'väva berättelser' och väva ihop verk och namn
MUCAC:s korta historia, den kommunala institutionen som öppnades i april 2025, en tveksam återuppbyggnad av tidigare sådana som MUPAM och CACMálaga – åtminstone den senare återfanns för offentlig förvaltning – har inte väckt stora förväntningar och har inte heller präglats av särskilt anmärkningsvärda och positiva resultat. Antalet besökare har inte avslöjats, tävlingen om dess ledning har ännu inte utlysts, programmeringen är något oberäknelig, liksom ett av dess två högkvarter, det defenestrerade CAC, framtida MUCAC Mayoristas, har ännu inte öppnat, vilket ackumulerar en stängning på 20 månader. Lyckligtvis kan denna utställning, kurerad av Alicia Ventura, anses vara en av de bästa nyheterna som denna nya utrustning har genererat de senaste månaderna.
Det kan definieras som ett försök, med en viss totaliserande önskan, att skapa en kartografi över textilkonstens giltighet och styrka i vårt land, spårande ett slags genealogi eller åtminstone härkomst till fyra väsentliga författare: Aurèlia Muñoz (1926-2011), Teresa Lanceta (1951), Elobar Al7 Vega (1966) och (19666). Den första är, förutom att vara en internationell figur, den stora nationella referensen, som kan återvinna traditionella tekniker, såsom makramé, och förmedla textilier till kategorierna skulptur, installation och miljö. Denna 'vävberättelser' sammanfaller med 'Entes', den monumentala retrospektiv som Reina Sofia tillägnar henne, så katalanens närvaro här är betingad och får inte sin vanliga kraft.
Hur som helst beskrivs dess betydelse, precis som dess små och utsökta bitar introducerar den roll som modeller och skalor spelar i deras arbetsprocess. De nästan femtio verken, av 39 skapare (några, som Carla Hayes, har ännu inte gått in i trettioårsåldern), låter oss gå igenom olika generationer och, ännu viktigare, bevittna mångfalden av intressen och användningsområden för tyg idag, med antagande om diskurser kring identitet, feminism, försvar av traditionell kunskap, avkolonialism, forskning kring själva den experimentella konstens historia eller undersökning av den experimentella konstens tillstånd. Vi tar upp verk av konstnärer som utvecklar sina verk helt i marginalen av textil (Sonia Navarro eller Ela Fidalgo), medan det i andra samsas med andra discipliner och material, som passar in i bredare projekt – jag tänker på Albarracín, Serrano Rivas eller Alcaide –.
I ljuset av antalet samlade kreatörer kan vi tala om ett fenomen inom textilkonst. Faktum är att de senaste åren har det funnits utnämningar som visar utvecklingen och omfattningen av detta av samtida spanska kreatörer. Just i Malaga, 2025 och efter att ha passerat Granada, kunde 'Hebras y warps' ses; Fram till april programmerades 'Hilvanadas' vid Spanska akademin i Rom.
Textilpoetik i aktuell konst och för närvarande, på IVAM, får tyg obestridlig betydelse i "A media lumbre". Riktigheten av positionering, mångfalden av lösningar i ett utvidgat och transdisciplinärt scenario och, i slutändan, briljansen i många av de verk som visas, gör denna utställning, där verk vävs samman och grundläggande namn broderas, till en verklig möjlighet att känna betydelsen av textilkonst idag.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
12 maj 2026, 14:07
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Tejiendo historias' e hilvanar obras y nombres
Beskrivning
La corta trayectoria del MUCAC, la institución municipal abierta en abril de 2025, cuestionable refundación de otras anteriores como el MUPAM y el CACMálaga –al menos, la última se recuperó para la gestión pública–, no ha despertado gran expectación ni ha estado marcada por resultados especialmente notorios y positivos. El número de visitantes no ha trascendido, aún no se ha convocado el concurso para su dirección, la programación es un tanto errática, así como una de sus dos sedes, el defenestrado CAC, futuro MUCAC Mayoristas, todavía no ha abierto, acumulando un cierre de 20 meses. Por fortuna, esta exposición, comisariada por Alicia Ventura, cabe considerarse como una de las mejores noticias que ha generado este nuevo equipamiento en los últimos meses. Puede definirse como una tentativa, con cierto afán totalizador, de generar una cartografía sobre la vigencia y pujanza del arte textil en nuestro país, trazando una suerte de genealogía o, cuanto menos, ascendencia de cuatro autoras esenciales: Aurèlia Muñoz (1926-2011), Teresa Lanceta (1951), Elo Vega (1967) y Pilar Albarracín (1968). La primera es, además de figura internacional, el gran referente nacional, capaz de recuperar técnicas tradicionales, como el macramé, y vehicular lo textil a las categorías escultórica, instalativa y ambiental. Coincide esta 'Tejiendo historias' con 'Entes', la monumental retrospectiva que el Reina Sofía le dedica, con lo que la presencia aquí de la catalana se ve condicionada y no adquiere su potencia habitual. En cualquier caso, queda descrita su importancia, así como sus pequeñas y exquisitas piezas introducen el papel que juegan las maquetas y las escalas en su proceso de trabajo. El casi medio centenar de obras, de 39 creadoras (alguna, como Carla Hayes, aún no ha entrado en la treintena), nos permite recorrer distintas generaciones y, aún más importante, asistir a la multiplicidad de intereses y usos del tejido en la actualidad, asumiendo discursos en torno a la identidad, el feminismo, la defensa de los saberes tradicionales, el decolonialismo, la investigación en torno al propio tejido y su historia o experimentales indagaciones en la condición categórica de la obra de arte. Abordamos el trabajo de artistas que desarrollan íntegramente su obra en los márgenes del textil (Sonia Navarro o Ela Fidalgo), mientras que en otras convive con otras disciplinas y materiales, engarzándose pertinentemente en proyectos más amplios –pienso e n Albarracín, Serrano Rivas o Alcaide –. A la luz del número de creadoras congregadas, podemos hablar de fenómeno del arte textil. De hecho, en los últimos años se vienen sucediendo citas que evidencian el desarrollo y alcance de este por parte de creadoras españolas contemporáneas. Precisamente en Málaga, en 2025 y tras pasar por Granada, se pudo ver 'Hebras y urdimbres'; hasta abril se programó, en la Academia de España en Roma, 'Hilvanadas. Poéticas textiles en el arte actual'; y actualmente, en el IVAM, el tejido cobra una importancia incuestionable en 'A media lumbre'. La riqueza de posicionamientos, la diversidad de soluciones en un escenario de lo expandido y transdisciplinar y, en definitiva, la brillantez de muchas de las piezas expuestas, convierten esta exposición, en la que se hilvanan obras y se bordan nombres fundamentales, en una auténtica oportunidad para palpar la trascendencia del arte textil hoy.
