Patti Smith: Vandrar genom det frusna fältet
Alla som var ung på 70-talet måste komma ihåg chocken de kände den dagen de första gången hörde Patti Smiths röst sjunga "Gloria". "Gud dog för någons synder / men inte för mina", sjöng - skrek, stönade, tjöt - den där tjejen med väldigt svart hår (färgen på en kråkvinge, skulle dåliga romaner säga) som verkade ha en hammare i hjärtat. Efter Janis Joplin och Joni Mitchell var Patti Smith den första kvinnliga sångerskan som fick oss att glömma den där dumma fördomen att kvinnor inte kunde göra rock. Men det vore ett misstag att reducera Patti Smith till sin roll som rockare, oavsett hur bra hennes album har varit....
See More
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
29 april 2026, 15:49
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Patti Smith: Vagando por el campo helado
Beskrivning
Cualquiera que haya sido joven en los años 70 tendrá que recordar la conmoción que sintió el día en que oyó por primera vez la voz de Patti Smith cantando «Gloria». «Dios murió por los pecados de alguien/ pero no por los míos», cantaba -gritaba, gemía, aullaba- aquella chica de pelo muy negro (color ala de cuervo, dirían las malas novelas) que parecía llevar un martillo pilón en el corazón. Después de Janis Joplin y Joni Mitchell, Patti Smith fue la primera cantante femenina que nos hizo olvidar aquel estúpido prejuicio de que las mujeres no podían hacer rock. Pero sería un error reducir a Patti Smith a su papel de rockera, por muy buenos que hayan sido sus álbumes.... Ver Más
