Moreno ber om omröstningen om "concord" för att inte vara beroende av Vox: "Vi vet vad som har hänt på andra platser"

Den populära kandidaten varnar för att det finns fyra deputerade i luften som hans absoluta majoritet kan vara beroende av, försvarar sin lednings "vackra verklighet" och framställer sig själv som den ende som kan leda ett "nyt förändringsskede": "Vi sår" Folkhälsokrisen skakar om kampanjen i Andalusien och sätter Juanma Morenos absoluta majoritet i riskzonen för Juanma Morenos kampanj till Malaga som Manuel se återvänder till Malaga. Telmo, om möjligt utan ledning av Vox, med en vädjan till mobilisering i sista minuten som skulle ge en "tillräcklig" majoritet eller stabilitet som skulle avvärja den "röra" som skulle vara, säger han, att förhandla med extremhögern. Det målet står på spel för fyra deputerade i luften, inklusive en för Malaga, som är beroende av deltagande, d'Hondt-systemet och hur många andalusier som går till valurnorna på söndag. "Det kommer att bli tight.

Vi kommer att behöva vänta till sista kvartalet, sista minuten och förmodligen den sista korgen. Nittio-någonting procent av rösterna", har den tillförordnade presidenten och omvalskandidaten varnat, innan han ber om att få "sammanlagd" rösterna. "Alla passar här," sa han. Alternativet är kaos, har han kommit för att säga, nästan efterlikna den mytomspunna tecknade brodervargen. "Vi spelar regering eller vanstyre, och vi vet redan vad som har hänt på andra platser, där lagar inte är godkända; vi spelar samförstånd eller oenighet; förflutna eller framtid." Varningen som utfärdats med allvar står i kontrast till kampanjens vitalistiska ton och den fantastiska eftermiddagen som tillbringades framför strandpromenaden i Malaga.

I slutet av kampanjen var partiledaren, Alberto Núñez Feijoo, inte närvarande vid ett möte i Almería. Moreno har polerat en politisk profil av en vänlig karaktär, en idealisk svärson, som han tar ut på promenader med nöje. I den här berättelsen om ett välmående Andalusien som avancerar hand i hand med en emulator av Adolfo Suárez finns det inget utrymme för något som påminner oss om att det finns en miljon andalusier på väntelistor för sjukvården och tusentals som väntar månader på hjälp från myndigheten, stängningen av klassrum eller bristen på bostäder till rimliga priser.

Dessa sprickor som redan spricker sömmarna för de autonomt ägda offentliga tjänsterna är resultatet av överdriften av en bitter opposition: "Vissa har för avsikt att driva en kampanj på en plattform av lögner. De har förmedlat att vi är stora förstörare av offentliga tjänster och ekonomin", klagar Moreno. En konstgjord historia, säger han, som kolliderar med "den vackra verkligheten: vårdcentraler, sjukhus, skolor, institut, vårdcentraler ...".

Sanningen är att de senaste spårningarna tyder på att missnöje med hälsosituationen har nått den grad att den absoluta majoriteten av PP utsätts för risk. Han erkänner visserligen att det alltid finns utrymme för förbättringar, han säger att han förstår "frustrationerna", "att veta att vi måste anstränga oss mer", men sedan betonar han att han är inne i det, börjar ett "nyt förändringsskede", även om det kommer att överskrida de åtta år som han satt som gräns. "Vi sår, även om det ibland tar tid att skörda, skördas det alltid", lovar han. En absolut majoritet i riskzonen Moreno når mållinjen efter en kampanj där han inte lämnat någon pinne orörd eller mark kvar att trampa på.

Han har sjungit, i sällskap med andra eller artificiell intelligens; hälsade en ko för att vara den hon är (barnbarn till en annan ko som, tror den andalusiske presidenten, gav honom tur. Nu strävar han efter att träffa sitt barnbarnsbarn); beviljat intervjuer till medier som han undvikit fram till nu och till medier han vänder sig till varje dag han har en möjlighet; samlade med fulla händer, oavsett kilometer. I slutspurten var det dags att klämma till varenda droppe, på jakt efter den sista plats som skulle undvika "röran", den drivande idén om en kampanj där han har undvikit hand-to-hand-kampen med Vox.

