Vem är Wes Streeting, den ambitiösa centerministern som har kastat den första stenen mot Starmer
Den hittillsvarande hälsoministern växte upp i ett rådhus med en mamma som inte kunde klara sig, han var den förste i familjen som gick på universitetet och har stuckit ut i partiet i händerna på premiärministern som han nu förnekar. Den brittiska hälsoministern avgår och försöker tvinga fram ett primärval för att ersätta Keir Starmer som premiärminister. År 1998 sa MP Ann Widdecombe, då en av talespersonerna för det konservativa partiet, att familjer med ensamstående föräldrar och familjer till homosexuella par inte hade "samma giltighet" som "den traditionella familjen".
Den konservativa föreslog att den välfärdsstat som försvarades av Tony Blairs Labourregering hjälpte ensamstående kvinnor att skaffa fler barn och dra nytta av offentligt stöd. Wes Streeting var 15 år gammal vid den tiden, bodde med sin ensamstående mamma i ett rådhus och såg hur offentligt stöd inte räckte för att sätta mat på bordet och betala räkningarna utan bördor. Det var inte ovanligt att hans hus tappade ström på grund av att han inte betalade i tid.
Dessa föraktfulla ord från Tory MP stannade hos honom och, som han senare sa, drev honom att bli intresserad av politik. "Jag minns att han startade en tirad mot familjer med ensamstående föräldrar och jag tänkte 'de pratar om mig och min mamma, vem tror de att de ska döma oss?", sa Streeting till The Times 2022. Kort därefter gick han med i Labourpartiet och började läsa tal av Tony Blair, då premiärminister. 43 år gammal är Streeting idag Labour-parlamentariker, fram till för några timmar sedan minister i Keir Starmers regering och nu hans potentiella rival till Storbritanniens premiärminister. Widdecombe är nu 78 år gammal och är en av talespersonerna för Reform, Nigel Farages högerextrema parti, som leder i opinionsmätningarna.
Han kampanjade för Brexit efter att ha lämnat det konservativa partiet 2010. En av anledningarna till att Streeting har avgått och vill ha en ny ledare för Labourpartiet är just Reform. Hans befordran är, skrev Streeting i sitt avskedsbrev, en "existentiell risk" för landet.
De konservativas ord 1998 drev Streeting på oväntade sätt, son till en ensamstående, homosexuell mamma som led av homofobi från sin egen konservativa miljö präglad av fattigdom, men också av religion och den armé som hans farfar hade gått igenom, som tjänstgjorde i flottan under andra världskriget. East London Wes Streetings mamma, Corrina Crowley, hade knappt fyllt 18 år när hon blev gravid. Han arbetade i en textilfabrik i östra London, ett särskilt deprimerat område i början av 1980-talet.
Han bodde nära en gata känd, som hans son minns, eftersom kroppen av några offer för Jack the Ripper hittades där. I maj 1982 fick hon en tid för abort, men ändrade sig och dök inte upp. Tonårsmödrar var inte en sällsynthet i hennes familj, men hennes liv var så osäkert att hennes vänner och familj antog att hon inte skulle vilja ha barn.
Han bodde i en kommunlägenhet med sin mamma och sina syskon och fortsatte att dela sovrum med sin lillasyster. Hans far hade suttit i fängelse flera gånger för att ha rånat banker och postkontor och det fanns lite stöd tillgängligt. Corrina bestämde sig för att inte döma hennes mamma och de flesta av hennes nära och kära som varnade henne för att hon skulle "förstöra" hennes liv om hon fick den där bebisen, enligt Streeting i hennes memoarer som publicerades 2023.
Mark, Corrinas 17-åriga pojkvän och Wess pappa, sa till henne att om hon inte gjorde en abort skulle deras förhållande ta slut. Han hade varken pengar eller mognad för att bli pappa, sa han till honom. Men Corrina fortsatte.
Hennes familj och hennes ex-pojkvän hjälpte henne uppfostra barnet som föddes i januari 1983. Cambridge och politik Utbildning som vägen till välstånd som förespråkades av Blair-regeringen tjänade Streeting, som var den första i familjen som gick på universitetet. Han säger att han såg gränserna för bistånd till hushåll utan resurser och med problem som hans, men han lyckades gå vidare med stöd av sina morföräldrar och tog examen från University of Cambridge, där han studerade historia.
