Kultur 5 mar 2026

Antonio Lobo Antunes, en jätte av portugisiska bokstäver, dör vid 83

Antonio Lobo Antunes, en av de mest lästa och översatta portugisiska författarna i världen, och en kandidat till Nobelpriset i litteratur, har dött vid 83 års ålder, meddelade hans förläggare, Leya Group, på torsdagen. Han var författare till mer än trettio romaner. Två gånger gift och far till tre döttrar, han hade övervunnit tre cancerformer medan han fortfarande skrev i genomsnitt ungefär en roman om året, men han slutade publicera nyligen. Enligt en journalist som kände honom led författaren av en form av demens, en information som aldrig bekräftades av hans omgivning. Efter att ha studerat medicin och specialiserat sig på psykiatri tjänstgjorde Lobo Antunes i den portugisiska armén under Angolakriget, en upplevelse som präglade hans öde och hans karriär. Han tillbringade tre år rekryterad som militärläkare. ”Jag kom tillbaka annorlunda”, sa författaren i en intervju med ABC. ”Jag var rädd, jag ville inte åka, men om jag flydde var jag rädd att jag aldrig skulle kunna återvända till Portugal. Dessutom ville jag inte göra revolutionen från ett kafé i Paris; revolutionen görs inifrån." Hans verk tar upp ljuset och skuggorna i Portugals nutida historia, brutaliteten i dess koloniala regim i Afrika, Salazar-diktaturen eller demokratins ankomst. Han fick många utmärkelser, inklusive Camões-priset, Jerusalem-priset eller priset från den latinska författarunionen och den franska konst- och brevorden. Hans romaner inkluderar "Memoria de elefante" (1979), "La muerte de Carlos Gardel" (1994), "Manual de inquisidores" (1996), "Esplendor de Portugal" (1997) och "Exhortation to crocodiles". Han har också publicerat "Good afternoon to the things here below" (2004), "I have to love a stone" (2005), "Yesterday I did not see you in Babylon" (2007), "About the birds" (2008), "My name is legion" (2009), "The archipelago of insomnia" (2010) eller "What horses are those that shade the sea?". Hennes senaste titlar är "Of the Nature of the Gods" (2019), "For She Who Is Sitting in the Dark" (2021), "Elephant Memory" (2022) och "The Last Door Before Night" (2025). Lobo Antunes skrev för hand, i litet tryck, innan han skickade texterna exakt till A4-ark. Han sa att skrivandet var "en ständig kamp mot ord och mot omöjligheten att skriva." Portugals kulturminister Margarida Balseiro Lopes har beskrivit honom som "Portugals store författare". Han var, som han sa i ett inlägg publicerat i X, "en känslig och ojämförlig tolkare av det mänskliga tillståndet, en av våra mest kända författare under de senaste decennierna", och lämnade "ett lysande och oförglömligt arv".

Originalkälla

Publicerad av ABC Cultura

5 march 2026, 10:41

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Muere a los 83 años Antonio Lobo Antunes, un gigante de las letras portuguesas

Beskrivning

Antonio Lobo Antunes, uno de los escritores portugueses más leídos y traducidos del mundo, y candidato al premio Nobel de Literatura, ha fallecido a los 83 años, según ha anunciado este jueves su editorial, el Grupo Leya. Era autor de más de treinta novelas. Casado dos veces y padre de tres hijas, había superado tres cánceres mientras seguía escribiendo, de media, alrededor de una novela al año, pero dejó de publicar en los últimos tiempos. Según contó un periodista que lo conocía a AFP, el autor habría padecido una forma de demencia, una información que nunca fue confirmada por su entorno. Después de estudiar medicina y especializarse en psiquiatría, Lobo Antunes sirvió en el ejército portugués durante la guerra de Angola, una experiencia que marcó su destino y su carrera. Pasó tres años reclutado como médico militar. «Volví diferente», aseguraba el autor en una entrevista con ABC. «Tenía miedo, no quería ir, pero si huía temía no poder volver nunca a Portugal. Además, no quería hacer la revolución desde un café de París; la revolución se hace desde el interior». Sus obras abordan las luces y las sombras de la historia reciente de Portugal, la brutalidad de su régimen colonial en África, la dictadura de Salazar o la llegada de la democracia. Recibió numerosos premios, entre ellos el premio Camões, el premio Jerusalem o el premio de la Unión Latina de Escritores y la Orden de las Artes y las Letras francesas. Entre sus novelas destacan títulos como 'Memoria de elefante' (1979), 'La muerte de Carlos Gardel' (1994), 'Manual de inquisidores' (1996), 'Esplendor de Portugal' (1997) o 'Exhortación a los cocodrilos'. También ha publicado 'Buenas tardes a las cosas de aquí abajo' (2004), 'Yo he de amar una piedra' (2005), 'Ayer no te vi en Babilonia' (2007), 'Acerca de los pájaros' (2008), 'Mi nombre es legión' (2009), 'El archipiélago del insomnio' (2010) o '¿Qué caballos son aquellos que hacen sombra en el mar?'. Sus títulos más recientes son 'De la naturaleza de los dioses' (2019), 'Para aquella que está sentada en la oscuridad' (2021), 'Memoria de elefante' (2022) y 'La última puerta antes de la noche' (2025). Lobo Antunes escribía a mano, con letra diminuta, antes de pasar los textos con precisión a hojas A4. Decía que escribir era «una lucha constante contra las palabras y contra la imposibilidad de escribir». La ministra de Cultura de Portugal, Margarida Balseiro Lopes, lo ha calificado como el «gran escritor de Portugal». Era, como afirmó en un post publicado en X, «un intérprete sensible e incomparable de la condición humana, uno de nuestros autores más reconocidos de las últimas décadas», que deja «un legado brillante e inolvidable».

20 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.