Teknik 4 tim sedan

En expert finner nyckeln: "Det är inte vildsvinen som korsar våra vägar, det är våra vägar som korsar deras livsmiljöer"

1959 dokumenterade biologen Jane Goodall hur nyöppnade vägar i Östafrika förändrade förfäders resvägar för primater och andra däggdjur, vilket tvingade dem att ändra rörelse- och matmönster. Årtionden senare har den tidiga observationen blivit en av de stora säkerheterna för modern ekologi: en väg delar aldrig bara ett landskap.

Staden som en osynlig barriär. Moderna städer ses ofta som perfekta maskiner för att flytta människor: bilar, tunnelbanor, skotrar, vägar och vägar utformade för att optimera varje mänsklig resa. Men den logiken har en dold kostnad.

Under det nätverket av asfalt och glas samexisterar tusentals djur i en miljö som för dem fungerar som en permanent fälla. Urban rörlighet, så effektiv för oss, blir för vilda djur till ett territorium fullt av hinder, buller och dödspunkter som förändrar deras dagliga liv och minskar deras livsrum.

Bullret som tvingar fram förändringar. En av de mest djupgående effekterna är akustisk. Många fåglar är beroende av sång för att försvara territorium, hitta en kompis eller kommunicera, men det konstanta trafikljudet har tvingat många arter att ändra sitt beteende.

Vissa höjer sin tonhöjd, andra för fram sina låtar i gryningen och andra försvinner helt enkelt. Att anpassa har ett pris: mer energiförbrukning, mindre reproduktionseffektivitet och konstant stress som bryter balanser som byggts upp under tusentals år. Glas, bilar och tysta dödsfall.

De sa i en Vanguardia-rapport att det mest dödliga hotet ofta inte ens ses. Glasytor, genomskinliga skärmar och upplyst infrastruktur orsakar tusentals fågelkollisioner varje år. Robin, chiffchaffs och trastar är bland de mest drabbade arterna, fångade av en arkitektur som är neutral för det mänskliga ögat, men för dem är det en osynlig fälla.

Till detta kommer vägtrafiken, som förvandlar sekundära vägar och stadsvägar till autentiska dödlighetskorridorer, särskilt för amfibier under deras migrationer. Det är inte de som invaderar. Här kommer idén som sammanfattar den verkliga förändringen av synsätt.

Som ekologen Joan Pino säger i mitten, "det är inte vildsvin eller rådjur som korsar våra vägar, det är våra vägar som korsar deras livsmiljöer." Frasen demonterar en utbredd uppfattning: att faunan bryter sig in i mänskliga utrymmen.

Verkligheten är den motsatta. I decennier har vi splittrat skogar, naturliga korridorer och passager med vägar, tågspår och bostadsområden. När ett vildsvin dyker upp på en motorväg eller ett rådjur på en länsväg, invaderar det ingenting; Han försöker röra sig genom ett territorium som alltid var hans.

Priset för att skära upp naturen.

That cut has measurable consequences. I Katalonien har olyckorna med vilda djur fördubblats under det senaste decenniet och nu överstiger flera tusen per år. I den meningen är det inte bara en fråga om trafiksäkerhet, utan ett tecken på att den ekologiska uppkopplingen brister.

Utrymmen som Collserola blir, trots sin närhet till stora grönområden, allt mer isolerade på grund av tätheten av trafik och spridningen av infrastruktur. Fysiskt avstånd spelar mindre roll än medelvägens fientlighet. I Xataka har Doñana ett problem och de mest sakkunniga jägarna har lösningen: ett gammalt knep för att veta vilken tid på natten vildsvinen dyker upp.

Omtänka den delade staden. Det är möjligt att lösningen inte bara kommer att involvera att bygga isolerade övergångsställen för vilda djur, även om de fortfarande är nödvändiga. Utmaningen är mycket bredare: att utforma permeabla territorier där biologisk mångfald kan röra sig utan att stöta på dödliga barriärer med några hundra meters mellanrum.

Inglasningar anpassade för fåglar, mindre aggressiv belysning för fladdermöss, gröna korridorer och mindre privat trafik är en del av denna nya logik. From this prism, the city of the 21st century can no longer be thought of as an exclusively human space; det måste i allt högre grad förstås som ett delat ekosystem där förflyttning inte innebär att utvisa eller tysta resten av de osynliga grannarna. Bild | X I Xataka | I Spanien sätter vi GPS på vildsvin för att följa deras vandringar.

