testlaboratoriet för en PP-Vox-pakt... som Moreno var först med att försegla för sju år sedan
Den populära kandidaten insisterar på att han inte vill inkludera extremhögern i sin regering, även om han inte utesluter det och han har redan en historia: han skrev på en allians med henne 2019 för att bli president och välsignade sedan avtalet genom vilket ultrapolitiken filtrerades in i konsistoriet i Andalusiens huvudstad. Andalusisk president och kandidat för omval för PP, saker och ting har Det måste vara något som liknar Pedro Sánchez, när han sa att ”han skulle inte sova lugnt på natten” med Podemos ministrar och några månader senare hade han Pablo Iglesias som vicepresident. Nu varnar Moreno för att oppositionen till och med skulle kunna blockeras om den lämnades i händerna på Vox, som inte alls vill tvingas in i en pakt som han i slutändan inte utesluter eftersom, insisterar han, det kommer att beslutas av andalusierna på 17M.
Men verkligheten är att han redan befann sig i den här situationen och antog den gärna 2019: han var den första ledaren i Spanien som allierat sig med extremhögern för att nå San Telmo. Men eftersom det har regnat mycket sedan dess är det de senaste åren Sevillas kommunfullmäktige som har blivit det sanna laboratoriet för att testa hur samexistens mellan båda grupperna skulle se ut om det skulle behövas. Frågan har sina nyanser, till att börja med att Vox kan blockera Morenos utnämning och det är inte möjligt med en borgmästare, i det här fallet José Luis Sanz (PP), för i ett fullmäktige styr den kandidat som får flest röster i investiturplenum, även om han inte har absolut majoritet.
De från Santiago Abascal lärde sig också av sina erfarenheter 2019 – de slutar inte att fördöma att de blev lurade av den andalusiska PP – och nu har de mellan två ögonbryn att komma in i regeringarna, vilket de redan har uppnått i Extremadura, Aragon och kommer att hända i Castilla y León. Foto av PP-Vox-pakten 2019: från vänster till höger, Teodoro García Egea (PP), Juan Manuel Moreno (PP), Francisco Serrano (Vox) och Javier Ortega Smith (Vox). Moreno är den enda politiska överlevande.
Och det var precis så saker och ting började för Sanz, med Vox som surrade för att det inte gav plats för honom med kommandot på plats, vilket fick honom att förutsäga att vi stod inför en "instabil regering". Det var i juni 2023 och sagt och gjort, för i nästan ett och ett halvt år röstade högerextrema formationen emot allt som PP tog med till plenarsessionen, vilket gav upphov till den pittoreska omständigheten att vänstern (PSOE och, i mindre utsträckning, Podemos och IU) tog kastanjerna ur de populäras eld. Från hotet om en pakt till frågan om förtroende Saker och ting nådde en sådan punkt att borgmästaren till och med vägrade att lägga fram budgeten, tills händelserna bröt ut i maj 2024.
Först hotades det om en pakt för att föra in Vox i den lokala regeringen som Moreno själv avbröt i sista minuten, och omedelbart efteråt verkade kommunfullmäktige upptäcka det ess som den allmänna valregeringen höll i fråga om förtroende för honom: godkännandet av räkenskaperna. Eftersom det var omöjligt för vänstern och extremhögern att komma överens om att lägga fram ett misstroendevotum tappade Sanz trancen men vann en budget, och vid sommarens återkomst fann han Vox smidigare än handsken när det just på nationell nivå var särskilt spänt med PP. När alternativet att blockera budgeten avväpnades, vilket var det största påtryckningsverktyg de hade, började Abascals folk plötsligt godkänna förslag till de populära, och började med begränsningen av turistlägenheter.
Den vänskapen slutade i uppvaktning i januari 2025, när de undertecknade sin nya förståelsestadium med en överenskommelse – välsignad av Juan Manuel Moreno själv – om att godkänna budgeten, som inkluderade att helt införa högerextrema politik i Sevillas kommunfullmäktige för första gången. Och Sanz sa att han inte ville öppna ideologiska debatter... Naturligtvis alla till sina egna, för Vox stannade kvar i oppositionen och är fortfarande där, fast han godkänner nästan allt som behöver godkännas och till och med försvarar den lokala regeringen, som den ibland i praktiken verkar tillhöra.