Under en tid lämnade han Labourpartiet i protest mot invasionen av Irak som Blair stödde, men återvände till Labour genom universitet och lokal aktivism. Han mobiliserade mot höjningen av universitetsavgifterna och började drömma om landets regering. 28 år gammal sa Streeting i en intervju att han ville ha en politisk karriär. "Jag skulle älska att bli minister. Om du kan lägga handen på spaken kan du uppnå saker," sa han.
Dessutom att han inte hade "bråttom" och att han inte skulle acceptera "någon ministerpost". 2015 gick han in i parlamentet, valdes från ett konservativt distrikt och debuterade som en av Labour-medlemmarna i partiets mest proeuropeiska flygel. Han kampanjade mot Brexit och kritiserade ledaren för sitt eget parti, Jeremy Corbyn, för att han var så passiv och ljummen mot folkomröstningen. Efter omröstningen fanns han också bland de Labour-ledamöter som med Starmer försvarade att utlysa folkomröstning om utträdesavtalet som de konservativa i regeringen förhandlade om och det skulle innebära ett totalt EU-brott.
Streeting började sedan identifieras med partiets centristiska eller Blair-liknande flygel, även om han säger att det är gamla märken. Han var i alla fall bland de mest konservativa. Han hade också en bra kontakt med en av Labour-veteranerna som mest hade styrt partiet under Blairs och Gordon Browns tid, Peter Mandelson.
Den vänskapen, som han förnekar i dag, kan nu komplicera hans alternativ som kandidat. Streeting är bland dem som var för utnämningen av Mandelson till brittisk ambassadör i Washington, en av huvudvärkarna för den nuvarande Starmer-regeringen. Premiärministern sparkade Mandelson i september förra året på grund av hans förhållande till pedofilen Jeffrey Epstein, men utnämningen har urholkat förtroendet för Starmer.
Streeting hävdar att han bröt relationen med Mandelson för länge sedan. Streetings oratoriska färdigheter, hans förmåga att presentera i debatter, med energi och kunskap om hans portfölj, har ofta gett honom allmän uppskattning. I undersökningar av den allmänna väljarkåren brukade han rankas bättre än Starmer fram till nu.
Den nu premiärministern valde honom, enligt sin biograf Tom Baldwin, för hans "förmåga att kommunicera." Hon knöt sig också till honom på grund av hans arbetarbakgrund i motsats till andra kollegors mer välbärgade liv. När Starmer valdes till ledare för Labour 2020 gav han honom flera talespersoner, och 2024 stod det klart att Streeting skulle bli hans hälsominister, den portfölj han redan hade i oppositionen. Höga vallmo Sedan sa Starmer att han ville ha i sitt kabinett "människor som sticker ut" (det som i Storbritannien är känt som "höga vallmo", höga vallmo, som vanligtvis skärs ner för sina ambitioner av ledare som föredrar mediokra människor runt omkring sig). "Han är helt bekväm med människor som har intensiva ambitioner om ledarskap", sa en partikälla till The Times 2022.
För Streeting har reformer och finansiering av National Health Service också varit en personlig sak. 2021, när han var i oppositionen, fick han diagnosen cancer och fick en njure borttagen. Han var 38 år gammal och även om prognosen var god, präglade upplevelsen honom. "Om cancer har lärt mig något så är det att du aldrig vet vad livet har i beredskap för dig runt hörnet. Jag kom ut ur cancern med en ny fläkt av liv", skriver Streeting i sina memoarer.
Han lyfter också fram det stöd som Starmer gav honom då: "Han stöttade mig mycket", skriver han och berättar hur han intresserade sig för sin ande och sin partner Joe. "Han sa åt mig att ta all tid jag behövde och att Labourpartiet skulle vänta på mig när jag kom tillbaka." Streeting berömde sin kirurg och var tacksam för det snabba ingripandet som räddade hans liv, men han upplevde också väntan under återhämtning och behandling och fel i vissa tester. Som hälsominister har han lyckats få ner väntelistorna och fått mer pengar för att finansiera primärvården och förbättra villkoren för yngre läkare. Trots detta har det inte förhindrat läkarstrejker och dess mål att minska väntan på behandling för mer än 90 % av patienterna till fyra månader är fortfarande långt borta.
I sitt avskedsbrev i torsdags berömde Streeting folkhälsan: "The National Health Service är representationen av det bästa från Storbritannien och våra värderingar. Tack vare vår Labourregering är den på väg mot återhämtning. "Vi har gjort mycket, det finns fortfarande mycket att göra."
