De frigör sig själva som ett par, ensamma: tillgång till bostäder har mycket att göra med ojämlikhet mellan könen
En "tidning" påpekar att de ekonomiska skillnader som uppstår redan under ungdomens första år gynnar kvinnor som lever som par. En tredjedel av de unga som bor hos sina föräldrar kan inte köpa eller hyra: ”Jag behöver din hjälp till 100 %” Frigörelse är ett problem idag. Osäkerheten och bostadspriserna har gjort att lämna familjehemmet för att bli självständigt något otänkbart för många unga, pojkar och flickor.
Men sättet på vilket denna självständighet kommer talar om något annat: könsskillnaden gör att kvinnor mer benägna att frigöra sig som ett par, medan män gör det ensamma eller i delade lägenheter. Forskaren Jimena Contreras undersöker i en uppsats hur de arbetskrafts- och ekonomiska skillnaderna som uppstår redan under ungdomens första år driver kvinnor att leva som ett par, ett faktum med långsiktiga konsekvenser: när barnen kommer tar de mycket mer av vårdbördan och i händelse av separation får deras ekonomiska autonomi ett hårdare slag än deras. Emancipationsgraden har inte slutat sjunka på minst tjugo år, för män och kvinnor.
Uppgifterna uppdelade efter kön visar dock att mellan 18 och 34 års ålder är denna siffra 7,6 punkter högre för kvinnor. Det vill säga att unga kvinnor blir mer självständiga än unga män. Om vi fokuserar på gruppen mellan 30 och 34 år är skillnaden ännu större: 70 % av kvinnorna bor utanför familjens hem, jämfört med 56 % av männen.
Contreras forskning tyder på att, trots vad det kan tyckas, högre kvinnlig emancipation inte är liktydigt med mer ekonomiskt oberoende. De ekonomiska villkoren för unga emanciperade kvinnor är sämre än deras motsvarigheter: de har lägre nettoinkomst och deras deltidssysselsättning är fyra gånger så stor som män. "De män som blir emanciperade gör det praktiskt taget alla på heltid. De kvinnor som blir emanciperade upprätthåller partialitetsgraden fyra gånger högre.
Detta har direkta konsekvenser för inkomst, bidrag och karriärutveckling", visar forskningen. Och det får också konsekvenser i sättet att frigöra. "Uppgifterna bekräftar att för kvinnor fungerar paret som huvudkanalen för att lämna familjens hem", betonar forskaren. Bland unga kvinnor som lämnar hemmet bor 69 % med en partner, jämfört med 51 % av männen.
Den skillnaden har bibehållits under åren. Bland emanciperade män bor 29 % ensamma och 20 % delar lägenhet, "alternativ som är mycket mindre frekventa bland kvinnor." "Detta tyder på att en betydande del av kvinnors frigörelse inte reagerar på ökad ekonomisk kapacitet, utan på dynamik som migration eller parbildning, som driver ut kvinnor från föräldrahemmet utan att nödvändigtvis ha resurserna att självständigt upprätthålla det oberoendet", fortsätter Contreras, som insisterar på att det är vad som händer på arbetsmarknaden, där klyftan av denna åldersnivå reproduceras, vilket reproducerar en viss ålder. hos kvinnor och män. Socialisering och stereotyper Professorn i sociologi vid Carlos III-universitetet i Madrid Constanza Tobío betonar att graden av frigörelse för unga människor har minskat i decennier och att hur män och kvinnor gör det dock alltid har visat den trenden.
Tobío förklarar att det, förutom arbete och ekonomiska villkor, finns ett socialt faktum som också förklarar det: kvinnor tenderar att gå ihop med lite äldre män. Detta innebär att deras frigörelse som par sker tidigare än för män i deras ålder. För Tobío är det mycket troligt att vissa könsstereotyper agerar på detta annorlunda sätt att frigöra.
Å ena sidan den där åldersasymmetrin som är så antagen och utbredd i relationer. Å andra sidan är paret som en strävan som fortsätter att vara mycket viktig i kvinnlig socialisering, medan när det gäller män uppmuntras personlig autonomi eller socialisering med sina manliga kamrater mer. Vad de ekonomiska uppgifterna visar är att för kvinnor ökar möjligheten att få tillgång till en hyresbostad och i ännu högre grad en bostad att äga avsevärt om de gör det med en partner, mer än för män. ”Kvinnor som frigör sig själva är väldigt få jämfört med män.
