Jesús Carrasco, parrutiner och "lågkostnadsresor".

Jesús Carrasco, som har ett välförtjänt rykte som författare, står inför en annan utmaning i den här romanen: att lösa en intrig med ett mindre tema och övervinna bördan av en fråga som är så välkänd som relationskrisen för ett professionellt medelklasspar, med tjugotre år av delat liv, två barn och en lägenhet på stranden nära Sevilla, där de bor i närheten av Sevilla typiskt. Jag ägnade romanen åt att tänka på vad en författare i sin utmärkta karriär gjorde genom att komma in på ett ämne som detta, eftersom svårigheten att övervinna hur mycket som förväntas är uppenbar. Hans kvalitet som författare kan ses i det faktum att han har kommit ut ganska framgångsrikt, på grund av två procedurer som jag inte var bekant med: humorn, släppt lös i parodi, och den narrativa skickligheten som impliceras av det föreställda resultatet, vilket lägger till en känsla som inte förväntades i de tidigare ögonblicken av handlingen. "Detaljen" som Felipe vill ha med Leticia, och som till en början föreslås som hjälpbränsle till en relation som har blivit vilande i sin tråkiga vardag, är en överraskningsresa till Novo Mesto, den vackra slovenska staden där båda hade fått sin första kyss, när de reste dit från Ljubljana, vid vars universitet de träffade som Erasmusstudenter i engelska, han i ingenjörsvetenskap.

Nästan hela romanen, efter några ganska väl lösta sidor (för vad ämnet betydde), som berättar om den sömniga och tråkiga vardagen full av inhemska konflikter om att ta eller hämta barnen, kombinera vad var och en borde göra eller borde ha gjort, eller inse att till och med sex redan var en lördagsrutin, börjar berättelsen om resan. Handlingen går in i en andra del som är direkt parodi på vad ett flyg med ett "lågpris"-flygbolag innebär, där det är möjligt att känna igen kända situationer som att destinationsflygplatsen ligger i en ungersk stad fyra timmar från Novo Mesto, där de kommer att tas med på en transfertjänst. Detta lade till de tusen direkt skrattretande situationerna med köer på flygplatsen tidigt på morgonen, i väntan på att bekräfta reseluckan.

Jesús Carrasco löser parodin bra på det sätt som genren uppfyller: det att förvärra mycket igenkännliga villkor för typen av linje enligt det avtalade priset, och de bagagerättigheter eller inte som sådan biljett inkluderar. Parodiens luft är inte utan, som alla parodier, en mycket välkänd hypotext i den här typen av initialt billiga flyg, och då läggs inte så mycket som små bokstäver till kontraktet. I slutändan visar sig denna detalj för Leticia vara ett jäkla irritationsmoment som, som väntat, inte tjänar till att förena paret utan snarare tvärtom.

Jesús Carrasco har gjort det ganska bra, och genom att göra det visar det att han är en fyndig författare, men jag tänker hela tiden på möjligheten för en romanförfattare som han att ge sig ut på en resa som denna.