Jämställdhet, immigration, anti-abortbyrå... José Luis Sanz (PP) och Cristina Peláez (Vox) undertecknade sin andra budgetpakt i december förra året. Och vad har denna budgetallians, som förnyades för 2026 års räkenskaper, omsatt?
Jo, PP har köpt åtgärder som inte är särskilt ekonomiskt kostsamma, men som representerar segrar för Vox eftersom de har lyckats införa några av sina programmatiska tvångstankar. Dess talesperson, Cristina Peláez, framförde det redan vid den plenarsessionen för investituren 2023: "utrota vänsterpolitiken", bekämpa "det falska historiska minnet som avslöjar dödsfall för några få röster", avsluta "genuspropaganda", avveckla "klimatfanatism" och en målmedveten kamp "till försvar av livet". Allt detta har översatts till nedskärningar av jämställdheten samtidigt som man subventionerar en förening mot abort, avskaffande av samarbetslinjer och uppmärksamhet på den lokala invandrarbefolkningen, medel för att främja festligheterna för den obefläckade avlelsen och San Fernando (stadens skyddshelgon och den lokala extremhögerns äkta superhjälte) och till och med en anti-Palestina-klausul når detta territorium så att inget territorium nås.
Men de två stora juvelerna i kronan, som direkt förvaltas av de ansvariga för Vox, är Anti-Eviction Office och framför allt Maternity Office, ett fullfjädrat antiabortcenter som är den största stoltheten bland Santiago Abascals. I återutgivningen av budgetpakten för 2026 har stödet till konsumenterna minskat (med epicentrum i Facua) och elimineringen av lågutsläppszonen i La Cartuja. Men stjärnmåttet, i linje med vad som händer på nationell nivå, är i invandringen, i det här fallet i större kontroll av registret, som har sålts med eufemismen att det som är tänkt är att förhindra att migranter blir lurade.
Som ett körsbär på toppen, förbudet mot burka i kommunala utrymmen som Vox krävde, trots att den lokala regeringen medger att den idag inte kan tillämpa denna åtgärd lagligt. Och sedan, utan att behöva skriva under det med extremhögern, har PP gett honom tillfredsställelse som likvideringen av allt som har med historiskt minne att göra, till den grad att man avsäger sig statligt stöd för att gräva upp Monument, Francos regims största grav i staden. Juan Manuel Moreno tar emot Vox-kandidaten, Manuel Gavira, på sitt kontor.
Mer kommunala än regionala framgångar Kort sagt, Vox har lyckats filtrera in all sin retorik och en stor del av sin agenda i den politiska ledningen av Andalusiens huvudstad, och det har inte lyckats komma in i regeringen. PP å sin sida minimerar påverkan, begränsar sig till att säga att det inte finns några nedskärningar i frågor som jämställdhet eller att det räcker med att dra en ridå av tvetydighet: antiabortkontoret är det som främjar moderskapet, och ingen kan vara emot att hjälpa mammor med få resurser, särskilt. Sanz gjorde det klart när han godkände budgeten för 2025: "Jag ser inget högerextrema parti här." I praktiken har Vox alltså åstadkommit mer än i det andalusiska området trots det avtal som man undertecknade med PP 2019, där man införde mycket av dess ordspråk (invandring "med respekt för vår västerländska kultur", "förhindrar hotet från islamisk fundamentalism"...) trots att den autonoma gemenskapen inte har några befogenheter.
I den efterföljande förhandlingen om Juan Manuel Morenos första budget som andalusisk president, samma år, uppnådde han sitt efterlängtade telefonnummer för "våld i hemmet", som fortfarande är aktivt men med magra resultat: 66 % av samtalen besvaras faktiskt från andra kostnadsfria assistanstjänster i den andalusiska regeringen. Moreno insisterar på sitt budskap om "majoriteten av stabilitet", att allt annat "är en enda röra", men han stänger inte dörren för att komma överens med Vox om kontona inte fungerar. Avgiften att betala kommer att vara mycket högre än 2019, eftersom Vox vill att platser och policyer skulle börja tillämpas som skulle repa den moderata profil som den andalusiske presidenten har byggt upp med så stor omsorg.
Naturligtvis, från bilden av den första pakten med Vox, med fyra huvudpersoner, är den enda politiska överlevande han...
