Arts Libris eller förändringstakten på mässan

ARCO placerar återigen staden Madrid i centrum för den internationella konstnärliga debatten tillsammans med alla mässor och satellitevenemang som den genom åren har genererat. Från den banbrytande alternativa mässan i ett hotellgarage - nu konsoliderad som JUSTMad - till det komplexa ekosystemet som drar samtida konst, inklusive publikationer, traditionellt misshandlad och med en sekundär närvaro i mässornas rutter. En återkommande reflektion i detta avseende är svårigheten att kombinera en bra del av förlagen och samtidigt bristen på känslighet mot en sektor som behöver en god förståelse för sin verksamhet för att erbjuda tjänster som överensstämmer med den ansträngning som förlagen gör för att delta i mässor. I detta redan mycket komplexa nätverk av gallerier, kuraterade program och institutionell närvaro - som också har haft sina upp- och nedgångar genom åren - hittar vi ArtsLibris-sektionen inom ARCOmadrid. ArtsLibris bekräftas som något mer än ett specialiserat utrymme: det är en av de platser där samtida konst tänker på sig själv och som sådan måste vi förstå och respektera det inom mässan. Att gå igenom det här avsnittet innebär att ändra takten. Det kräver en annan blick, kanske mer samvetsgrann och utbildad inom den plastiska konsten, som inom samtidens område behöver denna obestridliga pelare för sin förståelse och sitt sammanhang. Det är inte bara publikationer till salu, utan ett nätverk av förlag - vanligtvis oberoende -, experimentella projekt och institutioner som förstår publicering som en reflekterande och kritisk praxis, som en post, med allt ansvar som detta innebär. Därför bör de med samma krav respekteras och behandlas inom ramen för mässorna och utanför dem. Boken är inte alltid en katalog och åtföljer inte nödvändigtvis verket: i många fall expanderar den, ifrågasätter den eller förvandlar den till en berättelse. Konsolideringen av detta avsnitt inom ARCO sänder ett viktigt budskap: konstsystemet behöver strukturer som stöder det bortom arbetet som ett objekt. Den teoretiska delen, kritiken och arkivet är inte sekundära element. De är en bra grund som gör det möjligt för verken att gå i dialog med sin tid och stanna kvar. I den meningen fungerar ArtsLibris som en medlare mellan konstnärer, curatorer, institutioner och olika målgrupper. Programmet med presentationer och samtal som medföljer avsnittet hjälper till att belysa publikationernas dimension och möjliggör en bättre förståelse för allt bakom redigering. Detta avsnitt omfattar processer, metoder och produktionsformer som är svåra att uppfatta när upplagan endast är avsedd som ett komplement till verken. Det är också viktigt att minst en gång om året belysa debatten om papprets förmodade försvinnande. Det räcker att observera fotobokens relevans eller den förnyade betydelsen av den institutionella katalogen för att förstå att det förmodade kriget mellan tryck och digitalt är obefintligt i detta sammanhang. Den fysiska boken konkurrerar inte med den digitala: den fyller andra funktioner. Det är ett objekt, arkiv, studieverktyg och berättande enhet. Fotoboken (väl representerad här av La Virreina ), specifikt, är redan tänkt nästan som en konstnärlig disciplin. Det är inte bara en behållare med bilder, utan en komplex konstruktion där design, papper och bindning är en del av diskursen. På samma sätt förblir den redaktionella posten grundläggande för museer och konstcentra: den dokumenterar utställningar, konsoliderar forskning och gör det möjligt för projekt att överskrida sin tidslinje. Boken är fortfarande det perfekta verktyget för att utöka innehållet, integrera i bibliotek eller samlingar och öppna dörrar till nya målgrupper. Om vi behandlar redigering som en disciplin är det i det här avsnittet vanligt att hitta projekt som går utöver det konventionella formatet: publikationer som visas som bärbara filer, lådor, multiplar eller hybriddelar. Till detta läggs andra format som expanderar det redaktionella fältet, såsom risografier, fold-outs ( Fontanar, Invisible Ink eller Heads Take Away ), inramade tryck eller grafiska utgåvor som fungerar nästan som ett självständigt verk (Per(r)ucho risograph och flera Ediciones de Madrid). I detta avseende antas publicering redan som ett kreativt område med egna regler och risker. Denna mångfald samexisterar också med närvaron av institutioner (Joan Miró Foundation, Casa Velázquez, Mies Foundation...) , förlag som redan är autentiska referenser (Anagrama, Ogami, Exit...) och som fortsätter att troget delta i evenemanget, till exempel Benveniste , tillsammans med mer experimentella projekt som i detta avsnitt hittar ett utrymme för synlighet och cirkulation (Fueradcarta, som de deltar i för andra året). Det gör det också möjligt för konstnärer att hitta andra sätt att sprida sitt arbete, bortom galleriet, vilket är fallet med de utsökta teckningarna av Nacho Zubelzu publicerade av Fontanar Ediciones, där boken blir en naturlig förlängning av konstnärlig praxis. Allt detta är möjligt tack vare de tekniska och materiella förändringar som finns tillgängliga idag . Utskriftsmöjligheterna och mångfalden av papper och ytbehandlingar har utökat utrymmet för experiment och kreativ kapacitet: ytvikter, transparenter, stansningar eller formatlösningar förvandlar varje projekt till ett specifikt objekt. Denna formella rikedom bör dock inte ta oss bort från verkligheten: att producera konstböcker är fortfarande dyrt och den ekonomiska avkastningen kompenserar inte alltid för investeringen. Därför är det nödvändigt att göra ett institutionellt samtal för att stödja sektorn och en seriös reflektion över hur många institutionella publikationer som hanteras. Ofta publiceras dessa projekt utanför den kommersiella kretsen och hamnar i lager, vilket minskar den faktiska spridningen av det utförda arbetet. I andra fall slutar publikationernas absoluta gratuitousness med att devalvera sitt redaktionella värde, medan de kostnader som institutionerna tar på sig i motsatta situationer genererar orimliga slutpriser som inte heller underlättar allmänhetens tillgång. Det finns också en falsk tro på den låga kostnaden eller värdet av redigering, som om publicering endast bestod av dumpning av innehåll i ett designprogram. Samtidigt sätter vissa institutioner försäljningspriser som varken svarar mot den verkliga kostnaden eller mot den spridningsfunktion som boken ska ha. Den synlighet som ARCOmadrid erbjuder är därför avgörande. ArtsLibris underlättar inte bara direktförsäljning, utan genererar också professionella nätverk och stärker legitimiteten hos redaktionella projekt. I en tid då praktiskt taget alla agenter i sektorn vill publicera - oavsett om det är monografier, uppsatser eller reflektioner över sin praxis - är det nödvändigt att erkänna det strukturella värdet av detta avsnitt. Att redigera, med alla bokstäver, innebär att underlätta läsningar och förståelse. Boken är inte en dekorativ accessoar eller en souvenir från utställningen: den är en aktiv del av processen att skapa mening inom konsten. Den fixar tal, artikulerar dem, sprider dem och erbjuder analysverktyg som berikar den estetiska upplevelsen. Att en ny utgåva av ArtsLibris också upptar dessa sidor visar återigen att samtidskonsten inte enbart bygger på synlighet eller marknaden, utan på något lika nödvändigt: tanke, registrering och förmedling.