USA gör mycket skada på Iran med Hormuz-motblockaden. Så pass att han redan överväger att stänga oljekällor

Olja har en okrossbar fysisk lag: när den väl lämnar marken måste den gå någonstans. Om fartyg inte kan transportera det och lagringstankar fylls är det enda alternativet att stänga brunnarna. Idag har utmattningskriget mellan USA och Iran upphört att vara enbart en diplomatisk konflikt och har blivit en geologisk och logistisk tidsinställd bomb.

Enligt data från analysföretaget Kpler har Iran bara 12 till 22 dagar kvar innan dess lagringskapacitet för råolja är helt mättad. USA:s flotta blockad har kvävt sin export med 70 %, och sjunkit frakterna från 1,85 miljoner fat per dag till ynka 567 000.

En dödlig gräns. Som Al Jazeera förklarar är att stoppa produktionen vid en oljekälla inte som att stänga av en ljusströmbrytare. När pumpningen stoppas sjunker trycket i de underjordiska reservoarerna kraftigt, vilket gör att vatten eller gas kan sippra in i produktionsskikten.

Den potentiella skadan är enorm: Wall Street Journal varnar för att nästan hälften av Irans oljefält är gamla och lågtrycks. En abrupt avstängning hotar att permanent förstöra en del av denna åldrande infrastruktur, vilket gör det tekniskt och ekonomiskt omöjligt att återvinna den råoljan i framtiden. Iran har tagit fram ett "trick" för att sälja till Kina samtidigt som man undviker USA: att förvandla havet till sin hemliga bensinstation.

I Washington handlar berättelsen om en nära förestående seger. Den amerikanska administrationen är övertygad om att denna kollaps kommer att tvinga Teheran att kapitulera. Enligt uttalanden som har samlats in av Foreign Policy förutspår USA:s finansminister Scott Bessent och president Donald Trump själv att drunkningen kommer att orsaka en överhängande intern brist på bensin, vilket ökar det sociala trycket på regimen tills den tvingas ge efter.

Experter manar dock till försiktighet mot västerländsk triumfism. En rigorös analys av Center on Global Energy Policy vid Columbia University avvecklar en del av myten om katastrofala skador genom att dela upp problemet i två fronter: Olja kan andas: Specialister beskriver att de historiska oljefälten i Khuzestan fungerar genom ett "gravitationsdräneringssystem". Paradoxalt nog kan ett tillfälligt stopp göra det möjligt för dessa specifika reservoarer att laddas naturligt.

Naturgas, den sanna akilleshälen: Den verkliga risken, förklarar institutionen, ligger i naturgasfälten, som det gigantiska South Pars. Om dessa blir blockerade eftersom de inte kan släppa ut de tillhörande vätskorna kommer Iran att tvingas drastiskt ransonera energi för industri och hem under de kommande månaderna. Teheran planerar inte att ge upp.

Enligt NDTV kommer den islamiska republiken att behålla sin "diplomati av tålamod". Dessutom överlevde revolutionsgardet (IRGC) redan kraftiga produktionsnedskärningar under 2012 och 2019 och har ett robust smugglingsnätverk som gör det mycket motståndskraftigt mot konventionella ekonomiska påtryckningar. Till detta kommer tidsfaktorn: enligt Kplers beräkningar kommer den verkliga ekonomiska smällen att ta mellan tre och fyra månader innan den märks i den iranska kassan, eftersom Kina – dess främsta kund – opererar med långa betalningsförseningar.

Flygningen framåt.

För att köpa tid tar Iran till extrema åtgärder. Som The Wall Street Journal avslöjar återaktiverar landet förfallen infrastruktur, känd inom sektorn som "skräplagring", i områden som Ahvaz och Asaluyeh, och försöker till och med exportera råolja på tåg till Kina; en mycket långsam och mycket dyr väg som visar stressnivån i systemet. Och till sjöss har aktiveringen av Nasha, en 30-årig supertanker som räddats från skrotning för att fungera som ett flytande nödlager, rapporterats.

Men den mest fascinerande och ogenomskinliga strategin utspelar sig tusentals mil från Persiska viken.