Antonio Banderas: romantisk, ja; idiot, nej

"Teater är ett romantiskt sätt att gå i konkurs." Antonio Banderas sa det för sju år sedan, när han tillsammans med Lluís Pasqual presenterade sitt då stammande projekt: Teatro del Soho CaixaBank, född efter att skådespelaren från Malaga gick igenom den komplicerade prövningen av hjärtinfarkten som han drabbades av i London och som fick honom att tänka om sin karriär och sitt liv. Banderas, en särskilt pratsam och extrovert person, har på alla möjliga sätt förklarat varför och hur ett projekt har bidragit avsevärt till att vitalisera ett område i Malaga som var mycket försämrat i det förflutna och till att förstärka den kulturella boomen i staden med en teater som, tillsammans med Cervantes och Echegaray framför allt, ger ett högkvalitativt spektakulärt utbud av Malaga. "Teater är ett romantiskt sätt att gå i konkurs." Antonio Banderas har varit tvungen att gå ut som svar på uppgifter som har hävdat att Soho Caixabank Theatre förlorar cirka 2,5 miljoner euro årligen. Banderas förnekar det: «Nej, vänner, jag är inte pank, jag är mätt!

Och jag är hotfullt glad! And the thing is that the actor, who does not need to get into these troubles at all, is supposed to be romantic, but not the idiocy or madness that it would be to lose that figure every year (although he must be a little crazy, but for the theater, because that is the only way to explain the effort to put projects like the ones he carries out on its feet). När han tillkännagav sin allians med Andrew Lloyd Webber, erkände Antonio Banderas för mig att hans största utmaning var att presentera sina shower med tillräcklig kvalitet.

Mannen från Malaga har valt musikteater, utan tvekan den genre som kräver den största ekonomiska och personliga investeringen. Sedan starten har Teatro del Soho Caixabank, som sysselsätter 35 personer, presenterat 'A Chorus line', 'Company', 'Godspell', 'Tocando Nuestro Song' och 'Gypsy' – förutom andra textteaterprojekt. Denna sista show hade ett sällskap på 150 personer inklusive artister, tekniker och administratörer.

Men du behöver bara se spänningen som upplevs i teaterns stånd vid varje premiär för att förstå att projektet är vettigt. Banderas, med mer eller mindre framgång, med mer eller mindre fel - det är redan en subjektiv fråga - presenterar sina produktioner på ett oklanderligt sätt, med musikerna, skådespelaren och de medel som verken behöver - även om det verkar sant att så är fallet, händer det inte alltid. «Teatro del Soho Caixabank – sa han i sitt uttalande – är ett projekt där jag bara har ett mål: att göra saker som jag tror att de ska göras och försöka sträva efter excellens i våra produktioner, utöver det ekonomiska underskott som dessa innebär och som jag tack och lov kan anta utan problem. "Det är pakten med min passion för teater, för min stad och med mig själv." Säkert det Antonio Banderas vinner varje gång ridån går upp – och Málaga med honom – uppfyller honom mer än vad han kan förlora (eller sluta vinna, vilket inte är samma sak) ekonomiskt. Och det, som i annonsen, är ovärderligt.