Benito Pérez Galdós, två eftermiddagar och femhundra nätter
'Två eftermiddagar med Benito Pérez Galdós', av Ignacio Martínez de Pisón, är den fjärde delen av en samling av Alianza Editorial inom ramen för den numera klassiska 'The pocket book'. De tre föregående, tillägnade Jane Austen, Franz Kafka och Joseph Roth, gick ut på gatorna i mars 2025, verk av Espido Freire, Manuel Vilas respektive Sergio del Molino. Den senare, som regisserar serien 'Två eftermiddagar', litar på att dessa bara kommer att vara "de första två som läsarna spenderar i sällskap med författaren som är föremål för varje bok." Inbjudan att läsa är tydlig: författare som talar om författare, morgondagens förmodade klassiker som återbesöker gårdagens klassiker.
Benito Pérez Galdós (1843-1920) är den ledande författaren i det samtida Spanien, författare till mer än sjuttio romaner, såväl som pjäser och otaliga artiklar. Även om det strängt taget har varit föremål för åtskilliga böcker och artiklar sedan hans tid, medger och kräver både volymen och rikedomen i hans verk ny läsning. I de tio kortfattade kapitlen som utgör 'Två eftermiddagar med Benito Pérez Galdós' återbesöks de fyrtiosex volymerna i 'Nationella episoder' och resten av författarens romaner, tillsammans med hans bortglömda minnen och den läckra korrespondensen med sin kollega, vän, älskare Pardo Bazán, beroende på ögonblicket Emilia.
I spansk litteratur, hävdar Martínez de Pisón, är Galdós närvaro "kraftig, herkulisk, överväldigande." Av 'Episoder', bland vilka han visar en särskild förkärlek för 'Memoirs of a Courtier of 1815', framträder följande: den lilla berättelsens subtila rättfärdigande - kanske inte särskilt långt från den unamunska intrahistorien, men som författaren föredrar att relatera till den framtida mikrohistorien; idén om ett bortkastat århundrade, 1700-talet, som ständigt spändes mellan framsteg och reaktion, och även dialogen om temporaliteter, med en nutid som talar genom det förflutna, och vice versa. "Avsnitten", påpekar författaren, "utgör det mest ambitiösa och framgångsrika litterära försöket att ge mening åt det spanska folkets kollektiva historia." Dess explicita didaktiska innebörd, som stöder en imaginär av nationen, går inte förlorad för honom. I Galdos romaner, som här jämförs med Dickens, Tolstojs och Stendhals, paraderar en mängd karaktärer, tillhörande olika samhällsgrupper, djupt mänskliga – få förment överlägsna gestalter – "med all sin misär och svaghet, som är det spanska samhällets elände och svagheter".
Madrid utgör dess huvudscen. Jag har tillbringat två mycket trevliga eftermiddagar med att läsa den här korta boken. Det smakade inte bra för mig, men formatet på kollektionen fokuserar på aperitif och inte lunchen som följer.
Det väcker bekvämt din aptit. Jag måste i alla fall erkänna att jag, i sällskap med dessa två utmärkta spanska författare som jag beundrar, har tillbringat, under hela mitt liv, att läsa och återläsa deras underbara romaner, många eftermiddagar och likaså morgnar och nätter – kanske mer än Sabinas femhundra, men inte av glömska, utan av hälsosam njutning. Galdós och Martínez de Pisón transporterar oss till sin tid och sitt ursprung: vare sig det är 1800-talet, från det hoppfulla bildandet av Spanien som nation efter frihetskriget 1808, eller 1900-talets Spanien - sträckt sig till innevarande århundrade - efter den traumatiska katastrofen på 1930-talet.
