Tänker i linje med Perjovschi
Det finns teckningar som inte försöker representera verkligheten, utan snarare att ingripa i den och utsätta den för diskussion. Detta är fallet med rumänerna Dan Perjovschi (1961) och Lia Perjovschi (1961), som har gjort detta medium till ett kritiskt verktyg genom olika, men kompletterande strategier. I den fungerar teckningen som en omedelbar, syntetisk och stickande kommentar, med vilken den tar upp aktuella sociala och politiska spänningar.
I den rör sig teckningen mot arkivet, kronologin, diagrammet och konceptuell kartografi, tills den omvandlar kunskapsorganisationen till en konstnärlig form i sig. Båda spelade också en relevant roll i omstruktureringen av rumänsk konst efter 1989, och bidrog till att utöka dess språk, öppna nya vägar för cirkulation och konsolidera en mer plural scen efter decennier av ideologisk kontroll av den kommunistiska regimen. Sedan dess har de etablerat sig som ledande gestalter inom rumänsk samtidskonst, inte bara för det unika i sin poetik, utan också för det nätverk av idéer och samtal som de har bidragit till att väva.
Denna bana hjälper till att placera utställningen som de nu presenterar på 1MiraMadrid, där båda framträder i dubbel kapacitet, som konstnärer och som curatorer. Det är inte ett typiskt kollektiv, eftersom projektets verkliga axel stöds av de två skaparna, runt vilka andra rumänska konstnärer av olika generationer och känsligheter är arrangerade, med en mer tillfällig närvaro. Dan Perjovschis ingripanden i tidningar, fokuserade på aktuella geopolitiska händelser – med Donald Trump som måltavla för många av hans pilar – kompletteras med teckningar dedikerade till den kreativa processen och konstsystemets motsättningar.
Detta dubbelregister visas också på väggen som artikulerar galleriets huvudhall, där en intervention som kombinerar teckning på väggen och inramade stycken förlänger den grafiska satiren. Lia Perjovschis konceptuella kartor kräver å sin sida en närmare och mer uppmärksam, nästan avkodande, blick, eftersom de integrerar komplexa nätverk av termer och associationer kring konstens historia och teori. Med utgångspunkt från centraliteten i båda poetiken öppnar utställningen för tretton andra konstnärer med verk som skiljer sig mycket från varandra, organiserade utan hierarkier eller klassificerande önskemål.
Inkluderandet av konstnären Geta Bratescu (1926-2018) ger ensemblen historiskt djup: hennes "Självporträtt" från 1994, som ligger i slutet av rutten, påminner oss om att denna samtida pluralitet inte föds plötsligt, utan är en del av en tidigare genealogi av kritisk intelligens och för kritisk intelligens. Texten av Dan Perjovschi som åtföljer utställningen tar upp en avgörande fråga genom att definiera den nuvarande rumänska konstscenen som "saknad ekonomiska resurser, tvingad att exploatera sig själv och utan en klar framtid." I detta ramverk framstår teckningen inte bara som ett estetiskt alternativ, utan också som en väsentlig resurs för själva överlevnaden av den kreativa handlingen. Utställningen strävar inte efter att rita en uttömmande kartografi av panoramat av nuvarande rumänska teckning, utan antar snarare dess partiella tillstånd och ger därifrån en vältalig bild av dess kraft.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
23 april 2026, 13:48
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Pensar con la línea con los Perjovschi
Beskrivning
Hay dibujos que no buscan representar la realidad, sino intervenir en ella y someterla a discusión. Es el caso de la obra de los rumanos Dan Perjovschi (1961) y Lia Perjovschi (1961), que han convertido este medio en una herramienta crítica mediante estrategias distintas, pero complementarias. En él, el dibujo funciona como un comentario inmediato, sintético y punzante, con el que aborda las tensiones sociales y políticas de la actualidad. En ella, el dibujo se desplaza hacia el archivo, la cronología, el diagrama y la cartografía conceptual, hasta convertir la organización del conocimiento en forma artística en sí misma. Ambos desempeñaron, además, un papel relevante en la reconfiguración del arte rumano tras 1989, contribuyendo a ampliar sus lenguajes, a abrir nuevas vías de circulación y a consolidar un escenario más plural tras décadas de control ideológico del régimen comunista. Desde entonces, se han consolidado como figuras de referencia en el arte contemporáneo rumano, no solo por la singularidad de sus poéticas, sino también por la red de ideas e interlocuciones que han contribuido a tejer. Esa trayectoria ayuda a situar la exposición que ahora presentan en 1MiraMadrid , donde ambos comparecen en una doble condición, como artistas y como comisarios. No se trata de una colectiva al uso, pues el verdadero eje del proyecto lo sostienen los dos creadores, alrededor de los cuales se disponen, con presencia más puntual, otros artistas rumanos de distintas generaciones y sensibilidades. Las intervenciones de Dan Perjovschi sobre periódicos, centradas en la actualidad geopolítica –con Donald Trump como diana de buena parte de sus dardos–, se complementan con dibujos dedicados al proceso creativo y a las contradicciones del sistema del arte. Ese doble registro se despliega también en el muro que articula el pasillo principal de la galería, donde una intervención que combina dibujo sobre la pared y piezas enmarcadas prolonga la sátira gráfica. Por su parte, los mapas conceptuales de Lia Perjovschi exigen una mirada más próxima y atenta, casi decodificadora, pues integran complejas redes de términos y asociaciones en torno a la historia y la teoría del arte. A partir de la centralidad de ambas poéticas, la exposición se abre hacia otros trece artistas con obras muy distintas entre sí, organizadas sin jerarquías ni afán clasificatorio. La inclusión de la artista Geta Bratescu (1926-2018) aporta al conjunto una profundidad histórica: su 'Autorretrato' de 1994, situado al final del recorrido, recuerda que esta pluralidad contemporánea no nace de modo súbito, sino que se inscribe en una genealogía previa de inteligencia crítica y experimentación formal. El texto de Dan Perjovschi que acompaña la exposición incide en una cuestión decisiva al definir la actual escena artística rumana como «carente de recursos económicos, obligada a explotarse a sí misma y sin un futuro claro». En ese marco, el dibujo aparece no solo como una opción estética, sino también como un recurso imprescindible para la propia supervivencia del hecho creativo. La muestra no aspira a trazar una cartografía exhaustiva del panorama del dibujo rumano actual, sino que asume su condición parcial y, desde ahí, ofrece una imagen elocuente de su vigor.