Det är en cirkel som livnär sig på sig själv med konsekvenser för kvinnors ekonomiska självständighet: om egendomen tillhör deras partner, om de är beroende av den partnern för att få tillgång till ett hem eller om majoriteten av deras inkomst kommer från honom... Denna ojämlikhet i arbete och inkomst gör att när deras barn anländer antar de oproportionerligt mycket omsorgsarbete. Allt detta gör att om ett par bryter upp så hamnar de i en sämre position”, avslutar han.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
2 maj 2026, 21:53
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Ellas se emancipan en pareja, ellos solos: el acceso a la vivienda tiene mucho que ver con la desigualdad de género
Beskrivning
Un 'paper' señala que las diferencias económicas que se dan ya en los primeros años de juventud favorecen que las mujeres vivan en parejaUn tercio de los jóvenes que viven con sus padres no pueden ni comprar ni alquilar: “Necesito su ayuda al 100%” Emanciparse es hoy un problema. La precariedad y el precio de la vivienda han hecho que salir de la casa familiar para independizarse sea algo impensable para muchos jóvenes, chicos y chicas. Pero la manera en la que llega esa independencia habla de algo más: la brecha de género hace que las mujeres tiendan más a emanciparse en pareja, mientras que los hombres lo hacen solos o en pisos compartidos. La investigadora Jimena Contreras indaga en un paper sobre cómo las diferencias laborales y económicas que se dan ya en los primeros años de juventud empujan a las mujeres a vivir en pareja, un hecho con consecuencias a largo plazo: cuando llegan los hijos, ellas asumen mucha más carga de cuidados y, en caso de separación, su autonomía económica sufre un golpe más duro que la de ellos. La tasa de emancipación no ha parado de caer desde hace, al menos, veinte años, para hombres y para mujeres. Sin embargo, los datos desagregados por sexo muestran que entre los 18 y los 34 años esa tasa es 7,6 puntos mayor en el caso de las mujeres. Es decir, las jóvenes se independizan más que los jóvenes. Si nos concentramos en el tramo de entre 30 y 34 años, la diferencia es aún mayor: el 70% de las mujeres viven fuera del hogar familiar, frente al 56% de los hombres. La investigación de Contreras sugiere que, pese a lo que pueda parecer, las mayores tasas de emancipación femenina no equivalen a más independencia económica. Las condiciones económicas de las mujeres jóvenes emancipadas son peores que las de sus homólogos: tienen menos renta neta y su tasa de empleo a tiempo parcial cuadruplica la de los hombres. “Los hombres que se emancipan lo hacen prácticamente todos a jornada completa. Las mujeres que se emancipan mantienen tasas de parcialidad cuatro veces superiores. Esto tiene consecuencias directas sobre ingresos, cotización y progresión profesional”, señala la investigación. Y tiene, también, consecuencias en la manera de emanciparse. “Los datos confirman que, para las mujeres, la pareja funciona como el canal principal de salida del hogar familiar”, subraya la investigadora. Entre las jóvenes que se van de casa, el 69% convive en pareja, frente al 51% de los hombres. Esa diferencia se ha mantenido a lo largo de los años. Entre los hombres emancipados, un 29% vive solo y un 20% comparte piso, “opciones mucho menos frecuentes entre las mujeres”. “Esto sugiere que una parte significativa de la emancipación de las mujeres no responde a una mayor capacidad económica, sino a dinámicas como la migración o la formación de pareja, que empujan a las mujeres fuera del hogar parental sin que dispongan necesariamente de los recursos para sostener esa independencia de forma autónoma”, prosigue Contreras, que insiste en que es lo que sucede en el mercado laboral, donde la brecha se reproduce desde edades tempranas, lo que hasta cierto punto promueve este esquema de emancipación en mujeres y hombres. Socialización y estereotipos La catedrática de Sociología de la Universidad Carlos III de Madrid Constanza Tobío subraya que la tasa de emancipación de la gente joven lleva décadas descendiendo y que, sin embargo, la manera en la que lo hacen hombres y mujeres siempre ha mostrado esa tendencia. Tobío explica que, además de los condicionantes laborales y económicos, hay un hecho social que también lo explica: las mujeres tienden a emparejarse con hombres algo más mayores. Eso hace que su emancipación en pareja se produzca antes que la de los hombres de su edad. Para Tobío, es muy plausible que ciertos estereotipos de género estén actuando sobre esa manera distinta de emanciparse. Por un lado, esa asimetría de edad tan asumida y extendida en las relaciones. Por otro, la pareja como una aspiración que sigue siendo muy importante en la socialización femenina, mientras que en el caso de los hombres se fomenta más la autonomía personal o la socialización con sus pares hombres. Lo que los datos económicos ponen de manifiesto es que para las mujeres la posibilidad de acceder a una vivienda en alquiler y, todavía más, a una vivienda en propiedad, aumentan significativamente si lo hacen con una pareja, más que en el caso de los hombres. “Las mujeres que se emancipan solas son muy pocas respecto a los hombres. Es un círculo que se retroalimenta con consecuencias en la independencia económica de las mujeres: si la propiedad es de su pareja, si depende de esa pareja para acceder a una vivienda o si la mayoría de los ingresos proceden de él... Esa desigualdad laboral y de ingresos hace que cuando llegan los hijos ellas asuman de forma desproporcionada el trabajo de cuidados. Todo ello hace que si una pareja se deshace, ellas queden en peor posición”, concluye.
