Elegi till pianot av Federico González Sosa
Jag lär mig, bedövad och omgiven av demonterade pianon, att detta instrument, som traditionellt finns i borgerliga hem, har slutat försvinna från dem på grund av den ihållande generaliseringen av musikåtergivningsanordningar... Detta sorgliga resultat skulle vara den poetiska axeln i ljudinstallationen som presenterades av Federico González Sosa (Mexiko, 19 i Paris, 19) galleri, sammansatt av ett dussin harmoniska tabeller av kasserade pianon: installationen, skriver Clement Caballero, "tar formen av en öppenhjärtad operation." Den andra frågan handlar om sympati: González Sosa, en utbildad pianist som har arbetat med ljudinstallationer i åratal, har komponerat ett stycke som kan höras tack vare den extraordinära resonanskraften i klangbottenträet. Vissa av dessa strukturer är faktiskt försedda med omvandlare och träet och strängarna vibrerar, vilket sympatiskt orsakar resonansen hos de närliggande brädor.
Det skulle, i detta vackra och sorgliga ljudkonstverk, vara en metafor för ljudvågornas kraft för att sätta människor i samklang.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
9 july 2026, 12:48
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Elegía al piano de Federico González Sosa
Beskrivning
Me entero estupefacto, y rodeado de pianos desguazados, de que este instrumento, tradicionalmente presente en los hogares burgueses, ha terminado por desaparecer de ellos a causa de la generalización sostenida de los artefactos reproductores de música… Sería este triste desenlace el eje poético de la instalación sonora que presenta Federico González Sosa (México, 1993, radicado en París) en la galería Río&Mreñaka , compuesta por una docena de tablas armónicas de pianos desechados: la instalación, escribe Clement Caballero, «adopta la forma de una operación a corazón abierto». El otro asunto es el de la simpatía: González Sosa, pianista de formación y trabaja desde hace años con instalaciones sonoras, ha compuesto una pieza que se escucha gracias al extraordinario poder de resonancia de la madera de la tabla armónica. Algunas de estas estructuras, en efecto, se proveen de unos transductores y la madera y las cuerdas vibran provocando por simpatía la resonancia de las tablas próximas. Se trataría, en esta bella y triste pieza de arte sonoro, de una metáfora del poder de las ondas sonoras para poner en sintonía a los humanos.