Sopranen Felicity Lott dör vid 79 år
Fem dagar efter att hon offentligt meddelat att hon lider av terminal cancer har den brittiska sopranen Felicity Lott avlidit vid 79 års ålder. Sångerskan, som varit sjuk i ett år, hade nyligen meddelat att hon skulle donera en del av sina kostymer till en välgörenhetsauktion för ett palliativt vårdcenter, där de också bekräftade att sjukdomen redan fortskrider utan avhjälpning. Enligt hans företrädare mötte han processen "med stor värdighet och acceptans" och bibehöll till slutet den elegans och lugn som präglade hela hans karriär.
Född i Cheltenham 1947, i en familj av amatörmusiker, visade Lott ett intresse för musik från en ung ålder. Han studerade piano och fiol och började ta sångkurser, även om hans stora passion till en början var franska språket. Han studerade franska och latin vid Royal Holloway College, University of London med tanken på att bli tolk.
Under en akademisk vistelse nära Grenoble som engelsk assistent skrev hon in sig på Grenobles konservatorium, där en lärare upptäckte hennes extraordinära sångegenskaper och uppmuntrade henne att ägna sig åt att sjunga professionellt. När han återvände till England fick han ett stipendium för att studera vid Royal Academy of Music, en institution från vilken han tog examen 1973 med Principal's Prize. Populärt känd som Flott eller Flotty, debuterade hon 1975 på English National Opera i London och spelade Pamina i "The Magic Flute".
Bara ett år senare deltog han i premiären av "We Come To The River", av Henze, på Royal Opera House i Covent Garden, och inledde ett nära och varaktigt förhållande med Glyndebourne Festival. Där spelade hon först grevinnan i 'Capriccio' på företagets turné och 1977 gjorde hon sin officiella festivaldebut som Anne Trulove i Stravinskys 'The Rake's Progress'. Under flera decennier uppträdde han i några av de viktigaste operahusen i världen, inklusive Wien, Milano, Paris, München, Berlin, Dresden, New York och Chicago, och arbetade också med regissörer som Carlos Kleiber, Bernard Haitink, Antonio Pappano och Simon Rattle.
Hans tolkningar av Mozart och Richard Strauss hyllades särskilt av kritiker och publik. Bland hennes mest emblematiska roller var marskalken från 'Knight Knight', som anses vara en absolut referens, grevinnan Madeleine från 'Capriccio', Arabella, Christine från 'Intermezzo', grevinnan Almaviva från 'The Marriage of Figaro', Fiordiligi i 'Così fan tutte', Donna Elviranni i 'Den,' Elviranni i 'Den,' guvernant från 'The Turn'. of the Screw', Lady Billows i 'Albert Herring', Blanche i 'Dialogues des Carmélites' och Elle i 'La voix humaine'. Lott glänste också i operettrepertoaren, där han visade upp en mycket beundrad scentalang.
Hon spelade titelrollen i Lehárs 'Den glada änkan' både på scen och i en berömd inspelning för EMI 1993. Hon spelade senare Rosalinde i Johann Strauss 'Flagermusen' och Hélène i Offenbachs 'Vackra Helen' på Théâtre du Châtelet i Paris, en produktion som regisserades av Laurent Pelly och dirigerades särskilt av Marc Pelly och hennes namn. Säsongen 2004/2005 triumferade han igen med "The Grand Duchess of Gerolstein".
Förutom sin operakarriär var hon en känd konsert- och recitalartist. I flera år samarbetade han nära med pianisten Graham Johnson, som han träffade på Royal Academy of Music, och var en del av Songmakers Almanac-projektet. Hans repertoar inkluderade lieder av Schubert, Schumann, Brahms, Wolf och Strauss, samt franska melodier och engelska sånger av Britten eller William Walton.
Hennes tolkningsförfining, hennes oklanderliga diktion och hennes musikaliska känslighet gjorde henne till en av de stora uttolkarna av den europeiska vokalrepertoaren. Som ett erkännande för sin karriär fick han ett flertal hedersdoktorer från universitet som Oxford, London, Leicester, Sussex och Sorbonne i Paris. Den franska regeringen utmärkte henne med titlarna Officier dans l'Ordre des Arts et des Lettres 1990 och Chevalier de la Légion d'Honneur 2001.
