Att förstöra Amazonas med tillstånd från staten: den byråkratiska absurditeten bakom kvicksilverföroreningar
När miljöåklagaren Carlos Chirre och hans team anlände till hamnen efter att ha förstört 15 illegala mudderverk i Coloradofloden (Madre de Dios) fann de inte rättvisa, utan en mobb. Ett 80-tal personer beväpnade med käppar tog dem i hörn, brände deras båtar och hotade att döda dem. "Det är så folket förbjuder", ropade en av kvinnorna som ledde upploppet. Denna scen, dokumenterad i en omfattande rapport av Mongabay Latam, illustrerar en hård verklighet: den peruanska staten har förlorat kontrollen över territoriet.
Guldrushen slutar inte. Som AP News varnar, sprider olaglig gruvdrift över till nya områden i den peruanska djungeln, såsom provinsen Tambopata och jungfruliga hörn av Madre de Dios, och lämnar i dess spår ödelagda djungler och floder omvandlade till giftiga lera.
Ingen är säker. Den historiska vetenskapsstationen Panguana – med mer än 60 års drift i Huánuco – har varit omgiven av grävmaskiner som arbetar dag och natt. Dödshot mot vetenskaplig personal tvingade området att evakueras.
Forskaren Eric Cosio varnar för omfattningen av denna fiende: graden av logistisk sofistikering hos dessa gruvarbetare överstiger vida den för narkotikahandel. De opererar på fullt dagsljus och utvinner guld i medelstor skala och synligt för alla.
Den stora juridiska fällan. Bifloderna är offentliga och immateriella varor, men staten själv är den som har underlättat deras invasion. Enligt utredningen finns det minst 215 nuvarande gruvkoncessioner som korsar fem av huvudbassängerna i regionen.
Det juridiska tricket är perverst: även om koncessionstiteln inte tillåter utvinning av mineralet utan att tidigare ha fått miljötillstånd, räcker det i praktiken att ha det papperet i handen för att installera mudderverk och lura ursprungsbefolkningen, som säger att staten har gett dem den rätten. Men straffrihetens definitiva sköld har ett namn: Comprehensive Registry of Mining Formalization (Reinfo). Som Wired detaljer ger denna tillfälliga registrering (vars giltighet kongressen har förlängts till 2026) kriminell immunitet till registrerade gruvarbetare.
Så länge de uppträder "i formaliseringsprocessen" kan de ta bort flodbädden och använda kvicksilver – handlingar som är förbjudna enligt lag – utan att kunna åtalas som illegala gruvarbetare. I Xataka Hur USA stal en sovjetisk atomubåt på 5 000 meter med en "jätteklo" utan att någon märkte Politisk medverkan. Här kommer faktorn som tydligt förklarar situationen: Luis Otsuka, nuvarande regional guvernör i Madre de Dios och tidigare gruvledare, äger en koncession kallad K-1 som överlappar Tres Islas infödda samfund.
Även om rättsväsendet beordrade upphävandet av dessa medgivanden för att skydda det inhemska territoriet, var det den regionala regeringen i Otsuka själv som år senare återaktiverade dem.
Den nära förestående framtiden. I Loreto-regionen, där gruvdriften precis börjar växa fram starkt, är hälsotragedin redan igång. Enligt forskning från Amazon Scientific Innovation Center (Cincia) har 79 % av de invånare som utvärderats i Nanay River-bassängen redan kvicksilvernivåer i sina kroppar som är högre än gränsen som rekommenderas av Världshälsoorganisationen (WHO).
Claudia Vega, en Cincia-forskare, utfärdar en skrämmande varning: eftersom samhällen i Loreto äter fisk dagligen, skulle en expansion av gruvdrift föra dem närmare nivåer av massförgiftning jämförbara med den historiska Minamata-katastrofen i Japan. På global nivå tar krisen också ut sin rätt på klimatet. Det påvliga katolska universitetet i Peru betonar att avstängningen av mättornet i Panguana direkt äventyrar det internationella AndesFlux-projektet.
Utan denna nyckelstation i centrala Peru förlorar världen viktiga långsiktiga data för att förstå hur nederbörd bildas och hur kolcykeln fungerar i Sydamerika.
Från floden till blodet. Enligt Deutsche Welle straffar föroreningar ursprungsbefolkningen grymmast. Julio Cusurichi, ledare för ursprungsorganisationen AIDESEP, fördömer att studier i Madre de Dios redan visar kvicksilvernivåer långt över vad som är tillåtet hos gravida kvinnor, vilket gör att barn föds med allvarliga neurologiska problem och missbildningar.
