"Sekundär karaktär", den intima kanten av Sofia Balbuena
Sofía Balbuena säger att det inte fanns något bibliotek i huset där hon föddes, men att hennes mamma, när natten föll, läste i köket drickande kompis efter kompis. Sidorna fungerade som en sköld mot familjen och mot någon annan plikt än att vara och vara med sig själv. Även om han aldrig gjorde det, ville Balbuena alltid avbryta henne.
Tills han hittade ett mindre invasivt sätt att också komma in i den världen: skrivandet. Dessa ögonblick av djup introspektion är de som korsar kvinnorna i de fem berättelserna i "Secondary Character", vinnare av Ribera de Duero-priset. Över deras kärleksrelationer, alltid asymmetriska, svävar en dialog (intern eller med vänner) som ett Damoklesvärd redo att döda dem.
Huvudpersonernas tankar, impulser och känslor som kommer och går utmanar de känslomässiga konventioner som omger faktumet att vara kvinna idag och vara i världen. Från Barcelona till Madrid, från Buenos Aires till USA, deras berättelser bildar ett system av kommunicerande fartyg. Författaren till "Borracha minor" introducerar hot - en begäran om pengar utan förklaringar, en oväntad graviditet, framtida ambitioner... - på ett subtilt sätt, instoppat mellan vardagens veck.
Men deras konturer expanderar allteftersom berättelserna fortskrider tills de verkar dömda till en plötslig stöt. Det finns ingen flykt, det finns ingen annan utväg än den som föreställs i den inre och explosiva världen, och ändå fälls slutet efter ett instinktivt sväng. Det finns fräckhet och oförskämdhet i deras handlingar, och till och med humor, men i den oväntade vändningen finns det eftergift, deras kvinnor anpassar sig.
Världen är fortfarande så här. Som samma "Secondary Character", som föddes som en provisorisk titel och som har stannat kvar.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
5 maj 2026, 08:08
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Personaje secundario', el filo íntimo de Sofía Balbuena
Beskrivning
Cuenta Sofía Balbuena que en la casa en la que nació no había biblioteca, pero que su madre, al caer la noche, se ponía a leer en la cocina bebiendo mate tras mate. Las páginas hacían de escudo frente a la familia y frente a cualquier deber que no fuera ser y estar con ella misma. Aunque nunca lo hizo, Balbuena siempre quiso interrumpirla. Hasta que encontró una forma menos invasiva de introducirse también en ese mundo: escribir. Esos momentos de introspección profunda son los que cruzan a las mujeres de los cinco cuentos de 'Personaje secundario', premio Ribera de Duero . Sobre sus relaciones amorosas, siempre asimétricas, se cierne un diálogo (interno o con amigas) como una espada de Damocles dispuesta a cortarlas en seco. El vaivén de pensamientos, de impulsos, de emociones de las protagonistas desafían las convenciones afectivas que rodean el hecho de ser mujer hoy y estar en el mundo. De Barcelona a Madrid, de Buenos Aires a Estados Unidos, sus historias forman un sistema de vasos comunicantes. La autora de 'Borracha menor' va introduciendo las amenazas -una petición de dinero sin explicaciones, un embarazo inesperado, aspiraciones futuras…- de forma sutil, metidas entre los dobleces de lo cotidiano . Sin embargo, sus contornos se van expandiendo a medida que avanzan los relatos hasta que parecen abocados a una súbita estocada. Ya no hay escapatoria, no hay más salida que la imaginada en ese mundo interno y explosivo y, sin embargo, el final se precipita tras un volantazo instintivo. Hay desparpajo e impertinencia en sus acciones, y hasta humor, pero en ese giro inesperado hay concesión, sus mujeres se conforman . El mundo todavía es así. Como el mismo 'Personaje secundario', que nació como título provisional y ha terminado por quedarse.