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
14 maj 2026, 22:01
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Quién es Wes Streeting, el ambicioso ministro centrista que ha tirado la primera piedra contra Starmer
Beskrivning
El hasta ahora ministro de Sanidad se crió en una casa de protección oficial con una madre que no llegaba a fin de mes, fue el primero de su familia en ir a la universidad y ha destacado en el partido de la mano del primer ministro del que ahora reniegaEl ministro de Sanidad británico dimite e intenta forzar unas primarias para sustituir a Keir Starmer como primer ministro En 1998, la diputada Ann Widdecombe, entonces una de las portavoces del Partido Conservador, dijo que las familias monoparentales y las de parejas homosexuales no tenían la “misma validez” que “la familia tradicional”. La conservadora sugería que el Estado del bienestar que defendía el Gobierno laborista de Tony Blair servía para que las mujeres solteras tuvieran más hijos y se aprovecharan de las ayudas públicas. Wes Streeting tenía entonces 15 años, vivía con su madre soltera en una casa de protección oficial y veía cómo la asistencia pública no bastaba para poner comida en la mesa y pagar las facturas sin agobios. No era raro que su casa se quedara sin luz por no pagar a tiempo. Aquellas palabras despreciativas de la diputada tory se le quedaron grabadas y, según contó después, le empujaron a interesarse por la política. “Recuerdo que empezó una diatriba contra las familias monoparentales y pensé ‘están hablando de mí y de mi madre, ¿quiénes se han creído que son para juzgarnos?”, contaba Streeting en 2022 a The Times. Poco después, se afilió al Partido Laborista y empezó a leer los discursos de Tony Blair, entonces primer ministro. A los 43 años, Streeting es hoy diputado laborista, hasta hace unas horas ministro del Gobierno de Keir Starmer y ahora su potencial rival a primer ministro del Reino Unido. Widdecombe tiene ahora 78 años y es una de las portavoces de Reform, el partido de extrema derecha de Nigel Farage, que está en cabeza en las encuestas. Hizo campaña a favor del Brexit después de dejar el Partido Conservador en 2010. Uno de los motivos por los que Streeting ha dimitido y quiere un nuevo líder para el Partido Laborista es justamente Reform. Su ascenso es, según escribió Streeting en su carta de dimisión, un “riesgo existencial” para el país. Las palabras de la conservadora en 1998 empujaron de maneras inesperadas a Streeting, hijo de madre soltera y gay que sufrió la homofobia de su propio entorno conservador marcado por la pobreza, pero también por la religión y el ejército por el que había pasado su abuelo paterno, que sirvió en la marina en la Segunda Guerra Mundial. El Este de Londres La madre de Wes Streeting, Corrina Crowley, apenas había cumplido 18 años cuando se quedó embarazada. Trabajaba en una fábrica textil en el Este de Londres, una zona especialmente deprimida a principios de los 80. Vivía cerca de una calle conocida, según recuerda su hijo, porque allí se encontró el cuerpo de unas víctimas de Jack, el destripador. En mayo de 1982, tenía una cita para abortar, pero cambió de idea y no acudió. Las madres adolescentes no eran una rareza en su familia, pero su vida era tan precaria que sus amigos y familiares asumían que no querría tener un bebé. Vivía en un apartamento de protección oficial con su madre y sus hermanos, y seguía compartiendo dormitorio con su hermana pequeña. Su padre había estado varias veces en la cárcel por robar bancos y oficinas de correos y había pocos apoyos disponibles. Corrina decidió contra el criterio de su madre y de la mayoría de los que tenía cerca que la alertaban de que “arruinaría” su vida si tenía ese bebé, según cuenta Streeting en su libro de memorias publicado en 2023. Mark, el novio de 17 años de Corrina y el padre de Wes, le dijo que si no abortaba su relación se acabaría. No tenía ni dinero ni madurez para ser padre, le dijo. Pero Corrina siguió adelante. Su familia y su exnovio la ayudaron a criar al niño que nació en enero de 1983. Cambridge y política La educación como la vía para prosperar que defendía el Gobierno de Blair sirvió a Streeting, que fue el primero en ir a la Universidad en su familia. Cuenta que vio los límites de las ayudas para hogares sin recursos y con problemas como el suyo, pero logró seguir adelante con el apoyo de sus abuelos y se graduó en la Universidad de Cambridge, donde estudió Historia. Durante un tiempo se salió del Partido Laborista como protesta