Denna bioackumulering är dödlig. Som Claudia Vega (Cincia) förklarar, omvandlas kvicksilver som kastas i vattnet till metylkvicksilver och kommer in i näringskedjan genom köttätande fiskar. Men inte bara det: förbränning av guldamalgam frigör ångor som färdas i kilometer, förgiftar luften i stadsområden och skogar som inte ens har direkt gruvverksamhet.
Bakom denna ekocid finns en törstig internationell marknad. Tyska medier påpekar att det finns en mångmiljontrafik av kvicksilver från Mexiko till Amazonas. Dessutom avslöjar det ett globalt tomrum: Minamatakonventionen – utformad för att stoppa detta giftiga ämne – förbjuder inte helt dess handel, och tillåter det under vissa undantag för hantverksmässig gruvdrift, ett kryphål som hänsynslöst utnyttjas av maffior.
Bakom denna ekocid finns en törstig internationell marknad. Tyska medier påpekar att det finns en mångmiljontrafik av kvicksilver från Mexiko till Amazonas. Dessutom avslöjar det ett globalt tomrum: Minamatakonventionen – utformad för att stoppa detta giftiga ämne – förbjuder inte helt dess handel, och tillåter det under vissa undantag för hantverksmässig gruvdrift, ett kryphål som hänsynslöst utnyttjas av maffior.
En evig skada.
Kvicksilver är inget problem som tiden kan radera ut. "Mersilver, eftersom det är ett element, förstör vi det inte", minns Claudia Vega. Det försvinner inte; den reser helt enkelt, filtrerar ner och förs vidare till nästa generationer. Guldet som idag lämnar den peruanska Amazonas för globala marknader är färgat av något tätare än lera och kvicksilver: det är färgat av medvetna juridiska kryphål.
Staten har skapat ett byråkratiskt monster där att vara registrerad i ett register eller ha en koncession på papper är värt mer än hälsan hos ett inhemskt samhälle eller den naturliga kanalen i en flod. Så länge som lagarna fortsätter att skydda jagaren snarare än den förstörda, kommer Amazonas att fortsätta att förlora striden. Bild | Marco Milon Xataka | Det finns två globala supermakter som slåss om ett fotfäste vid Perus kust: USA och Kina
Originalkälla
Publicerad av Xataka
5 maj 2026, 20:00
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Destruir la Amazonía con permiso del Estado: el absurdo burocrático detrás de la contaminación por mercurio
Beskrivning
Cuando el fiscal ambiental Carlos Chirre y su equipo llegaron al puerto tras destruir 15 dragas ilegales en el río Colorado (Madre de Dios), no encontraron a la justicia, sino a una turba. Unas 80 personas armadas con palos los acorralaron, quemaron sus botes y los amenazaron de muerte. “Así interdicta el pueblo”, le gritó una de las mujeres que lideraba el motín. Esta escena, documentada en un extenso reportaje de Mongabay Latam, ilustra una cruda realidad: el Estado peruano ha perdido el control del territorio. La fiebre del oro no se detiene. Según advierten en AP News, la minería ilegal se está desbordando hacia nuevas zonas de la selva peruana, como la provincia de Tambopata y rincones vírgenes de Madre de Dios, dejando a su paso selvas devastadas y ríos convertidos en lodazales tóxicos. Nadie está a salvo. La histórica estación científica Panguana —con más de 60 años operando en Huánuco— ha sido cercada por retroexcavadoras que operan día y noche. Las amenazas de muerte contra el personal científico obligaron a evacuar la zona. El investigador Eric Cosio advierte sobre la magnitud de este enemigo: el grado de sofisticación logística de estos mineros supera ampliamente al del narcotráfico. Operan a plena luz del día, extrayendo oro a mediana escala y a la vista de todos. La gran trampa legal. Los afluentes son bienes públicos e intangibles, pero el propio Estado es quien ha facilitado su invasión. Según la investigación, existen al menos 215 concesiones mineras vigentes que atraviesan cinco de las principales cuencas de la región. El truco legal es perverso: aunque el título de concesión no autoriza a extraer el mineral sin haber obtenido previamente los permisos ambientales, en la práctica basta con tener ese papel en la mano para instalar dragas y engañar a las comunidades indígenas, afirmando que el Estado les ha otorgado ese derecho. Pero el escudo definitivo de la impunidad tiene un nombre: el Registro Integral de Formalización Minera (Reinfo). Como detalla Wired, este registro temporal (cuya vigencia el Congreso ha extendido hasta 2026) otorga inmunidad penal a los mineros inscritos. Mientras figuren "en proceso de formalización", pueden estar removiendo el lecho del río y usando mercurio —actos prohibidos por ley— sin poder