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
13 maj 2026, 21:28
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El Ayuntamiento de Sevilla, laboratorio de ensayo de un pacto PP-Vox… que Moreno fue el primero en sellar hace siete años
Beskrivning
El candidato popular insiste en que no quiere meter a la extrema derecha en su gobierno, aunque no lo descarta y ya tiene antecedentes: firmó una alianza con ella en 2019 para ser presidente y luego bendijo el acuerdo por el que las políticas ultras se filtraron en el Consistorio de la capital de AndalucíaLa derechización de Andalucía en una década: de feudo de la izquierda a mayoría del PP Para Juan Manuel Moreno, el presidente andaluz y candidato a la reelección por el PP, la cosa tiene que ser algo parecido a lo de Pedro Sánchez, cuando soltó aquello de que “no dormiría tranquilo por las noches” con ministros de Podemos y pocos meses después tenía a Pablo Iglesias de vicepresidente. Ahora, Moreno alerta de que hasta se podrían bloquear las oposiciones si quedase en manos de Vox, que no desea en absoluto verse abocado a un pacto que en última instancia no descarta porque, insiste, eso lo decidirán los andaluces el 17M. Pero la realidad es que ya se vio en este trance y lo asumió gustoso en 2019: fue el primer dirigente en España en aliarse con la ultraderecha para así llegar a San Telmo. Pero como ha llovido mucho desde entonces, en estos últimos años es el Ayuntamiento de Sevilla el que se ha convertido en el auténtico laboratorio para ensayar cómo sería la convivencia entre ambas formaciones llegado el caso. La cuestión tiene sus matices, empezando porque Vox puede bloquear el nombramiento de Moreno y eso no es posible con un alcalde, en este caso José Luis Sanz (PP), porque en un consistorio gobierna el aspirante que recibe más votos en el pleno de investidura por mucho que no tenga mayoría absoluta. Los de Santiago Abascal además aprendieron de su experiencia de 2019 –no dejan de denunciar que fueron engañados por el PP andaluz– y ahora tienen entre ceja y ceja entrar en los gobiernos, como ya han conseguido en Extremadura, Aragón y acabará pasando en Castilla y León. Foto de pacto PP-Vox en 2019: de izquierda a derecha, Teodoro García Egea (PP), Juan Manuel Moreno (PP), Francisco Serrano (Vox) y Javier Ortega Smith (Vox). Moreno es el único superviviente político. Y así precisamente empezaron las cosas para Sanz, con un Vox enfurruñado porque no le hizo hueco con mando en plaza, lo que le llevó a augurar que estábamos ante un “gobierno inestable”. Aquello fue en junio de 2023 y dicho y hecho, porque durante casi año y medio la formación de ultraderecha votó en contra de todo lo que llevó el PP al pleno, dándose la pintoresca circunstancia de que la izquierda (PSOE y, en menor medida, Podemos e IU) le fue sacando las castañas del fuego a los populares. Del amago de pacto a la cuestión de confianza La cosa llegó a tal punto que el alcalde renunció incluso a presentar el presupuesto, hasta que en mayo de 2024 se precipitaron los acontecimientos. Primero hubo un amago de pacto para meter a Vox en el gobierno local que el propio Moreno abortó en el último minuto, y a renglón seguido el regidor pareció descubrir el as que le guarda la Ley de Régimen Electoral General (Loreg): una cuestión de confianza vinculada a la aprobación de las cuentas. Como era imposible que izquierda y ultraderecha se pusieran de acuerdo para presentarle una moción de censura, Sanz perdió el trance pero ganó un presupuesto, y a la vuelta del verano se encontró a Vox más suave que un guante cuando precisamente en el ámbito nacional las cosas estaban especialmente tensas con el PP. Una vez desarmada la opción de bloquear el presupuesto, que era la mayor herramienta de presión que tenían, de repente los de Abascal se pusieron a aprobarle propuestas a los populares, empezando por la limitación de pisos turísticos. Aquella amistad acabó en noviazgo en enero de 2025, cuando rubricaron su nueva etapa de entendimiento con un pacto –bendecido por el propio Juan Manuel Moreno– para aprobar el presupuesto, lo que incluía meter de lleno por primera vez las políticas de la extrema derecha en el Ayuntamiento hispalense. Y eso que Sanz decía que no quería abrir debates ideológicos... Eso sí, cada uno en su casa, porque Vox se