Moreno känner (eller mer än så) att hans svaga flank är till vänster, i en PSOE som försöker hålla mark, och inte så mycket i Vox, som han kanske måste erbjuda de eftergifter som hans parti redan har gett i Aragón och Extremadura för att stanna kvar i San Telmo. Mätningarna ger en absolut majoritet i Tenguerengue, beroende på en handfull dansande röster, och Moreno försäkrar att det finns fyra platser på tråden. Det är svårt att urskilja hur mycket som är sann data, och hur mycket är en plågsam historia som väcker hans anhängare och avvärjer det överskott av självförtroende som kan förstöra den lugnhet med vilken han har regerat under den senaste valperioden.

I den här situationen finns det ingen handling som blir över. På torsdag besöker du en boskapsgård i Pedroches-dalen, chattar med en man som förlorat en son som led av fjärilsskinn, umgås med unga universitetsstudenter och erbjuder några intervjuer, nu på Canal Sur, då RNE, även Cadena Ser, för att inte tala om. Denna fredag, från Sevilla till Granada tills du når Malaga, där du tillbringar fem minuter med att skaka en handfull hand och de sjöng redan sin sång.

Det har mycket att göra med klichén att varje röst räknas, som har mycket sanning. Fyra av de sista åtta suppleanterna, de så kallade kvarlevorna, föll på PP:s sida 2022, tre av dem med drygt tusen röster. Utan dem hade det inte blivit en absolut majoritet.

Och Moreno sjöng The warning is a downer vid ett rally som detta. PP bär på den positiva trögheten hos någon som vet att de är vinnaren, och försöker bara mäta storleken på sin seger så att den är total. Det andra, segern som får honom i händerna på Vox, vill de inte ens ta hänsyn till, vilket Moreno själv erkänner.

Så vid slutrallyt, en massa Kilometro Sur, öl, skämt och en konsert med slutversioner för att motarbeta den förmodade knorrande karaktären de hittar på andra sidan. "Sjung, sjung", säger de till honom när han ställer sig framför mikrofonen. Först rymmer han sig själv: "Dagen kommer." Men sedan verkar det så överdrivet, saken är så ägglig att den ger folk lite av vad de vill ha: "Jag vaknade...". Om ens provinspresidenten har uppmuntrat att fråga efter ämnet i barer...

Karaktären fungerar så bra för honom att han inte har några problem med att avslöja hur han har byggt det och till och med lämna över gamla fakturor. "2018 sa de till mig att jag var tråkig. Ja, ja", säger han, och folk kan inte tro det, med hur bra den här mannen berättar skämt. "De sa: 'Det är tråkigt, tråkigt'", återvänder han till bråket, och publiken är förvånad, men de sjunger till och med. "Som mina motståndare säger, "bröd utan salt." Han avslutade. Förklaringen till denna förvirring, säger han, är att han inte skriker, han ger "samförstånd, säkerhet, framsteg." Och han är ingen skäll.

Men det betyder inte att det är intetsägande. ”Vi är glada människor, det är klart vi sjunger. Vi sjunger och gråter för det är de vi är", säger han. Du behöver inte ens peta i Montero för mycket, för det finns redan Elías Bendodo, som illvilligt lyfter fram socialistens fel i kampanjen och återställer klagomålet med Katalonien. "Vi bygger hoppet, vi vill lägga till, inte subtrahera.

Vi ska arbeta för samexistens, så att det inte blir någon splittring mellan andalusier. Vi gillar harmoni, att komma överens. Vi gillar inte att folk skriker på den ena eller andra sidan." Stillheten är det mest eftertraktade. "Vi politiker är också här för att göra medborgarna lite gladare, utan att förolämpa dem, utan att skälla ut dem." Och det slutar med att han ber om omröstningen med det definitiva argumentet: "Vi är bra människor och vi gillar bra människor." Vem skulle vilja förstöra din söndag genom att ta med din griniga kusin in i ditt hus?

Jo det.