ser procesados como mineros ilegales. En Xataka Cómo EEUU robó un submarino nuclear soviético a 5.000 metros con una “garra gigante” sin que nadie se diera cuenta La complicidad política. Aquí entra el factor que explica la situación de forma meridiana: Luis Otsuka, actual gobernador regional de Madre de Dios y exdirigente minero, posee una concesión llamada K-1 que se superpone a la comunidad nativa Tres Islas. Aunque el Poder Judicial ordenó anular estas concesiones para proteger el territorio indígena, fue el propio gobierno regional de Otsuka el que, años después, las reactivó. El futuro inminente. En la región de Loreto, donde la minería apenas empieza a asomarse con fuerza, la tragedia sanitaria ya está en curso. Según una investigación del Centro de Innovación Científica Amazónica (Cincia), el 79% de los pobladores evaluados en la cuenca del río Nanay ya presentan niveles de mercurio en su organismo superiores al límite recomendado por la Organización Mundial de la Salud (OMS). Claudia Vega, investigadora de Cincia, lanza una advertencia aterradora: debido a que en Loreto las comunidades comen pescado diariamente, una expansión de la minería los acercaría a padecer niveles de intoxicación masiva comparables al histórico desastre de Minamata en Japón. A nivel global, la crisis también pasa factura climática. La Pontificia Universidad Católica del Perú subraya que la paralización de la torre de medición en Panguana compromete directamente al proyecto internacional AndesFlux. Sin esta estación clave en el centro del Perú, el mundo pierde datos vitales a largo plazo para entender cómo se forman las lluvias y cómo funciona el ciclo del carbono en toda Sudamérica. Del río a la sangre. Según Deutsche Welle, la contaminación castiga con mayor crueldad a los pueblos originarios. Julio Cusurichi, dirigente de la organización indígena AIDESEP, denuncia que los estudios en Madre de Dios ya muestran niveles de mercurio muy por encima de lo permitido en mujeres embarazadas, provocando que los niños nazcan con severos problemas neurológicos y malformaciones. Esta bioacumulación es letal. Como explica Claudia Vega (Cincia), el mercurio arrojado a las aguas se transforma en metilmercurio y entra a la cadena trófica a través de los peces carnívoros. Pero no solo eso: la quema del amalgama de oro libera vapores que viajan kilómetros, envenenando el aire de zonas urbanas y bosques que ni siquiera tienen actividad minera directa. Detrás de este ecocidio hay un mercado internacional sediento. El medio alemán señala que existe un tráfico multimillonario de mercurio proveniente de México hacia la Amazonía. Además, expone un vacío global: el Convenio de Minamata —diseñado para frenar este tóxico— no prohíbe completamente su comercio, permitiéndolo bajo ciertas excepciones para la minería artesanal, una grieta que es aprovechada sin piedad por las mafias. Detrás de este ecocidio hay un mercado internacional sediento. El medio alemán señala que existe un tráfico multimillonario de mercurio proveniente de México hacia la Amazonía. Además, expone un vacío global: el Convenio de Minamata —diseñado para frenar este tóxico— no prohíbe completamente su comercio, permitiéndolo bajo ciertas excepciones para la minería artesanal, una grieta que es aprovechada sin piedad por las mafias. {"videoId":"x8oyhxs","autoplay":false,"title":"Kim Jong Un en un vídeo cinematográfico compartido por North Korean TV", "tag":"Corea del Norte", "duration":"713"} Un daño perpetuo. El mercurio no es un problema que el tiempo pueda borrar. "El mercurio, como es un elemento, no lo destruimos", recuerda Claudia Vega. No desaparece; simplemente viaja, se filtra y se hereda a las próximas generaciones. El oro que hoy sale de la Amazonía peruana hacia los mercados globales está manchado por algo más denso que el lodo y el mercurio: está manchado de vacíos legales deliberados. El Estado ha creado un monstruo burocrático donde estar inscrito en un registro o tener una concesión en un papel vale más que la salud de una comunidad nativa o el cauce natural de un río. Mientras las leyes sigan protegiendo al destructor antes que al destruido, la Amazonía seguirá perdiendo la batalla. Imagen | Marco Milon Xataka | Hay dos superpotencias globales peleando por hacerse un hueco en la costa de Perú: Estados Unidos y China (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Destruir la Amazonía con permiso del Estado: el absurdo burocrático detrás de la contaminación por mercurio fue publicada originalmente en Xataka por Alba Otero .