a la invasión de Irak que apoyó Blair, pero volvió al laborismo a través del activismo universitario y local. Se movilizó contra la subida de las tasas universitarias y empezó a soñar con el Gobierno del país. Con 28 años, Streeting contaba en una entrevista que quería una carrera política. “Me encantaría ser ministro. Si consigues poner la mano en la palanca puedes conseguir cosas”, decía. También que no tenía “prisa” y que no aceptaría “cualquier cargo ministerial”. En 2015, entró en el Parlamento, fue elegido por un distrito conservador, y debutó como uno de los laboristas del ala más europeísta del partido. Hizo campaña en contra del Brexit y criticó al líder de su propio partido, Jeremy Corbyn, por ser tan pasivo y tibio frente al referéndum. Después de la votación, también estaba entre los laboristas que con Starmer defendían convocar un referéndum sobre el acuerdo de salida que estaban negociando los conservadores en el Gobierno y que supondría una ruptura total con la UE. Entonces Streeting empezó a ser identificado con el ala centrista o del estilo de Blair del partido, aunque él dice que se trata de viejas etiquetas. Estaba, en cualquier caso, entre los más conservadores. También conectó bien con uno de los veteranos laboristas que más habían manejado el partido en los tiempos de Blair y de Gordon Brown, Peter Mandelson. Esa amistad, de la que hoy reniega, puede complicar ahora sus opciones como candidato. Streeting está entre quienes estaban a favor del nombramiento de Mandelson como embajador británico en Washington, uno de los quebraderos de cabeza del actual Gobierno Starmer. El primer ministro despidió a Mandelson en septiembre del año pasado por su relación con el pederasta Jeffrey Epstein, pero el nombramiento ha erosionado la confianza en Starmer. Streeting asegura que hace tiempo que rompió relaciones con Mandelson. La capacidad oratoria de Streeting, su capacidad de presentación en los debates, con energía y conocimiento de su cartera, le han valido a menudo el aprecio del público. En encuestas en el electorado general solía estar hasta ahora mejor valorado que Starmer. El ahora primer ministro lo eligió, según su biógrafo, Tom Baldwin, por su “capacidad de comunicación”. También conectó con él por su pasado de clase trabajadora en contraste con la vida más acomodada de otros colegas. Cuando Starmer fue elegido líder del Partido Laborista en 2020, le dio varias portavocías, y en 2024 estaba claro que Streeting sería su ministro de Sanidad, la cartera que ya tenía en la oposición. Amapolas altas Entonces Starmer decía que quería en su gabinete “personas que destacaran” (lo que en el Reino Unido se conoce como “tall poppies”, amapolas altas, que habitualmente son cortadas por sus ambiciones por líderes que prefieren mediocres a su alrededor). “Se siente perfectamente cómodo con personas que tengan ambiciones intensas por el liderazgo”, decía en 2022 una fuente del partido a The Times. Para Streeting, la reforma y la financiación del Servicio Nacional de Salud han sido también una causa personal. En 2021, cuando estaba en la oposición, le diagnosticaron un cáncer y le fue extirpado un riñón. Tenía 38 años y, aunque el pronóstico era bueno, la experiencia le marcó. “Si el cáncer me ha enseñado algo es que nunca sabes qué te reserva la vida a la vuelta de la esquina. Salí del cáncer con un nuevo aliento de vida”, escribe Streeting en sus memorias. También subraya el respaldo que le dio entonces Starmer: “Me apoyó muchísimo”, escribe, y cuenta cómo se interesó por sus ánimos y los de su pareja, Joe. “Me dijo que me tomara todo el tiempo que necesitara y que el Partido Laborista me estaría esperando cuando volviera”. Streeting alabó a su cirujano y agradeció la intervención rápida que le salvó la vida, pero también vivió las esperas durante la recuperación y el tratamiento y los errores en algunas pruebas. Como ministro de Sanidad, ha conseguido reducir las listas de espera y ha conseguido más dinero para financiar la atención primaria y mejorar las condiciones de los médicos más jóvenes. Aun así, no ha evitado huelgas de médicos y siguen quedando lejos sus objetivos de reducir la espera de tratamiento para más del 90% de los pacientes a cuatro meses. En su carta de dimisión este jueves, Streeting alabó la sanidad pública: “El Servicio Nacional de Salud es la representación de lo mejor del Reino Unido y de nuestros valores. Gracias a nuestro Gobierno laborista, está camino de la recuperación. Hemos hecho mucho, queda mucho por hacer”.