Två mycket avlägsna och olika epoker från vårt land, men sammanlänkade av den litterära realismens fina tråd. Ignacio Martínez de Pisóns intelligenta tillvägagångssätt utgör en läglig inbjudan att återvända till de galdosiska sidorna. En läsning, kort sagt, en förutsägelse av många fler.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
12 maj 2026, 14:23
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Benito Pérez Galdós, dos tardes y quinientas noches
Beskrivning
'Dos tardes con Benito Pérez Galdós', de Ignacio Martínez de Pisón , es la cuarta entrega de una colección de Alianza Editorial en el marco del ya clásico 'El libro de bolsillo'. Las tres precedentes, dedicadas a Jane Austen, Franz Kafka y Joseph Roth, salieron a la calle en marzo de 2025, obra, respectivamente, de Espido Freire, Manuel Vilas y Sergio del Molino. Este último, que dirige la serie 'Dos tardes', confía en que estas sean solamente «las dos primeras que los lectores pasen en compañía del escritor objeto de cada libro». La invitación a la lectura resulta nítida: escritores hablando de escritores , presuntos clásicos de mañana revisitando clásicos de ayer. Benito Pérez Galdós (1843-1920) es el principal literato de la España contemporánea, autor de más de setenta novelas, además de piezas teatrales y un sinfín de artículos. Aunque, en puridad, haya sido materia desde su misma época de numerosísimos libros y artículos, tanto el volumen como la riqueza de su obra admiten y reclaman nuevas lecturas. En los diez sucintos capítulos que conforman 'Dos tardes con Benito Pérez Galdós' se revisitan los cuarenta y seis volúmenes de los 'Episodios nacionales' y el resto de novelas del escritor, junto con sus desmemoriadas memorias y la deliciosa correspondencia con su colega, amiga, amante –según los momentos- Emilia Pardo Bazán . En la literatura española, Martínez de Pisón sostiene, la presencia de Galdós es «poderosa, hercúlea, abrumadora». De los 'Episodios', entre los que muestra una especial querencia por 'Memorias de un cortesano de 1815', destaca: la reivindicación sutil de la pequeña historia -acaso no muy alejada de la intrahistoria unamuniana, pero que el autor prefiere emparentar con la futura microhistoria-; la idea de siglo desperdiciado, el Ochocientos, que estuvo tensionado en permanencia entre el progreso y la reacción, y, también, el diálogo de las temporalidades, con un presente hablando a través del pasado, y viceversa. Los 'Episodios', apunta el autor, «constituyen el más ambicioso y logrado intento literario de dotar de sentido a la historia colectiva de los españoles ». No se le escapa su explícito sentido didáctico, sustentador de un imaginario de nación. Desfilan en la novelística galdosiana, que aquí se compara con las de Dickens , Tolstói y Stendhal, una multitud de personajes, pertenecientes a distintos grupos sociales, profundamente humanos –pocas figuras supuestamente superiores-, «con todas sus miserias y flaquezas, que son las miserias y flaquezas de la sociedad española». Madrid constituye su principal escenario. He invertido dos muy agradables tardes leyendo este breve libro. Me ha sabido a poco, pero el formato de la colección apuesta por el aperitivo y no por el almuerzo que le sigue. Abre convenientemente, eso sí, el apetito. Debo confesar, en cualquier caso, que, en compañía de estos dos excelentes escritores españoles que admiro, he pasado, a lo largo de mi vida, leyendo y releyendo sus maravillosas novelas , un montón de tardes y, asimismo, de mañanas y noches –acaso más de las quinientas de Sabina, pero no de olvido, sino de sano disfrute-. Galdós y Martínez de Pisón nos transportan a sus tiempos y a los orígenes de estos: sea el siglo XIX, desde la esperanzadora conformación de España como nación a partir de la guerra de la Independencia de 1808, sea la España del siglo XX -extendida hasta la actual centuria-, tras el traumático cataclismo de la década de 1930. Dos épocas bien distantes y distintas de nuestro país, pero enlazadas por el fino hilo del realismo literario . La inteligente aproximación de Ignacio Martínez de Pisón constituye una oportuna invitación a volver a las páginas galdosianas. Una lectura, en fin, augurio de muchas más.
