Motorvägen med flest körfält i världen ligger i Kina och har 50 körfält, förutom en liten detalj: det är en lögn
Befolkningstillväxt, stadsutveckling och den stora bilboomen korsade vägar under 1900-talet för att ge upphov till några av de mest spektakulära motorvägarna idag: från Panamericana som aldrig varit avstängd till motorvägen med världens längsta raka väg. Logiken får oss att tänka: om det finns fler bilar så behövs fler körfält för att undvika trafikstockningar (spoiler: från en punkt och framåt fungerar det inte). Och om vi pratar om vägar med fler körfält så finns det ett ställe som tar kakan: Interstate 10 i USA.
Punkten av intresse för oss är i Houston, Texas: där omvandlades en vanlig sexfilig motorväg från 1960-talet, tack vare en astronomisk breddning, till den bredaste vägen på planeten. Det är denna amerikanska motorväg som har rekordet med 26 körfält och inte en kinesisk motorväg, trots berömmelsen för de 50 körfälten på G4 Peking-Hong Kong-Macau. Motorvägen med flest körfält ligger i Texas.
Inom den motorvägen som korsar USA från Santa Monica i Kalifornien till Jacksonville i Florida med en rutt på 2 460 kilometer i total längd finns en specifik sektion som i dagligt tal kallas Katy Freeway: ett segment på cirka 37 kilometer väster om Houston. På den bredaste punkten, vid Gessner Road, har vägen totalt 26 körfält: 12 huvudfiler (sex i varje riktning), 8 servicefiler (fyra i varje riktning) och 6 centrala dynamiska vägtullfält. Denna korridor är ryggraden i rörligheten för hela västra Houston, en av de största städerna i USA och extremt beroende av bil (även för USA): den har knappt någon kollektivtrafik, lite stadsplanering och årtionden av perifer expansion.
I det här scenariot är I-10 mer än en motorväg: det är rörlighetens artär och företagsparker, logistikcentra, sjukhus och universitet som är beroende av privata fordon är koncentrerade runt den. Ett inofficiellt rekord, snarare än ett officiellt. Katy Freeway har detta rekord i praktiken, men det är inte officiellt (det finns ingen Guinness för detta) eftersom ingen har kommit överens om hur banorna ska räknas.
Räknar du bara de på huvudvägen? Det finns 14. Lägger du till sidoservicebanorna och de centrala tullbanorna?
Du når 26. Utan ett enda, överenskommet kriterium kan Guinness inte sätta ett nummer och certifiera det.
Kort historia om dess konstruktion och expansion. Katy Freeway byggdes på 1960-talet och hade sex till åtta körfält, tillräckligt för den tidens mobilitetsbehov.
Men mellan 80- och 90-talet drabbades Houston av en spektakulär urban tillväxt: år 2000 översteg trafiken 200 000 fordon när den hade designats för 120 000. År 2004 rankade American Highway Users Alliance (AHUA) den som den näst allvarligaste flaskhalsen i landet: de uppskattade att förare förlorade 25 miljoner timmar om året. Så administrationen planerade en enorm vägexpansion: en investering på 2,8 miljarder dollar och ett fyraårigt projekt mellan 2004 och 2008 för att för första gången införliva dynamiska tullbanor på en mellanstatlig motorväg.
För att få plats rev de en gammal järnvägskorridor. Som en kuriosa gjordes 2014 ytterligare en liten utbyggnad för att lägga till en hjälpfil i varje riktning. Restid från Pin Oak till centrum.
Källa: City Observatory / data: Houston Transtar Fler körfält och fler trafikstockningar. Eftersom en bild säger mer än tusen ord finns ovanför dessa linjer en graf från den ideella organisationen City Observatory med data från Houstons officiella trafikbyrå. City Observatory rapporterar att AHUA beskrev i en rapport att denna utbyggnad var en av trafikteknikens stora framgångshistorier för att lindra förseningar och trafikstockningar, det var inte så: trängseln blev värre.
