Vicky Uslés tysta energi
I 'Hefesto' överger inte Vicky Uslé måleriet så mycket som att det driver det mot en annan stat. Glas, ett nytt material i hans vokabulär men intimt sammanhängande med hans angelägenheter, introducerar en annan temperatur i ett verk som alltid har frågat materia från ljus, färg och bildens osäkra utformning. Korsade av järnstöd får delarna en nästan dynamisk skulptural närvaro: ömtåliga och spända kroppar, som svävande organismer, som kan projicera skuggor som tycks fortsätta förvandlas i rymden.
Det intressanta med utställningen på House of Chappaz är den svängningen. Uslé förvandlar inte glaset till ett dyrbart föremål, inte heller fotot till ett enkelt dokument. Båda språken är kontaminerade: volymen blir en bild och bilden bevarar sitt fysiska minne.
Formerna, geomorfa och levande, verkar lämna kroppen, slå sig ner i elden och återuppstå som visioner mellan mineralet och vätskan. I denna spänning fungerar 'Hephaestus' som en tröskel där konstnären omprövar förhållandet mellan materia, begär och transformation.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
7 maj 2026, 08:43
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La energía silenciosa de Vicky Uslé
Beskrivning
En 'Hefesto', Vicky Uslé no abandona tanto la pintura como la empuja hacia otro estado. El vidrio, material nuevo en su vocabulario pero íntimamente coherente con sus preocupaciones, introduce una temperatura distinta en una obra que siempre ha interrogado la materia desde la luz, el color y la formación incierta de la imagen. Atravesadas por soportes de hierro, las piezas adquieren una presencia escultórica casi dinámica: cuerpos frágiles y tensados, como organismos suspendidos, capaces de proyectar sombras que parecen seguir transformándose en el espacio. Lo interesante de la muestra en House of Chappaz es esa oscilación. Uslé no convierte el vidrio en un mero objeto precioso, ni la foto en simple documento. Ambos lenguajes se contaminan: el volumen se vuelve imagen y la imagen conserva su memoria física. Las formas, geomórficas y vibrantes, parecen salir del cuerpo, sedimentarse en el fuego y reaparecer como visiones entre lo mineral y lo líquido. En esa tensión, 'Hefesto' funciona como un umbral donde la artista vuelve a pensar la relación entre materia, deseo y transformación.