Samma internationella prestige återspeglades även i Storbritannien, där hon utsågs till CBE 1990 och Dame of the British Sheerisches titel196 även till La Bayterisches kejsartitel. Kammersängerin och Wigmore Halls medalj.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
17 maj 2026, 19:14
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Muere a los 79 años la soprano Felicity Lott
Beskrivning
Cinco días después de anunciar públicamente que padecía un cáncer terminal, la soprano británica Felicity Lott ha fallecido a los 79 años. La cantante, que llevaba un año enferma, había comunicado recientemente que donaría parte de sus trajes para una subasta benéfica destinada a un centro de cuidados paliativos, donde además le confirmaron que la enfermedad avanzaba ya sin remedio. Según su representante, afrontó el proceso «con gran dignidad y aceptación», manteniendo hasta el final la elegancia y la serenidad que marcaron toda su carrera. Nacida en Cheltenham en 1947, en el seno de una familia de músicos aficionados, Lott mostró desde niña interés por la música. Estudió piano y violín y comenzó a recibir clases de canto, aunque en un principio su gran pasión era la lengua francesa. Cursó estudios de francés y latín en el Royal Holloway College de la Universidad de Londres con la idea de convertirse en intérprete. Durante una estancia académica cerca de Grenoble como asistente de inglés, se matriculó en el Conservatorio de Grenoble, donde una profesora descubrió sus extraordinarias cualidades vocales y la animó a dedicarse profesionalmente al canto. De regreso a Inglaterra obtuvo una beca para estudiar en la Royal Academy of Music, institución de la que se graduó en 1973 con el Principal's Prize. Popularmente conocida como Flott o Flotty» debutó en 1975 en la English National Opera de Londres interpretando a Pamina en 'La flauta mágica'. Apenas un año después participó en el estreno de 'We Come To The River', de Henze, en la Royal Opera House de Covent Garden , e inició una estrecha y duradera relación con el Festival de Glyndebourne. Allí interpretó primero a la Condesa de 'Capriccio' en la gira de la compañía y, en 1977, debutó oficialmente en el festival como Anne Trulove en 'The Rake's Progress' de Stravinsky. A lo largo de varias décadas actuó en algunos de los teatros de ópera más importantes del mundo, entre ellos Viena, Milán, París, Múnich, Berlín, Dresde, Nueva York y Chicago, trabajando además con directores como Carlos Kleiber, Bernard Haitink, Antonio Pappano o Simon Rattle . Sus interpretaciones de Mozart y Richard Strauss fueron especialmente celebradas por crítica y público. Entre sus papeles más emblemáticos destacaron la Mariscala de 'El caballero de la rosa', considerada una referencia absoluta, la Condesa Madeleine de 'Capriccio', Arabella, Christine de 'Intermezzo', la Condesa Almaviva de 'Las bodas de Fígaro', Fiordiligi en 'Così fan tutte', Donna Elvira en 'Don Giovanni', Ellen Orford en 'Peter Grimes', la institutriz de 'The Turn of the Screw', Lady Billows en 'Albert Herring', Blanche en 'Dialogues des Carmélites' y Elle en 'La voix humaine'. Lott también brilló en el repertorio de opereta, donde desplegó un talento escénico muy admirado. Interpretó el papel principal de 'La viuda alegre' de Lehár tanto en escena como en una célebre grabación para EMI en 1993. Más tarde encarnó a Rosalinde en 'El murciélago' de Johann Strauss y a Hélène en 'La bella Helena' de Offenbach en el Théâtre du Châtelet de París, una producción dirigida por Laurent Pelly y conducida por Marc Minkowski que quedó especialmente ligada a su nombre. En la temporada 2004/2005 volvió a triunfar con 'La gran duquesa de Gerolstein'. Además de su carrera operística, fue una reconocida artista de concierto y recital. Durante años colaboró estrechamente con el pianista Graham Johnson, a quien conoció en la Royal Academy of Music, y formó parte del proyecto Songmakers Almanac. Su repertorio incluía lieder de Schubert, Schumann, Brahms, Wolf y Strauss, así como la mélodie francesa y canciones inglesas de Britten o William Walton. Su refinamiento interpretativo, su dicción impecable y su sensibilidad musical la convirtieron en una de las grandes intérpretes del repertorio vocal europeo. En reconocimiento a su trayectoria recibió numerosos doctorados honoríficos de universidades como Oxford, Londres, Leicester, Sussex o la Sorbona de París. El gobierno francés la distinguió con los títulos de Officier dans l'Ordre des Arts et des Lettres en 1990 y Chevalier de la Légion d'Honneur en 2001. Ese mismo prestigio internacional se reflejó también en Reino Unido, donde fue nombrada CBE en 1990 y Dama del Imperio Británico en 1996. Más adelante recibió además el título de Bayerische Kammersängerin y la Medalla del Wigmore Hall.