Bara två år senare registrerade de att restiderna på den 47 kilometer långa rutten från utkanten till centrala Houston ökade med 13 minuter i morgonrusningen och 19 minuter på eftermiddagen. Detta fenomen har ett namn: inducerad efterfrågan. Utvecklad på djupet av Gilles Duranton och Matthew Turner i "The Fundamental Law of Road Congestion: Evidence from US Cities", ger den en tydlig slutsats: tillryggalagda fordonskilometer ökar proportionellt mot de tillgängliga körfälten och nya vägar lockar fler förare och fler resor tills den utökade kapaciteten är mättad.
G4-avgiften, ses i Street View Vad händer med G4 Peking-Hong Kong-Macao. Det är vanligt att hitta referenser till G4 som "den 50-filiga motorvägen" och därmed köra om Katy Freeway till höger. Verkligheten är en annan historia: enligt Africa Checks verifiering med Google Maps är G4 i praktiken en fyrfilig motorväg längs nästan hela sin längd på mer än 2 000 kilometer.
Utbyggnaden till dussintals körfält som vanligtvis visas motsvarar uteslutande Zhuozhous tullområde (kan verifieras med Street View), nära Peking, där antalet körfält utökas punktligt för att fördela flödet till tullstationerna. Bara en halv kilometer senare reduceras det till fyra igen. År 2015 var det en fruktansvärd trafikstockning under veckan av Kinas nationaldag vid den tidpunkten som orsakade kilometerlånga köer och spridningen av denna förmodade "50-filiga motorväg" när det i verkligheten är tullinfrastrukturen för en vanlig fyrfilig väg.
I Xataka | Den längsta raka vägen i världen är en mental utmaning: 240 km utan kurvor, mitt i öknen och med lastbilstrafik I Xataka | Den längsta vägen i världen har varit ofullständig på 50 år: de 106 kilometer av djungeln som inget land har kunnat asfaltera
Originalkälla
Publicerad av Xataka
3 maj 2026, 17:30
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La carretera con más carriles del mundo está en China y tiene 50 carriles, salvo por un pequeño detalle: es mentira
Beskrivning
El crecimiento demográfico, el desarrollo urbanístico y el gran boom del automóvil cruzaron sus caminos en el siglo XX para dar lugar a algunas de las carreteras más espectaculares de la actualidad: desde la Panamericana que nunca se ha cerrado a la carretera con la recta más larga del mundo. La lógica nos lleva a pensar: si hay más coches, entonces hacen falta más carriles para evitar atascos (spoiler: a partir de un punto, no funciona). Y si hablamos de carreteras con más carriles, hay un sitio que se lleva la palma: la Interestatal 10 en Estados Unidos. El punto que nos interesa en cuestión está en Houston, Texas: allí una autopista ordinaria de seis carriles de los años 60 se convirtió gracias a una astronómica ampliación en la calzada más ancha del planeta. Es esta autopista estadounidense la que ostenta el récord con 26 carriles y no una autopista china, pese a la fama de los 50 carriles de la G4 Beijing-Hong Kong-Macao. La carretera con más carriles está en Texas. Dentro de esa autopista que atraviesa Estados Unidos desde Santa Mónica en California hasta Jacksonville en Florida con un trazado de 2.460 kilómetros de longitud total hay un tramo concreto conocido coloquialmente como la Katy Freeway: un segmento de unos 37 kilómetros al oeste de Houston. En su punto más ancho, a la altura de Gessner Road, la vía alcanza los 26 carriles en total: 12 carriles principales (seis en cada dirección), 8 carriles de servicio (cuatro en cada dirección) y 6 carriles centrales de peaje dinámico. Este corredor es la columna vertebral de la movilidad de todo el oeste de la de Houston, una de las ciudades más grandes de Estados Unidos y extremadamente dependiente del automóvil (incluso para ser EEUU): apenas tiene transporte público, planificación urbana escasa y con décadas de expansión periférica. En ese escenario, la I-10 es más que una autopista: es la arteria de la movilidad y en torno a ella se concentran parques empresariales, centros de logística, hospitales u universidades que dependen del vehículo privado Un récord oficioso, que no oficial. La Katy Freeway ostenta este récord en la práctica, pero no es