Konst som dygd och fördömande
Konstens dygd är själva dess fördömande, denna djävulska ironi, eftersom det inte finns någon tröst i att veta och erkänna att i det som just ger oss och ger oss liv, är det där vi finner en säker och oundviklig död. Man går alltså, eller helt enkelt begränsar sig till att gå, utan att förvänta sig något i gengäld förutom att kunna njuta av landskapet, utan att söka någon längre väg än att kunna gå. Böckerna, mina egna, inte någon annans, är helt enkelt det, utan någon annan avsikt än att skriva som ett behov av att andas.
Tjuren som i fjärran markerar sin terräng så att man inte kommer för nära, fantasin att föreställa sig den där Juan Belmonte som i... See More
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
24 april 2026, 21:05
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El arte como virtud y condena
Beskrivning
La virtud del arte es su condena misma, diabólica ironía ésta, pues ningún consuelo alberga el conocer y reconocer que, en aquello que justamente nos da y se nos da la vida, es donde hallamos una cierta e inevitable muerte. Así, uno anda, o simplemente se limita a pasear, sin esperar nada a cambio salvo el poder disfrutar del paisaje, sin buscar mayor camino que el de poder caminar. Los libros, los míos propios, que no los de nadie más, son sencilla y llanamente eso, sin más pretensión que escribir como necesidad de respirar. El toro que a lo lejos va marcando su terreno para que no te acerques demasiado, la fantasía de imaginar a ese Juan Belmonte que en... Ver Más