Och vi upptäcker överraskande saker i Xataka | En "fiende" invaderar Storbritannien i stor skala och det är en av de smartaste den någonsin har mött: bläckfisken (instagramScript) Nyheten En expert hittar nyckeln: "Det är inte vildsvinen som korsar våra vägar, det är deras habitat"

En expert finner nyckeln: "Det är inte vildsvinen som korsar våra vägar, det är våra vägar som korsar deras livsmiljöer"

Originalkälla

Publicerad av Xataka

17 june 2026, 12:30

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Un experto da con la clave: “No son los jabalíes los que cruzan nuestras carreteras; son nuestras carreteras las que cruzan sus hábitats”

Beskrivning

En 1959, la bióloga Jane Goodall documentó cómo carreteras recién abiertas en África oriental alteraban rutas ancestrales de desplazamiento de primates y otros mamíferos, obligándolos a cambiar patrones de movimiento y alimentación. Décadas después, aquella observación temprana se ha convertido en una de las grandes certezas de la ecología moderna: una carretera nunca divide solo un paisaje.  La ciudad como barrera invisible. Las ciudades modernas suelen pensarse como máquinas perfectas para mover personas: coches, metros, patinetes, carreteras y avenidas diseñadas para optimizar cada trayecto humano. Pero esa lógica tiene un coste oculto.  Bajo esa red de asfalto y cristal, miles de animales conviven en un entorno que para ellos funciona como una trampa permanente. La movilidad urbana, tan eficiente para nosotros, se convierte para la fauna en un territorio lleno de obstáculos, ruido y puntos de muerte que alteran su vida diaria y reducen su espacio vital. El ruido que obliga a cambiar. Uno de los impactos más profundos es el acústico. Muchas aves dependen del canto para defender territorio, encontrar pareja o comunicarse, pero el ruido constante del tráfico ha obligado a muchas especies a cambiar su comportamiento.  Algunas elevan el tono, otras adelantan sus cantos a la madrugada y otras simplemente desaparecen. Adaptarse tiene un precio: más gasto energético, menos eficacia reproductiva y un estrés constante que rompe equilibrios construidos durante miles de años. Cristal, coches y muertes silenciosas. Contaban en un reportaje de la Vanguardia que la amenaza más mortal muchas veces ni siquiera se ve. Las superficies acristaladas, las pantallas transparentes y las infraestructuras iluminadas provocan miles de colisiones de aves cada año.  Petirrojos, mosquiteros y zorzales están entre las especies más afectadas, atrapadas por una arquitectura que para el ojo humano es neutra, pero para ellas es una trampa invisible. A esto se suma el tráfico rodado, que convierte carreteras secundarias y vías urbanas en auténticos corredores de mortalidad, especialmente para anfibios durante sus migraciones. No son ellos los que invaden. Aquí entra la idea que resume el verdadero cambio de mirada. Como plantea el ecólogo Joan Pino en el medio, “no son los jabalíes o los corzos los que cruzan nuestras carreteras; son nuestras carreteras las que cruzan sus hábitats”. La frase desmonta una percepción muy extendida: la de que la fauna irrumpe en espacios humanos.  La realidad es la inversa. Durante décadas hemos fragmentado bosques, corredores naturales y zonas de paso con carreteras, vías de tren y urbanizaciones. Cuando un jabalí aparece en una autopista o un corzo en una comarcal, no está invadiendo nada; está intentando moverse por un territorio que siempre fue suyo. {"videoId":"x7zvhsf","autoplay":false,"title":"HAMBURGUESAS REALES VS. FAKE ¿Podrías diferenciarlas?", "tag":"comida", "duration":"221"} El precio de trocear la naturaleza. Ese recorte tiene consecuencias medibles. En Cataluña, los accidentes con fauna se han duplicado en la última década, superando ya varios miles al año. En ese sentido, no es solo una cuestión de seguridad vial, sino una señal de que la conectividad ecológica está fallando.  Espacios como Collserola, pese a su proximidad a grandes áreas verdes, quedan cada vez más aislados por la densidad de tráfico y la proliferación de infraestructuras. La distancia física importa menos que la hostilidad del terreno intermedio. En Xataka Doñana tiene un problema y los cazadores más expertos la solución: un viejo truco para saber a qué hora de la noche aparecen los jabalíes Repensar la ciudad compartida. Es posible que la solución no pase únicamente por construir pasos de fauna aislados, aunque sigan siendo fundamentales. El reto es mucho más amplio: diseñar territorios permeables donde la biodiversidad pueda desplazarse sin encontrar barreras letales cada pocos cientos de metros.  Acristalamientos adaptados para aves, iluminación menos agresiva para murciélagos, corredores verdes y menos tráfico privado son parte de esa nueva lógica. Desde ese prisma, la ciudad del siglo XXI ya no puede pensarse como un espacio exclusivamente humano, tendrá que entenderse, cada vez más, como un ecosistema compartido donde moverse no implique expulsar o silenciar al resto de vecinos invisibles. Imagen | X En Xataka | En España estamos poniendo GPS a los jabalíes para seguir sus andanzas. Y estamos descubriendo cosas sorprendentes En Xataka | Un "enemigo" está invadiendo Reino Unido a gran escala y es uno de los más inteligentes a los que se ha enfrentado: el pulpo (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Un experto da con la clave: “No son los jabalíes los que cruzan nuestras carreteras; son nuestras carreteras las que cruzan sus hábitats” fue publicada originalmente en Xataka por Miguel Jorge .

3 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.