oficial (no hay un Guinness para esto) porque nadie se ha puesto de acuerdo en cómo contar los carriles. ¿Cuentas solo los de la calzada principal? Son 14. ¿Añades los carriles de servicio laterales y los de peaje del centro? Llegas a 26. Sin un criterio único y consensuado, Guinness no puede fijar un número y certificarlo. {"videoId":"x9nu3iu","autoplay":true,"title":"Waze VS Google Maps VS Apple Mapas 📍 ESTE ES EL MEJOR NAVEGADOR", "tag":"Webedia-prod", "duration":"1005"} Breve historia de su construcción y ampliación. La Katy Freeway fue construida en la década de 1960 y tenía de seis a ocho carriles, suficiente para las necesidades de movilidad de la época. Pero entre los 80 y los 90 Houston sufrió un crecimiento urbano espectacular: en el 2000, el tráfico superaba los 200.000 vehículos cuando había sido diseñada para 120.000. En 2004, la American Highway Users Alliance (AHUA) la clasificó como el segundo cuello de botella más grave del país: estimaban que los conductores perdían 25 millones de horas al año. Así que la Administración planificó una ampliación viaria descomunal: una inversión de 2.800 millones de dólares y una obra de cuatro años entre 2004 y 2008 para incorporar por vez primera carriles de peaje dinámico en el interior de una autopista interestatal. Para hacer espacio demolieron un antiguo corredor ferroviario. Como curiosidad, en 2014 hubo otra pequeña ampliación para añadir un carril auxiliar en cada sentido. Tiempo de viaje desde Pin Oak al centro. Fuente: City Observatory / datos: Houston Transtar Más carriles y más atascos. Como una imagen dice más que mil palabras, sobre estas líneas hay un gráfico de la organización sin ánimo de lucro City Observatory con datos del organismo oficial de tráfico de Houston. City Observatory recoge que la AHUA calificó en un informe que esta ampliación fue uno de los grandes casos de éxito de la ingeniería de tráfico para aliviar las retenciones y atascos, no fue así: la congestión fue a peor. Apenas dos años después registraron que los tiempos de viaje en ese trayecto de 47 kilómetros desde la periferia hasta el centro de Houston aumentaron 13 minutos en la hora punta por la mañana y 19 minutos por la tarde. Este fenómeno tiene nombre: demanda inducida. Desarrollada a fondo por Gilles Duranton y Matthew Turner en "The Fundamental Law of Road Congestion: Evidence from US Cities", ofrece una conclusión clara: los vehículos-kilómetro recorridos aumentan proporcionalmente a los carriles disponibles y las nuevas vías atraen más conductores y más viajes hasta saturar la capacidad añadida. El peaje de la G4, vista en Street View Qué pasa con la G4 Beijing-Hong Kong-Macao. Es frecuente encontrar referencias a la G4 como "la autopista de los 50 carriles" adelantando así por la derecha a la Katy Freeway. La realidad es otra historia: según la verificación de Africa Check con Google Maps, la G4 es en la práctica una autopista de cuatro carriles a lo largo de casi toda su extensión de más de 2.000 kilómetros. La ampliación a decenas de carriles que suele aparecer corresponde exclusivamente a la zona de peaje de Zhuozhou (puede comprobarse con Street View), cerca de Beijing, donde el número de carriles se expande puntualmente para distribuir el flujo a las cabinas de cobro. Apenas medio kilómetro después, vuelve a reducirse a cuatro. En 2015 hubo un atasco terrible durante la semana del Día Nacional de China en ese punto que originó colas de kilómetros y la difusión de esa supuesta "autopista de 50 carriles" cuando en realidad se trata de la infraestructura de peaje de una vía ordinaria de cuatro carriles. En Xataka | La carretera recta más larga del mundo es todo un reto mental: 240 km sin curvas, en pleno desierto y con tráfico de camiones En Xataka | La carretera más larga del mundo lleva 50 años incompleta: los 106 kilómetros de selva que ningún país ha podido asfaltar (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia La carretera con más carriles del mundo está en China y tiene 50 carriles, salvo por un pequeño detalle: es mentira fue publicada originalmente en Xataka por Eva R. de Luis .