quedó en la oposición y ahí sigue, aunque aprobando casi todo lo que haya que aprobar e incluso defendiendo al gobierno local, al que a veces en la práctica parece pertenecer. Igualdad, inmigración, oficina antiaborto... José Luis Sanz (PP) y Cristina Peláez (Vox) rubrican el pasado diciembre su segundo pacto presupuestario. ¿Y en qué se ha traducido esta alianza presupuestaria, que se renovó para las cuentas de 2026? Pues en que el PP le ha comprado medidas que no son económicamente muy costosas, pero que suponen victorias para Vox porque ha logrado introducir algunas de sus obsesiones programáticas. Ya lo avanzó su portavoz, Cristina Peláez, en aquel pleno de investidura en 2023: “erradicar las políticas de izquierda”, combatir “la falsa memoria histórica que desentierra muertos por unos votos”, acabar con la “propaganda de género”, liquidar el “fanatismo climático” y una lucha decidida “en defensa de la vida”. Todo esto se ha traducido en recortes en igualdad mientras se subvenciona a una asociación en contra del aborto, eliminación de líneas de cooperación y atención a la población inmigrante local, fondos para potenciar las fiestas de la Inmaculada y San Fernando (patrón de la ciudad y auténtico superhéroe de la extrema derecha local) y hasta una cláusula anti Palestina para que no llegue a este territorio ninguna ayuda municipal. Pero las dos grandes joyas de la corona, que gestionan directamente responsables puestos por Vox, son la Oficina Antidesahucios y, sobre todo, la Oficina de Maternidad, un centro antiabortista en toda regla que es el mayor orgullo de los de Santiago Abascal. En la reedición del pacto presupuestario para 2026, han caído las ayudas para consumidores (con epicentro en Facua) y la eliminación de la zona de bajas emisiones en la Cartuja. Pero la medida estrella, en sintonía con lo que ocurre en el ámbito nacional, está en la inmigración, en este caso en un mayor control del padrón, que se ha vendido con el eufemismo de que lo que se pretende es evitar que los migrantes sean estafados. Como guinda, la prohibición del burka en espacios municipales exigida por Vox, pese a que el gobierno local admite que a día de hoy no puede aplicar legalmente esta medida. Y luego, sin necesidad de firmarlo con la ultraderecha, el PP le ha dado satisfacciones como la liquidación de todo lo relacionado con memoria histórica, hasta el punto de renunciar a la ayuda estatal para exhumar Monumento, la mayor fosa del franquismo en la ciudad. Juan Manuel Moreno recibe en su despacho al candidato de Vox, Manuel Gavira. Más logros municipales que autonómicos En definitiva, que Vox ha logrado filtrar toda su retórica y buena parte de su agenda en la gestión política de la capital de Andalucía, y eso que no ha llegado a entrar en el gobierno. El PP, por su parte, minimiza el impacto, se limita a decir que no hay recortes en cuestiones como igualdad o le vale con correr un telón de ambigüedad: la oficina antiaborto lo que impulsa es la maternidad, y nadie puede estar en contra de ayudar sobre todo a madres con pocos recursos. Sanz lo dejó claro al aprobar el presupuesto de 2025: “Aquí no veo ningún partido de ultraderecha”. En la práctica, Vox ha conseguido así más que en el ámbito andaluz pese al acuerdo que rubricó con el PP en 2019, en el que introdujo buena parte de su palabrería (inmigración “respetuosa con nuestra cultura occidental”, “prevenir la amenaza del fundamentalismo islámico”...) pese a que la comunidad autónoma no tiene competencias. En la negociación posterior para el primer presupuesto de Juan Manuel Moreno como presidente andaluz, ese mismo año, sí logró su ansiado teléfono de “violencia intrafamiliar”, que sigue activo pero con magros resultados: el 66% de las llamadas se atienden en realidad desde otros servicios de asistencia gratuita del Gobierno andaluz. Moreno insiste en su mensaje de la “mayoría de estabilidad”, que todo lo demás “es un lío”, pero no cierra la puerta a pactar con Vox si las cuentas no le salen. El peaje a pagar será mucho más alto que en 2019, porque Vox quiere sillones y se empezarían a aplicar políticas que arañarían el perfil moderado que con tanto esmero ha construido el presidente andaluz. Eso sí, de la foto de aquel primer pacto con Vox, con cuatro protagonistas, el único superviviente político es él...